Guldins teorem (hvilket finnes antydt redan af Pappos): "hvarje figur, som uppkommer genom en linies eller ytas rotation kring en orörlig axel, är lika med produkten af den genererande storheten och dess tyngdpunkts väg". G. har emellertid endast gifvit ett ofullständigt induktionsbevis för denna sats. G. E. Guldkalfven kallas i den gamla svenska bibelöfversättningen den af guld gjutna bild af en tjur, under hvilkens form israeliterna på en tid, då den hos dem sig utvecklande renare gudsdyrkan ännu ej vunnit stadga, stundom berättas hafva tillbedt Jehovah. Då folket under Moses långvariga vistelse på berget Sinai började misströsta om hans återkomst, bad det (enligt Elohims-urkunden) hans broder Aaron att göra åt det en "gud", som kunde gå framför detsamma under vandringen genom öcknen. Aaron hopsamlade deras guldsmycken, nedsmälte desamma och göt deraf guldkalfven (2 Moseb. 32: 1-6). Af sammanhanget synes, att denna bild skulle föreställa Jehovah (v. 4, 5). Då sedermera efter Salomos död riket sönderföll i tvänne stater, Juda och Israel, och Jerobeam, det senares konung, ville hindra sina undersåtar att under de stora högtiderna besöka Jerusalem, uppställde han tvänne guldkalfvar, den ena i Bethel, den andra i Dan såsom föremål för deras dyrkan (1 Kon.-bok 12: 26-33). Äfven dessa betecknade icke någon främmande gud, utan den, som fört Israel ur Egypten, d. v. s. Jehovah (v. 28). Tjurens bild var hos de andra semitiska folken och hos egypterna en symbol af solguden. Guldkalfvens kult framställes af de bibliske författarna såsom ett affall från den rena jehovahdyrkan. Men flere nyare forskare (Réville, Oort, V. Rydberg m. fl.) hafva sökt ådagalägga, att den var en lemning af fetischism, från hvilken jehovahreligionen i sitt äldre utvecklingsskede ännu icke hunnit frigöra sig. Enligt denna uppfattning skulle lagbudet: "du skall icke göra dig något beläte", vara af ett vida senare datum än förbudet mot främmande gudars dyrkan och först hafva gjorts gällande i 7:de årh. f. Kr. Å andra sidan har Max Müller sökt visa, att en bildlös, rent andlig kult ingenstädes utvecklat sig från fetischism och bilddyrkan, utan att fastmera de senare alltid och öfverallt varit ett urartande från en ursprunglig, renare religion. Guldkarpen. Se Dorader. Guldkroken, benämning på den fruktbara och vackra bygden utmed Vetterns vestra strand kring staden Hjo, eller östra delen af Kåkinds härad i Skaraborgs län. Guldkusten, benämning på en del af Guineakusten i Vest-Afrika, mellan floderna Assini och Volta. Det är ett osundt, för våldsamma bränningar utsatt område, som endast på några ställen i det inre är bergigt och genomströmmas af en mängd mindre floder, bl. a. Assini, Tando, Prah och Volta, hvilka äro segelbara endast för mindre fartyg. Innevånarna äro negrer, delade i ett stort antal mot hvarandra merendels fientliga stammar, af hvilka ahanter, fanti och asjanter äro de talrikaste. Denna kust hade förr betydelse genom den slafhandel, som der bedrefs i stor utsträckning, men nu efterträdts af handel med guldstoft och palmolja. Guldet ditlockade tidigt europeer. Redan 1365 lära fransmän från Dieppe hafva besökt dessa trakter och der anlagt faktorier. 1481 grundade portugiserna fästet Elmina, och efter dem följde holländare, engelsmän, danskar och svenskar. Engelska faktorier funnos der sedan 1662. Dessa öfvergingo 1821 till engelska regeringen, som sedermera köpte de öfriga europeiska staternas besittningar: 1850 de danska Kristiansborg, Augustenborg och Fredensborg samt 1872 de holländska Elmina, Axim, Dixcove, Chama, Bautry m. fl., hvilket gaf anledning till krig med asjanterna. 1874 förenades denna kust med den engelska besittningen Lagos på Slafkusten till en britisk koloni, Gold coast colony, som sträcker sig från 5° v. till 5° ö. lgd fr. Greenw, och således omfattar äfven en del af Elfenbenskusten. (Fransmännen hafva ännu qvar ett faktori, Assini, men sedan flere år tillbaka har det varit fråga om ett byte af detta och Grand-Bassam på Elfenbenskusten samt Dabou m. fl. mot Englands besittningar i Gambia). Kolonien är delad i tvänne provinser: Cape Coast och Lagos, med en beräknad areal af omkr. 45,000 qvkm. och en befolkning af omkr. 580,000 innev. Hufvudstad är sedan 1876 Accra 1. Akra. Guldmakrilar. Se Dorader. Guldmullvadarna, Chrysochloris, zool., hafva samma kroppsbyggnad och lika mjuk hårbeklädnad som de vanliga mullvadarna, men sakna svans och ega blott tre stora, krökta klor på framfötterna. Nosen är kort. Ögonen ligga dolda under huden. Ytteröron saknas. Den mjuka hårbetäckningen skimrar i bländande metallglans, och inga andra däggdjur kunna derutinnan jämföras med guldmullvadarna. De förekomma alla i Afrikas södra delar, der de föra samma lefnadssätt som andra mullvadar och äro illa sedda af innevånarna, enär de ofta förorsaka stor skada i trädgårdarna. Gröna guldmullvaden, C. inaurata, är brun, med praktfullt metallglänsande hårspetsar. Han tillhör Kaplandet och är mycket vanlig i Kapstadens omgifningar. Kroppslängden stiger till ungefär 12 cm. C. R. S. Guldpiaster. Se Escudillo d'oro. Guldprof. För att bestämma halten af guld i en legering med koppar eller silfver kan man begagna probersten och probernålar samt behandla de erhållna strecken med utspädt kungsvatten, hvaraf guldet upplöses. Af streckens förminskning eller försvinnande sluter man till guldhalten. Dervid måste likväl ihågkommas, att föremål af guld vanligen till följd af "färgning" äro guldrikare på ytan; de första strecken, som uppstå innan ytlagret afnötts, få således ej tagas med i räkningen. Denna pröfningsmetod är, som lätt inses, föga noggrann; säkrare bestämmes guldhalten genom kapellation l. afdrifning, d. v. s. sammansmältning af en af vägd mängd af legeringen med bly på en liten af benaska formad skål ("kapell", "test"). Dervid oxideras bly och koppar samt insugas i skålen, och guldet återstår rent, förutsatt att det varit legeradt med endast koppar, samt kan sedan vägas. Innehöll legeringen äfven silfver,