född d. 7 Aug. 1787, blef 1800 kadett och 1804 underlöjtnant vid arméns flotta. 1807-1811 tjenade G. i engelska flottan och tog sistnämnda år afsked ur svensk tjenst för att stanna i engelsk; men då Sverige s. å. förklarade England krig, återvände han till fäderneslandet och fick såsom löjtnant inträda i örlogsflottan. Redan 1813 erhöll han sitt första befäl och var sedan under en följd af år sjökommenderad såsom sekond eller fartygschef. 1815 befordrades han till kapten och sändes såsom chef på briggen "Delfin", kommenderad till Vestindien med uppdrag att undersöka lämpligheten af en svensk kolonis anläggande på Portorico. Han studerade derjämte de Vestindiska handelsförhållandena, om hvilka han inlemnade berättelse med förslag till ordnande af direkt handel mellan Sverige och Vestindien, med S:t Barthélemy såsom nederlagsplats. 1818 utnämndes han till major i generalstaben och 1821 i örlogsflottan. Sistnämnda år förde G. korvetten "Svalan" och erhöll af konungen uppdrag att i preussiska hamnar arbeta för skapandet af en tysk sjömagt såsom en motvigt mot den ryska. 1824 befordrades han till kommendörkapten och afgick 1825 till Vestindien såsom befälhafvare på det för republiken Columbias räkning inköpta linieskeppet "Tapperheten" och ledare för den sorgligt ryktbara "skeppshandelsaffären". Sedan han genom sin beslutsamhet lyckats rädda skeppet ur en kritisk belägenhet utanför Londonderry, anlände han omsider till sin bestämmelseort, men då svårigheter yppade sig vid skeppets öfverlemnande, nödgades han försälja det på auktion i New York. Återkommen till Sverige 1826, invecklades G. uti en obehaglig rättegång och blef ej förrän 1835 "fri från efterdyningarna af den olycksdigra columbianska expeditionen". 1834 var han eskaderchef i Östersjön och 1837-38 i Medelhafvet. 1837 utgaf han Sjökrigshistorien i sammandrag samt 1840 Sveriges sjökrigshistoria i sammandrag. 1843 befordrades han till konteramiral och kallades året derefter till statsråd och chef för sjöförsvarsdepartementet. Vid riksdagen 1847-48 framlade han en huvudsakligast på ångfartyg grundad sjöförsvarsplan, som likväl mötte häftigt motstånd af såväl segelskeppens som roddfartygens anhängare. Om denna plan kunde han 10 år senare i k. örlogsmannasällskapet med skäl yttra, "att den icke var nog radikal", ehuru den förkastades såsom alltför radikal. G. tog 1848 afsked från statsrådsämbetet och blef befälhafvande amiral i Karlskrona, kommenderade s. å. en större eskader i Sundet och tog 1851 afsked från befattningen som befälhafvande amiral. 1854 blef han vice amiral och 1858 amiral. 1860 tog han afsked ur krigstjensten. Död i Paris d. 9 Juni 1864. Genom sin nitiska verksamhet, ledd af en sjelfständig, djup och klar uppfattning, har G. efterlemnat ett aktadt namn i svenska flottans historia. O. E. G. N. Gyllengrip, svensk adlig ätt, var en utgrening af den gamla adliga slägten Stråle. Sedan dess sköldemärke 1562 af konung Erik XIV, i anseende till Kristofer Anderssons mandom, tillökts med en flygande grip, kallade den sig Grip, hvilket sedermera ändrades till Gyllengrip. En gren af ätten blef 1735 friherrlig (ej introd.). 1. Gyllengrip (Grip), Kristofer Andersson, höfvitsman, son af Anders Olofsson (Stråle) till Stensnäs och Märta Drake, skall under en resa 1561 blifvit kammarherre hos drottning Elisabet af England och afsänd med hugneliga svar till kon. Erik XIV angående dennes frieri till drottningen. G. var 1563 amiral och förordnad att jämte Dionysius Beurreus, Göran Persson och Sigvard Kruse förestå regeringen under Eriks frånvaro i danska kriget. 1575 utnämndes han till slottslofven på Revals slott och antogs året derefter till konungens hofjunkare. Efter att 1579-81 hafva varit befallningsman på Borgholm, förordnades han 1586 till ståthållare på Kalmar slott och till höfvitsman för knektarna derstädes. Denna förtroendepost jämte hans kända tillgifvenhet för Sigismund kostade G. lifvet. Då hertig Karl lyckats sätta sig i besittning af Kalmar, var G. bland de fängslade och halshöggs, jämte Johan Sparre och Lars Rålamb, d. 16 Maj 1599. B. S. 2. Gyllengrip, Gabriel Gabrielsson, ämbetsman, den föregående sonsons sonson, född d. 14 Dec. 1687, ingick 1708 i kansliet, förordnades derefter till kanslist vid livländska expeditionen och utnämndes 1716 till kanslisekreterare hos arfprinsen af Hessen-Kassel. 1717 befordrades han till assessor i Åbo hofrätt och flyttades följande året till en dylik befattning i Svea hofrätt samt erhöll 1719 kommerseråds titel. 1733 utnämndes G. till landshöfding i Vesterbottens län och 1735 till friherre. 1747 fick han presidents namn, heder och värdighet. Död i Umeå d. 3 Aug. 1753. G. var en man med kunskaper, drift och talanger, i förening med ädla och upphöjda tänkesätt. Såsom landshöfding öfver Vesterbotten förvärfvade han sig allmän aktning, vördnad och kärlek. B. S. Gyllenhaal [hal], svensk adlig ätt, härstammar från löjtnanten Nils Gunnarsson Hahl, som 1652 adlades med namnet G. En gren af ätten erhöll friherrlig värdighet 1837 (introd. 1838 under n:o 388), en annan 1843 (introd. 1844 under n:o 396, G. af Härlingstorp). 1. Gyllenhaal [-hal], Leonard, vetenskapsman, född på Ribbingsberg i Elfsborgs län d. 3 Dec. 1752. Sedan han 1769 blifvit student i Upsala, började han under Linné och Thunberg studera botanik och entomologi, men nödgades snart af ekonomiska skäl egna sig åt den militära banan. Han blef 1773 lifdrabant, 1777 löjtnant och 1789 kapten samt erhöll 1799 afsked såsom major. Kärleken till vetenskapen hade dock icke af de militära sysselsättningarna förqväfts, och sedan han tagit afsked från tjensten, egnade han sig helt och hållet åt entomologien. Hans förnämsta verk är Insecta suecica (del. I-III, 1808-13; del. IV, 1827). Dessutom författade han i Schönherrs "Genera et species curculionidum" en stor mängd artbeskrifningar, biträdde Fallen i hans entomologiska arbeten samt publicerade äfven särskildt några smärre uppsatser. De mest framstående egenskaperna i G:s entomologiska skrifter äro en utmärkt fullständighet och en sällsynt noggranhet, hvarför de ock af de mest