mottagen. Hennes söner gjorde flere härnadståg till Norge, men lyckades ej vinna fast fot i landet förrän efter konung Håkans fall. G:s son Harald Gråfäll och hans bröder herskade nu öfver mellersta delen af Norge, men den egentliga styrelsen fördes af G., som från denna tiden vanligen bär epitetet "konungamoder". Hon utöfvade ett mäktigt och olycksdigert inflytande på sönernas och rikets öden. Det uppstod en rad af inbördes krig, som alla föranleddes af hennes maktlystnad och begär att vinna herradömet öfver hela riket. Hon skydde för öfrigt icke att använda svek och list, der hon ej med våld kunde ernå målet. Hennes och hennes söners regering vardt också hatad i landet. När genom hennes mäktigaste motståndares, Håkon jarls, stämplingar Harald Gråfäll blifvit öfverfallen och dödad i Danmark och Håkon jarl kommit till regeringen i Norge, omtalas det, att Håkon i början rönte mycket motstånd af G., och att de sökt att öfverlista hvarandra. Konungen öfvertalade då slutligen Harald Blåtand att sända ett friarebref till G. Ännu i ålderdomen giftassjuk, afseglade hon till Danmark, men blef der gripen och nedsänkt i en mosse samt slutade på detta sätt sitt oroliga och i många afseenden afskyvärda lif. Stället der hon dog kallades sedan Gunnhilds myr. Med någon sannolikhet kan den antagas hafva varit belägen i närheten af Vejle, der man för några årtionden sedan påträffade ett nedsänkt qvinnolik, iklädt en dyrbar, forntida drägt; och det är åtminstone en möjlighet att man här funnit de jordiska qvarlefvorna efter den norska konungamodern. Th. W. Gunnilbo, socken i Vestmanland, Vestmanlands län, Kungsörs fögderi, Skinskattebergs bergslag. Arealen 22,410 har. 2,023 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vesterås stift, Köpings kontrakt. Gunnlad (Isl. Gunnlöð), Nord. mytol., dotter af jätten Suttung. Hon var satt af sin fader att vakta skaldemjöden, som förvarades i tre kärl, Odröre, Bodn och Son. Oden beslöt att sätta sig i besittning af den ädla drycken. Han begaf sig då till ett fält, der jätten Böges nio trälar gingo och slogo gräs. Genom Odens list råkade trälarna i inbördes slagsmål och dödade hvarandra. Derefter gick han till Böge, som klagade öfver att han ej visste hvarifrån han skulle få arbetare i de dödades ställe. Oden, som för tillfället kallade sig Bölverk ("den som uträttar svåra arbeten"), erbjöd sig att utföra de nio männens arbete, om Böge ville skaffa honom en dryck af Suttungs mjöd; Böge var nämligen broder till Suttung. Böge lofvade att försöka, och när Bölverk fullgjort sitt arbete, följdes de åt till Suttung, men denne ville ej lemna en enda droppe af drycken. De försökte då att med list komma åt den. Böge genomborrade med nafvaren Rate det berg, i hvilket G. bodde, och Oden förvandlade sig till en orm samt kröp genast in genom borrhålet till G. Oden vann hennes kärlek och hvilade hos henne tre nätter. Hon lät honom då dricka af mjöden tre gånger; i första drycken drack han ut hela Odröre, i den andra Bodn och i den tredje Son. Derefter förvandlade Oden sig i örnskepnad och flög hem till åsgård. Suttung märkte det och påtog sig äfven örnhamn samt satte efter honom. Åsarna sågo förföljandet och satte ut ett kar på gården, i hvilket Oden utsprutade skaldemjöden, som tillvaratogs af åsarna. En ringa del af drycken lemnade Oden ifrån sig på annat sätt, och då denna föll på marken, kunde hvem som ville taga deraf. Myten påstår, att denna del tillfallit odugliga skalder. -- Namnet G. betyder den till strid inbjudande. Myten om G. och skaldemjöden synes vara något utsmyckad genom senare skalders uppfinningar; dess enkla mening är att endast genom strid, ansträngning och kärlekens makt diktkonstens lagrar stå att vinna. Th. W. Gunnlaugsson, Björn, isländsk geograf, f. 1788, var under en lång följd af år lärare vid latinskolan på Bessastad, sedermera i Reykjavik, och dog 1876. G. undersökte med stor noggranhet hela Island och utarbetade en karta öfver ön (i fyra blad), hvilken karta med afseende på utförlighet och tillförlitlighet står värdigt vid sidan af många andra lands på statens bekostnad utförda kartverk. C. R. Gunnlög Ormtunga, en isländsk kämpe och skald, född omkr. 983. Till sitt lynne var han alltifrån ungdomen dristig och hetsig, modig och hårdför samt skicklig skald, hälst då det gällde nidvisor, och kallades derför Ormtunga. Till följd af en oenighet med sin fader begaf han sig vid tolf års ålder till Torsten Egilsson på Borg och vistades der någon tid, hvarunder han lärde känna dennes dotter Helga den fagra, om hvilken det är sagdt, att hon varit den skönaste qvinna på Island, och hvars hår var så stort, att hon kunde hel och hållen hölja sig deri. När G. vid 18 års ålder reste utomlands, vardt Helga hans löftesqvinna, d. v. s. hon skulle vänta på honom i tre år, men efter den tiden vara fri från alla aftal med honom. G. besökte på denna färd Norge, England, Irland, Orkenöarna samt Sverige, der han gästade Sigurd jarl i Skara och Olof Skötkonung, hos hvilken han sammanträffade med sin rival, den isländske kämpen och skalden Ramn. Först efter 4 års förlopp (1005) fick G. tillfälle att återvända till Island. Kort förut hade Helga mot sin vilja blifvit gift med ofvannämnde Ramn; deras äktenskap blef olyckligt. G. och Ramn träffades 1006 på alltinget, der G. utmanade sin medtäflare till holmgång, men striden blef oafgjord. Denna holmgång är särskildt märkvärdig derigenom att det var den sista, som stått på Island, emedan dylik tvekamp från den dagen vardt genom lag förbjuden. Kämparna reste sedan till Norge för att afgöra striden; de träffades der om våren 1008, och G. besegrade der sin motståndare, men blef sjelf så svårt sårad, att han kort derefter afled. Han var då 25 år gammal. Helga blef omgift, men kunde aldrig få G. ur sina tankar. Hennes största nöje var att långa stunder betrakta en präktig kappa, som hon fått af G. En afton lutade hon sitt hufvud mot sin make, lät utbreda kappan framför sig och såg en stund på henne; derefter sjönk hon tillbaka i sin makes