cykeln. Atenaren Meton upptäckte nämligen (433 f. Kr.), att i månfasernas inträffande finnes en period af i det allra närmaste 19 år, så att månfasen för någon viss dag af ett visst år måste vara densamma som månfasen för samma datum 19 år före eller efter det ifrågavarande året. Orsaken härtill är den, att 19 tropiska år innefatta i det närmaste jämnt 235 lunationer. Hvarje år har således till gyllental ett af de hela talen 1-19, i det man alldeles konventionelt antagit gyllentalet 1 för hvarje år, då nymåne infaller på nyårsdagen. Året 1880 hade gyllentalet 19, 1881 således gyllentalet 1. Detta år borde således nymåne hafva inträffat på nyårsdagen; man ser emellertid af almanacken, att nymånen inträffade dagen förut, eller den siste December 1880. Detta förhållande beror derpå att månfasernas period ej är exakt 19 år, så att gyllentalet blott tillnärmelsevis kan öfverensstämma med verkligheten. Nästa århundrade kommer att ingå med nymåne, enär 1900 har 1 till gyllental. -- Man inser nu äfven att det, med kännedom om ett års gyllental, bör vara lätt att beräkna dess epakt (se Epakter) äfvensom påskfullmånen, efter hvilken årets rörliga kyrkofester anordnas. A. L-n. Gyllenåder. Se Hemorrhoider. Gyllingslägtet, Oriolus, zool., utgör en särskild underafdelning af kråkfoglarnas familj inom tättingarnas ordning. Det har utdragen, kägelformig, utåt hoptryckt näbb, med raka mungipor och tydlig inskärning bakom spetsen; näsborrarna äro halftäckta af en hornartad hinna; första vingpennan är lika med eller längre än armpennorna; stjerten är medelmåttig och tvär samt tarsen icke längre än mellantån med klo. -- Till detta slägte hör sommargyllingen l. gultrasten, O. galbula, af hvilken art enstaka exemplar anträffats der och hvar i södra och mellersta Sverige. För öfrigt förekommer han tämligen allmänt i sydöstra Finland äfvensom i mellersta och södra Europa. Han vistas i skogar och buskmark, är flitigt i rörelse och håller sig gerna högt uppe i löfträden. Hans lockton är hög, klar och hvisslande, sången deremot svag. Sommargyllingen lefver af insekter, bär och mjuka frukter. Bland alla i Sverige uppträdande foglar bygger han det konstmässigaste boet. Det är sammanflätadt af fina grässtrån, rötter, mossa, ull m. m., liknar till formen en djup korg eller pung samt fästes medelst bast, ull eller gräs i en grenklyka i ett träd eller en buske; utvändigt är det beklädt med lafvar eller tunn näfver. Hannen är höggul med ett streck mellan näbben och ögat; vingarna och stjerten äro svarta; de förra äro försedda med en gul fläck och den senares flesta pennor hafva gula spetsar. Längden stiger till 247 mm. Honan är ofvan gulgrön, på sidorna höggul, under ljusare grön med små, svarta spolfläckar, utom på den hvitgula magen; vingpennorna äro svartbruna med grön anstrykning, stjerten grön, utåt svartaktig med gula spetsar, utom på det mellersta pennparet. C. R. S. 1. Gylta, Bengt Bengtsson till Påtorp, riksråd, erhöll 1550, jämte tre andra frälsemän, förordnande såsom lagman i Vestergötland och deltog i den beskickning till Ryssland, hvilken Gustaf Vasa affärdade 1556, och hvilken afslöt freden i Moskva 1557. Med Erik XIV:s regering börjar G:s betydelsefullaste verksamhet. För sina förtjenster slogs han vid konungens kröning (1561) till riddare och upphöjdes sannolikt icke så lång tid derefter till riksråd. Sommaren 1561 utnämndes han till kammarråd, hvilken svåra tjenst han fortfor att bekläda under hela Eriks regering. Många andra uppdrag fick han emellertid af denne att utföra. 1562 var han i Danmark och 1563 i Ryssland såsom underhandlare. Upprepade gånger var han, under konungens frånvaro, medlem af den i Stockholm förordnade styrelsen och deltog såsom domare i nämndens förhandlingar. Trots all sin försigtighet, sin skicklighet och trohet kunde han dock icke undgå Erik XIV:s misstankar. I Jan. 1567 anklagades han för försumlighet och visad flathet mot dem, som gjort falska räkningar, samt dömdes af nämnden till döden. Han benådades likväl och fortfor att af Erik användas i vigtiga värf. Under hertigarnas uppror (1568) var han konungen trogen i det längsta. Först d. 28 Sept. öfvergaf han honom och lofvade jämte några andra herrar att insläppa de upproriske i staden. Äfven den nye konungens förtroende fortfor G. att ega. Både i Dec. 1568 och sedermera 1569 omtalas han såsom Johans hofmästare. Vid underhandlingarna med Danmark och Lybeck på svenska gränsen (1569) var han en af de svenska ombuden, likasom vid fredskongressen i Stettin 1570. Både 1571 och 1572 omtalas G. såsom en af ståthållarna på Stockholms slott. Då, liksom under den föregående regeringen, torde hans vigtigaste verksamhetsfält varit det kamerala området. I Aug. 1569 nämnes han "Sveriges rikes öfverste skattmästare", en titel, som han äfven de följande åren finnes bära. Utom andra förläningar erhöll han af konung Johan d. 2 Juni 1569 fullmakt på lagmansdömet öfver Vestmanland och Dalarna. Död d. 25 Dec. 1574 på Hedensö i Södermanland. Fr. W. 2. Gylta, Göran Bengtsson, lärd, den föregåendes broder, d. 1580 (1581), ansågs för en af sin tids lärdaste män. Han författade en "historia om svear och göter" (på tyska), en berättelse "om then skada och förderf, som Sverikis rike lidit haffver therigenom att man ej viss varit eller vara ville på the personer, hvilka medh rätta regera skulle" samt en redogörelse för "riksens tillstånd och hvad till thess välfärd länder". Deremot är en kronologi från 826 till 1415 icke, såsom det uppgifvits, författad af honom, utan blott afskrifven efter en äldre handskrift. Gyme, Nord. mytol., hafvets beherskare, var fader till den sköna Gerd, som blef Frös maka. Enligt en uppgift var Gyme blott ett annat namn på hafsguden Äge (Isl. Ægir). Th. W. Gymnadenia, R. Br., bot. farmak., ett litet slägte i nat. fam. Orchideae L., kl. Gynandria L., hvilket har de 5 (eller blott 3) öfre kalkbladen sammanslutna och bred läpp, treklufven och utan knölar vid basen. Dithörande vackra örter hafva röda eller hvitaktiga blommor