armé till Tyskland. 1633 återförde han till fäderneslandet konungens lik. Sin tillgifvenhet och trohet mot Gustaf Adolf öfverflyttade G. på hans dotter och var 1633-44 en af hennes fem förmyndare. Något verksamt inflytande utöfvade ej G. i rådet, och äfven flottans styrelse öfverlemnade han åt sin närmaste man, den nitiske Klas Fleming. G. dog på Karlbergs slott d. 17 Mars 1650 och ligger begrafven i Strengnäs domkyrka, der de bojor han så länge och tåligt burit ännu (1882) förvaras. Utom ofvannämnda skrifter författade G. Nosce te ipsum (en avtobiografi på vers) samt berättelser om Sigismunds ankomst till Sverige, hertig Karls infall i Finland, slaget vid Kockenhausen och belägringen af Wolmar. O. E. G. N. 4. Gyllenhjelm, Elisabet, dotter till hertig Karl Filip och Elisabet Ribbing, hvilka d. 5 Mars 1620 ingått hemligt äktenskap, föddes efter faderns död, 1622. Antagen till "kammarjungfru" vid hofvet, erhöll hon af drottning Kristina 1644 Tynnelsö och Selaön i förläning. 1655 blef hon hofmästarinna hos drottning Hedvig Eleonora. Hennes dödsår är okändt. Hon var gift 1) med Axel Turesson Natt och Dag (d. 13 Nov. 1645) och 2) med Baltasar Marskalk (efter 1647). Gyllenkrook (Gyllenkrok), svensk adlig ätt, härstammar från assessoren i Åbo hofrätt Anders Krook (f. 1622, d. 1683, son af biskop Nicolaus Gudmundi Krook i Vexiö), hvilken 1674 adlades med namnet G. En gren af ätten fick med Anders G:s son Axel (se nedan G. 1) 1727 friherrlig värdighet. 1. Gyllenkrook (skref sig Gyllenkrok), Axel, friherre, krigare, född i Åbo d. 18 Aug. 1665, gick tidigt i krigstjenst och var 1696 kapten vid lifgardet. Vid öfvergången af Düna (1701) utmärkte sig G., hvarför han s. å. befordrades till generalqvartermästare-löjtnant. I de polska fälttågen deltog han samt utnämndes 1707 till öfverste och generalqvartermästare. Efter nederlaget vid Pultava följde han Karl XII till Bender, men skickades derifrån med en mindre truppstyrka till polska gränsen för att upprätthålla förbindelsen mellan den i Polen stående svenska armékåren och konungen. Han blef emellertid på vägen tillfångatagen af ryssarna vid Caruovitz i Moldava (d. 24 Sept. 1709) samt förd först till Moskva, sedan till Vosresensky. 1722 återkom han till Sverige, utnämndes s. å. till generallöjtnant och 1723 till landshöfding i Göteborgs och Bohus län. 1727 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död på Svenstorp i Odarslöfs socken, Malmöhus län, d. 17 Sept. 1730. G. efterlemnade en värdefull Berättelse om Karl XII:s uppbrott utur Saxen samt hvad under hans fälttåg till Poltava, jemväl hvad i dess belägring och derefter uti Poltava batalj förefallit (tryckt i Fants "Handlingar till upplysning af sv. historien"). 2. Gyllenkrook, Axel Gustaf, friherre, mecenat, den föregåendes sonsons son, föddes på Björnstorps sätesgård, Gödelöfs socken, i Malmöhus län, d. 14 Juli 1783. I öfverensstämmelse med tidens sed, i fråga om adlig yngling, fick han redan vid 5 års ålder fullmakt som löjtnant vid Bohusläns dragoner. 1795 blef han kadett vid Karlberg, 1800 löjtnant vid Södra skånska kavalleriregementet och 1802 ryttmästareiarmén. 1805 öfvertog han det gyllenkrookska fideikommisset, blef s. å. kammarherre, tog 1807 afsked ur krigstjensten samt blef 1818 hofmarskalk och 1837 öfverstekammarjunkare. 1810 började G. den verksamhet såsom mecenat och menniskovän, som förvärfvade honom en så rättvis ära. En af hans första åtgärder var att enskifta det stora stamgodset Svenstorp med dess 40 hela hemman. Sjelf bosatte han sig på Björnstorp, der han anlade storartade zoologiska samligar (förnämligast af snäckor och foglar), hvilka såväl genom sitt omfång som genom exemplarens dyrbarhet voro af mycket stort värde. Äfven förskaffade han sig ett stort antal lefvande djur af sällsynta arter. Med råd och dåd understödde han börjande naturforskare. Så har den svenska vetenskapen honom att tacka för att B. F. Fries egnade sig åt zoologien; dennes och Zetterstedts resor till olika delar af Sverige skedde på G:s bekostnad, likaså Mellerborgs till Java och C. J. Sundevalls till Bengalen. -- År 1828 valdes G. till ordförande i direktionen för Malmöhus läns lasarett och inlade såsom sådan stora förtjenster om förbättringen af Lunds lasarett, till hvilket han öfverlemnade betydliga gåfvor, och hvars patienter han kraftigt hjelpte. Under en för sjuklighet företagen utländsk resa besökte G. äfven den i Hamburg under namnet "Das rauhe haus" kända inrättningen för varnvårdade barns förbättring och beslöt då att äfven i Sverige inrätta ett dylikt institut. Resultatet blef Räddningsinstitutet för gossar på Råby, nära Lund (1840) hvilket af honom doterades med stora fonder och till sist i testamente af honom erhöll allt, hvaröfver han egde rätt att förfoga. Sina zoologiska samlingar skänkte han till Lunds universitet 1845, och kort derefter stiftade han derstädes ett par stipendier. Efter sin hustrus död inrättade han (1863) till hennes minne ett för flickor afsedt annex till Råby institut: Malin Gyllenkrooks vårdanstalt för fattiga flickor, och egnade slutet af sitt lif nästan uteslutande åt den ömmaste vård om dessa anstalter. Död i Lund d. 18 Maj 1865. 1830 blef G. ledamot af Vetenskapsakademien. Såsom till sina anlag hufvudsakligen en handlingens man efterlemnade han inga frukter af skriftställareverksamhet. Gyllenlack l. Lackviol. Se Cheiranthus. Gyllenläder. Se Tapeter Gyllenroth, Anders. Se Stobée, L. K. Gyllenstierna, svensk adlig ätt, härstammar från den danska ätten Gyldenstjerne (se d. o.) och inkom till Sverige med danska riksrådet Erik Nielssön G:s son, Erik Eriksson d. ä., hvilken 1449 var riddare och Svea rikes råd samt höfvitsman på Borgholm, konung Karl Knutssons hofmästare 1450, rikshofmästare samt lagman i Tiohärads lagsaga 1456-75. Han gifte sig 1446 med konung Karl Knutssons dotter Kristina och afled 1477. Hans son Erik Eriksson d. y., Svea rikes råd, blef 1502 ihjälslagen af vestgötabönder, emedan han, en ifrig anhängare af Danmark, såsom höfvitsman på Öresten och Elfsborg förrädiskt öfverlemnat dessa fästningar