Gyllene borromeiska förbundet. Se Borromeo. Gyllene bulla kallas i allmänhet hvarje med gyllene sigill (bulla) försedd urkund. Särskildt nyttjas detta uttryck om tre vigtiga lagar: 1) det af konung Andreas II i Ungern 1222 gifna frihetsbrefvet för magnaterna (Ungerns första grundlag); 2) tyske konungen (sedermera kejsar) Karl IV:s förordning 1349 att ingen innevånare i Brabant behöfde inställa sig inför en domstol utom Brabant; 3) den af ofvannämnde kejsare 1356 utfärdade stadga, genom hvilken förfaringssättet vid kejsarevalet ordnades och fastställdes (se Kurfurste). Jfr Bulla. Gyllene horden, en af de mongoliska stammar, som åtföljde Djingis-kan på hans tåg till Europa, bemäktigade sig landet norr om Kaspiska och Svarta hafven (de ryska furstendömena) och framträngde genom Polen, Böhmen och Ungern till Liegnitz i Schlesien, der det dock lyckades hertig Henrik II att tillbakakasta de vilda skarorna (1241). Horden bildade under Batu (1223-56) ett under kakanen i Kina lydande kanat, hvilket än kallades Gyllene hordens rike, än Kaptsjak, än Usbekernas rike (efter kan Usbek, död 1341). Batus broder och efterträdare, Berke, hvilken förlade sitt residens till Sarai, öfvergick till Islam. Då Djingis-kans ätt 1359 utslocknade med Berdibey, utbröto långvariga tronstridigheter, under hvilka hord-höfdingen Mamai 1370 uppsvingade sig till stor-kan. Men sedan denne på Kulikovska fältet 1380 blifvit besegrad af ryske storfursten Dimitri Donskoj, förlorade han följande år sitt rike till Toktamisj, hvilken i sin ordning blef fördrifven af Timur (se d. o.) 1395. Från denna tid sjönk hordens makt alltmer. Kasan (1438), Krim (1440) och Astrakan (1480) afföllo, och de ryske storfurstarna gjorde flere gånger försök att afskudda sig det mongoliska oket. Slutligen föll den Gyllene hordens välde för fientliga tatarers vapen 1480. Gyllene hornet (Grek. Chrysokeras). Se Konstantinopel. Gyllene regeln, matem., är i äldre aritmetiska läroböcker namnet på det räknesätt, som numera kallas Regula de tri (se d. o.). Anledningen till namnet uppgifves vara, att detta räknesätt "förmedelst 3 gifna tal det fjerde, alldeles förstuckna och fördolda, uppenbarar och i ljuset komma låter". G. E. Gyllene rosen, påflig äreskänk, bestående af en af guld tillverkad, med diamanter besatt ros, hvilken påfven på Rosen-söndagen (Midfasto-söndagen) högtidligen inviger och derefter bortgifver åt gynnade personer, nästan uteslutande furstar. Urban V skall 1366 hafva invigt den första gyllene rosen. Gyllene skinnet. 1) Grek. mytol. Se Argonavterna. 2) Riddareorden (Ordre de la toison d'or), stiftades d. 10 Jan. 1429 af Filip den gode, hertig af Burgund. Efter Karl den djerfves af Burgund död (1477) öfvergick stormästareskapet till hans dotters gemål, kejsar Maximilian I. Då Spanien, efter habsburgska husets utslocknande derstädes, kommit i bourbonernas händer, ingicks 1725 mellan kejsar Karl VI och konung Filip V af Spanien en öfverenskommelse att regenterna i bägge staterna skulle ega utnämna riddare af Gyllene skinnet, men att skilnad skulle göras på den österrikiska och spanska orden. I Österrike utdelas orden blott bland katoliker. I Spanien gör man intet afseende på trosbekännelse. Ordenstecknet är ett gyllene vädursskinn, som hänger under en ljusstrålar spridande flinta. Gyllene snittet, matem., kallas delningen af en rät linie i två sådana delar, att hela linien förhåller sig till den större delen såsom denna del till den mindre, eller, m. a. o., så att den större delen blir medelproportionalen mellan hela linien och den mindre delen. Förhållandet mellan delarna blir, aritmetiskt bestämdt, såsom [rot] 5 + 1 till 2, eller ungefär såsom 8 till 5. Gyllene snittet var enligt någras åsigt kändt redan af Pytagoras; det behandlades utförligare af Eudoxos och efter honom af Euklides (Elementa II: 11; XIII: 1-6), hvilken använde det för konstruktion af en regelbunden tiohörning. Flerstädes inom den organiska naturen och inom den bildande konsten har man trott sig återfinna proportioner, som äro matematiskt bestämbara medelst gyllene snittet. Så skulle t. ex. för menniskokroppens längdgenomskärning gyllene snittet sammanfalla med nafveln. G. E. Gyllene sporren l. den helige Sylvesters orden, påflig orden, stiftades sannolikt af Pius IV 1559, ej af Sylvester, såsom vanligen uppgifves. De förnämsta prelaterna och huset Sforza erhöllo under tidernas lopp af påfven rätt att utnämna riddare af denna orden, men då denna rätt i hög grad missbrukades, omorganiserade Gregorius XVI d. 31 Okt. 1841 orden och fastställde medlemmarnas antal till 300, fördelade i 2 klasser, komturer och riddare. Ordenstecknet är ett hvitt, emaljeradt maltes-kors af guld, buret i blått och svart, vattradt band. Gyllenfors, bruks- och landtegendom i Anderstorps socken, Vestbo härad, Jönköpings län, vid Nissan. Egendomen, som tillhör Gyllenfors aktiebolag, omfattar G. stångjerns- och manufakturverk samt glasbruk jämte 4 17/24 mtl jordegendom i Anderstorps, Reftele och Båraryds socknar. Taxeringsvärde omkr. 120,000 kr. 1. Gyllengranat, Gustaf, friherre, militär, född d. 14 Juni 1677 i Halmstad, blef 1690 underminör vid artilleriet i Stade, men lemnade 1694 den svenska armén och tog kejserlig tjenst, för att få utbilda sig i det pågående kriget med Frankrike. Återkommen till sitt fädernesland, deltog han i Karl XII:s fälttåg och bevistade slagen vid Thorn, Liesna, Pultava m. fl. Under tiden befordrades G. till löjtnant, 1700, och major vid artilleriet, 1706. Vid Dnjepr blef han tillfångatagen och förd till Jaroslav, sedan till Tobolsk, hvarifrån han först efter freden i Nystad (1721) återkom till Sverige. 1722 utnämndes han till öfverstelöjtnant vid artilleriet med öfverste-titel samt blef 1740 öfverste och 1747 generalmajor och friherre. Död d. 9 Juni 1749 i Stockholm. 2. Gyllengranat, Karl August Burchard, friherre, sjömilitär, den föregåendes sonsons son,