5. G., son af konung- Erik XIV och Katarina Månsdotter, föddes i början af år 1568 i Nyköping. Då Erik s. å. afsattes, fingo hans gemål och barn i början dela hans fängelse, men i Juni 1573 skildes den förra och efter all sannolikhet äfven de senareo från honom. Gustaf åtföljde då sin moder till Åbo, men till följd af riksrådets betänkande i Mars 1575 rycktes han snart ur hennes armar och utsändes till Preussen. Hvem som der tog honom om hand är obekant. Skrämd af stämplingar till hans förmån, skall hans farbroder konung Johan III emellertid låtit honom utstå den bittraste nöd. Detta oaktadt gjorde G. tämligen goda framsteg vid jesuitskolorna i Braunsberg, Thorn och Vilna. Under sin vistelse i dessa städer, öfvergick han till den katolska läran. Han tros sedermera såsom pilgrim hafva besökt Rom och i en tiggares drägt hafva varit närvarande vid Sigismunds intåg i Krakov. Med visshet vet man, att han begifvit sig till kejsar Rudolf, hvilken visade honom så mycket större bevågenhet, som båda voro böjda för alkemistiska grubblerier. Äfven Sigismund visade G. välvilja. Fåfänga voro deremot hans till Johan III riktade böner om nåd och hjelp. Först 1596 fick G. sammanträffa med sin moder, i Reval. Sedermera slog han sig ned i Thorn. Derifrån begaf häri sig år 1600 till Ryssland, inbjuden af tsar Boris Godunov. I Moskva mottogs han med furstlig stat, men då tsaren ville använda honom till redskap för sina planer emot Sverige och G. vägrade att låna sig dertill, kastades han i fängelse. Efter Boris' störtande (1605) återvann han för en kort tid friheten. Han fängslades å nyo af Dimitrij, men blef åter fri genom dennes fall. Kort derefter afled han (1607) i den lilla staden Kasjin. Han var en kunskapsrik och i sina seder oförvitlig man, svärmisk och vek, dock orubbligt tillgifven sin tro och sitt fädernesland. Fr. W. 6. G., prins af Vasa, Gustaf IV Adolfs och Fredrikas af Baden äldste son, föddes på Stockholms slott d. 9 Nov. 1799. Efter Gustaf Adolfs afsättning (1809) sökte "gustavianerna", med grefve Jakob de la Gardie i spetsen, genomdrifva prinsens val till tronföljare efter Karl XIII, men vid intetdera tronföljarevalet (1809 och 1810) lyckades de vinna pluralitet för sin mening. Redan i slutet af 1809 hade G. förts ur Sverige och lenmats till sin moder, hvilken öfverlemnade ledningen af hans uppfostran åt fransmannen Pollier. Sedermera trädde prinsen i österrikisk krigstjenst, hvarvid han kallade sig "prins af Sverige". Efter flere års skriftvexling med österrikiska regeringen lyckades Karl XIV Johan framtvinga bortläggandet af denna titel (1829), hvarefter G. antog titeln "prins af Vasa". Efter att hafva en kort tid (1828) varit förlofvad med prinsessan Marianne af Nederländerna, förmälde han sig 1830 med Louise af Baden (d. 1854), med hvilken han hade dottern Karolina (1853 gift med Albert, nuv. konung af Sachsen). Död såsom österrikisk fältmarskalkslöjtnant d. 4 Aug. 1877 i Pillnitz. 7. Frans G. Oskar, svensk-norsk arfprins, hertig af Upland, konung Oskar I:s och Josefinas af Leuchtenberg andre son. föddes på Haga lustslott d. 18 Juni 1827 och afled d. 24 Sept. 1852 i Kristiania. Rikt begåfvad af naturen, egnade sig den unge fursten med förkärlek åt studiet af fäderneslandets historia. Under det sista året af sitt lif var han sysselsatt med att utarbeta en teckning af 1655 års riksdag, ett arbete, som dock blef ofullbordadt, och s. å. erhöll han i uppdrag att leda utgifvandet af "Arkiv till upplysning af svenska krigens och krigsinrättningarnes historia." Det var emellertid i synnerhet för tonernas konst, som G. egde de rikaste anlagen. Hans kompositioner andas en mild poetisk känsla, en vårlig doft, som höjer några af dem till rangen af våra bästa skatter särskildt på qvartettsångens fält. Det var särskildt H. Sätherbergs naturfriska dikter, som eggade honom till tonsättning, och han klädde i musik ej blott dennes Sjung om studentens lyckliga dag!, Glad såsom fågeln m. fl. ännu med förtjusning sjungna sånger, utan äfven densammes dramatiska skiss Hvita frun på Drottningholm (1847). Dessutom skref G. solosånger vid piano, marscher m. m. Hans samlade tonverk utgåfvos 1853, och Musikaliska akademien -- hvars hedersledamot han var sedan 1844 -- reste honom 1854 en minnesvård i Hagaparken. A. L. 8. Oskar G. Adolf, Sveriges och Norges kronprins, hertig af Värmland, konung Oskar II:s och Sofias af Nassau äldste son, föddes på Drottningholms slott d. 16 Juni 1858. Prinsen utnämndes 1875 till underlöjtnant i Svea lifgarde, Lifregementets dragonkår, Värmlands regemente, Norske jägerkorps och Kavaleribrigaden, helsades d. 16 Juni 1876 af sin fader i sammansatt svenskt och norskt statsråd högtidligen såsom myndig och aflade i Dec. s. å. maturitets-examen. Efter att hafva tillbragt tre läseterminer (1877-78) vid Upsala universitet företog han. Okt. 1878-Okt. 1879, under namnet "Grefve af Tullgarn", en resa genom Europas flesta land, åhörde hösten 1879 och våren 1880 föreläsningarna i krigshögskolan i Stockholm och vistades hösten 1880 å nyo vid Upsala universitet. Dels såsom regent, dels såsom ordförande i tillförordnad regering har G. vid ett par tillfällen lagt hand vid riksstyrelsen. Vid ofvannämnda regementen och kårer innehar han f. n. (1882) öfverstes grad. Han förmäldes i Karlsruhe d. 20 Sept. 1881 med prinsessan Sofia Maria Viktoria af Baden. Gustaf, hertig af Sachsen-Engern-Westfalen, son af hertig Magnus och Gustaf Vasas dotter Sofia, föddes 1570 (troligen d. 31 Aug.) i Vesterås. Som fadern snart lemnade Sverige, uppfostrades G. på Ekolsund af sin moder ensam. Till följd af hennes ombytlighet och svaghet för sonen blef dennes uppfostran tämligen missvårdad. Hertig Karl ansåg åtminstone, att G. vandes blott vid lätja och sjelfsvåld och hade honom derför tidtals vid sitt hof. Efter sin uppväxt anträdde han en utländsk resa, hvilken sträckte sig ända till Italien. I Jan. 1594 var han nyss återkommen till Sverige. Redan d. 28 Juni 1591 hade han af Johan III fått häradshöfdingeräntorna af Håbo, Erlinghundra och