genom tapperhet, styrka och ädelmod, invecklades af sin elaka hustru, Hallgerd, i stridigheter med grannarna och begick flere dråp, för hvilka han, i synnerhet genom sin vän Njåls klokhet, länge undgick annat straff än böter. Slutligen dömdes han dock till landsflykt, och då han icke kunde beqväma sig till att lemna sitt vackra hem, utan, mot Njåls råd, trotsade domen, öfverfölls han af sina ovänner och dräptes efter det tappraste försvar. G. är en af sagotidens ädlaste, mest ridderliga gestalter. C. R. Gunnarp, socken belägen till största delen i Hallands län, Årstads och Faurås härad, till en mindre del i Elfsborgs län, Kinds härad. Arealen 10,608 har, hvaraf 6,619 har i Årstads och 3,779 har i Faurås härad, eller 10,398 har i Hallands län och 210 har i Elfsborgs län. 1,122 innev. (1880). Annex till Gällared, Göteborgs stift, Falkenbergs kontrakt. Gunnarsjö, socken i Vestergötland, Elfsborgs län, Marks härad. Arealen 4,511 har. 775 innev. (1880). Annex till Kungsäter, Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt. Gunnarskog, socken i Värmlands län, Jösse härad. Arealen 39,814 har. 6,037 innev. (1880). G. utgör med Bogens kapell ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Karlstads stift, Jösse kontrakt. Gunnarsnäs, socken på Dal i Elfsborgs län, Nordals härad. Arealen 2,880 har. 1,003 innev. (1880). Annex till Ör, Karlstads stift, Södra Dals kontrakt. Gunnarstorp. Se Kulla-Gunnarstorp och Vrams-Gunnarstorp. Gunnebo, bruks- och landtegendom i Gladhammars socken, Kalmar län, vid ett mindre vattendrag, som faller ut i Verkebäcksviken. Godset består af 1 1/4 mtl jordegendom (Stora och Lilla G. samt Hofgården), Jernbruk, med manufakturverk, puddel- och valsverk, tråddragningsmaskin, ketting- och spiksmedja, samt såg. Taxeringsvärde omkr. 550,000 kr. Bruket anlades 1852 af några tyskar för tillverkning af skrufvar och jerntråd, men har sedan betydligt utvidgats. 1875 uppgick tillverkningen till 57,650 kg. gjutgods, 3,640,000 kg. stångjern, deraf något rälsspik, samt 2,112,000 kg. stål- och jernmanufaktur af olika slag. Egendomen tillhör G. bruksaktiebolag. Gunner, dansk prelat, född omkr. 1151, var 1216 abbot i Öms kloster och blef 1222, genom det inflytande, som hans ungdomsvän från Paris, Gregor de Crescentio, utöfvade på kapitlet, mot sin vilja vald till biskop i Viborg. Han var en af de få män med skolastisk lärdom, som Danmark vid den tiden egde, och i sitt hem höll han ett slags skola för blifvande prester. Dessutom prisas han för fromhet, mildhet och ett gladt sinnelag. 1229 sändes han till Portugal för att hemföra Valdemar Valdemarssons brud Eleonora. Troligen har han haft stort inflytande på ordnandet af innehållet i "Den jydske lov" och skrifvit det vackra, från "Decretum Gratiani" delvis lånade företalet. Död 1251. _ C. R. Gunnerus, Johan Ernst, norsk biskop och vetenskapsman, föddes i Kristiania d. 16 Febr. 1718, blef student i Köpenhamn 1737 samt studerade från 1742 i Halle och Jena, hvarest han 1745 erhöll magistergraden och 1753 upptogs som medlem af den filosofiska fakulteten. 1754 återkallades han till Danmark samt utnämndes till professor och kyrkoherde i Herlufsholm. 1758 blef han biskop i Trondhjem, och der utvecklade sig genom hans tillskyndan inom kort ett rikt vetenskapligt lif. I förening med de lärde historieforskarna G. Schöning och P. F. Suhm grundade G. "Videnskabernes selskab", hvilket under hans ledning vann stort anseende. I detta sällskaps skrifter gaf han flere bevis på sin mångsidiga lärdom och sin outtröttliga flit. Från början studerade han hufvudsakligen teologi, filosofi och språkvetenskap, men egnade sig sedermera förnämligast åt zoologien och botaniken samt fick ett berömdt namn som naturforskare. (Växtslägtet Gunnera är af Linné uppkalladt efter honom.) Vid sidan deraf verkade han oförtrutet i sitt ämbete och sökte med framgång att värfva vetenskapsidkare bland sitt stifts presterskap. 1771 uppdrog Struensee åt G. att utarbeta förslag till ombildning af Köpenhamns universitet. Då denne med anledning deraf uppehöll sig i Köpenhamn, arbetade han för upprättande af ett norskt universitet; men alla hans planer och förhoppningar kullkastades genom palatsrevolutionen i Jan. 1772. Han vände då tillbaka till sitt stift och dog i Kristianssund d. 25 Sept. 1773. Skrifter: Hyrdebrev til presteskabet i Throndhjems stift (1758; ny uppl., utg. af J. Belsheim, 1879), Flora norvegica (1766-76), Entwurf zur verbesserten einrichtung der hohen schule zu Kopenhagen (inf. i Nyerups "Universitetsannaler") och Vorschlag und plan zur einrichtung einer universitet in Norwegen (inf. i "Historisk philosophiske samlinger", utg. af "Selskabet for Norges vel", del II) m. fl. O. A. Ö. Gunnhild konungamoder, gift med norske konungen Erik Blodyx (d. omkr. 950), omtalas såsom en särdeles fager qvinna, klok och mångkunnig, munter och glad, men praktälskande och hersklysten, lidelsefull och sinlig, samt mycket illfundig och ytterligt grym. När Erik i sin ungdom företog ett härnadståg till Finnmarken, såg han första gången G., som var dotter af Assur Tote, en mäktig man i Hålogaland. Hon hade blifvit sänd att uppfostras hos finnarna för att lära trolldom, och enligt sagornas påstående var hon särdeles skicklig deri samt använde ofta sin konst att öfva illdåd. När Erik Blodyx af sin fader Harald Hårfagre blifvit förordnad till öfverkonung i Norge, och i synnerhet efter Haralds död, eggade G. den af sig sjelf häftige och grymme Erik till brodermord och andra våldsamheter, hvilket hade till följd att Erik och G. snart måste fly ur landet (omkr. 934). Erik fick Northumberland i förläning af engelske konungen Adalsten. När Erik stupat i en drabbning, måste G. lemna England. Hon tog först sin tillflykt till Orkenöarna, men begaf sig sedan till konung Harald Blåtand i Danmark, som just då låg i krig med norske konungen Håkan Adalstensfostre. Hos Harald Blåtand blef hon väl