försälja sina egna eller ortens tillverkningar. Denna handelsrättighet utöfvades af innevånarna i förenämnda delar af Vestergötland redan i äldre tider genom s. k. utelöpare, hvilka försålde linne- och ylleväf, smiden samt träkärl. Då 1600-talets statsekonomiska uppfattning fordrade ett bestämdt åtskiljande af lands- och stadsnäringar samt handelns bevarande uteslutande åt städerna, anlades, till förekommande af ifrågavarande landthandel, staden Borås, i hvars af Gustaf II Adolf d. 25 Maj 1622 utfärdade privilegier stadgades, att, som desse "utelöpare" varit städerna till förfång, skulle, efter nämnda privilegiers datum, ingen hafva tillstånd till sådant utlopp kring riket, utan skulle de sig i staden nedsätta och der vinna burskap. Men genom ett lagbud dödas ej sekelgammal vana, minst en sådan som denna, hvilken hade en naturlig rot i svårigheten, att ej säga omöjligheten, för innevånarna i denna i allmänhet ofruktbara landsände att på jordbrukets dåvarande ståndpunkt lifnärao sig af jorden. På förd klagan af bönderna i Ås och Vedens härad att staden Borås, under i öfrigt ej ogrundadt förmenande att intrång skedde i dess privilegier, ville lägga hinder i vägen för deras handel medgafs genom Karl XI:s bref af d. 20 Okt. 1680 att innevånarna i Ås och Vedens härad skulle få drifva sin vanliga ringa handel med svarfveri och brynstenar. I en hel följd af resolutioner, dels på allmogens, dels på städernas besvär, har sedan rätt till gårdfarihandel blifvit medgifven och bekräftad i den utsträckning, som ofvan angifvits; och genom k. kung. d. 5 Juni 1822, i hvilken visserligen några smärre förändringar derefter vidtogos, blef denna rätt slutligen i en allmän förordning sammanfattad och reglerad. -- Emellertid höjdes i midten af 1800-talet åtskilliga klagomål mot gårdfarihandeln, dels ur ekonomisk synpunkt, emedan denna enligt författningarna endast till ortens industriprodukter (hufvudsakligen, för att ej säga uteslutande, bomullsväfnader) inskränkta handel, till följd af bristande tillsyn (i synnerhet efter landttullbevakningens upphörande) allt mer kommit att omfatta allahanda utländska kramvaror af mestadels underhaltigt värde, dels ock ur sedlig, grundade på de kringströfvande gårdfarihandlandenas ofta nog föga aktningsvärda personer och lefnadssätt. Riksens ständers skrifvelse d. 30 Juni 1860 ang. upphäfvande af ifrågavarande särskilda handelsfrihet ledde väl ej till bottagande från förbemälda sju härad och två städer det dem förunnade privilegiet, men faktiskt har detta dock sedermera upphört, derigenom att k. förordn, om utvidgad näringsfrihet af d. 18 Juni 1864 utsträckt samma handelsrätt till alla rikets innebyggare. Den kringströfvande vestgötahandlanden, gemenligen benämnd knalle (möjligen i anledning af hans fotvandringar. Jfr uttrycket "knallar och går") l. skål-knalle (kanske derför att trävaror, "skålar", ursprungligen utgjorde den betydligaste beståndsdelen af kramet), bildar en ingalunda intresselös figur i taflan af svenskt kulturlif. Med påsen på ryggen och utsträckande sina fotvandringar till häradet, länet, flere län, stundom hela riket, genomströfvade i forna dagar knallen sitt valda område, på bestämda tider återbesökande samma ställe. Han var öfverallt en välkommen gäst i bondens och torparens stuga, väl äfven på herrgården, åtminstone för tjenstfolket. Med flödande tunga prisande sitt varulager och spridande dagens nyheter till sin lyssnande kundskara, hufvudsakligen ortens qvinliga befolkning, förstod han att så mycket snabbare befordra omsättningen, som han ej var krånglig i fråga om kontant betalning, när icke alltför mycket prutades på priset. Gömmande i sitt af naturen goda och genom öfning till förvånande höjd uppdrifna minne såväl gäldenärens person som det utborgades beskaffenhet och värde, var han, utan vilja och oftast utan förmåga att göra skriftliga anteckningar, alltid beredd att vid nästa återkomst utkräfva sin fordran. Mot tiden för gårdfarihandelns slut hade "knallen", som då ej längre gerna vidkändes denna benämning, utan önskade att kallas "resehandlande", förändrats till en halfherre i finare kläder med häst och bättre åkdon. Dermed följde dyrbarare lefnadsvanor och större utgifter, hvilka ej alltid kunde täckas af vinsten på affären. Så blef gårdfarihandeln ej mer. såsom alltid förr, en källa till välstånd. Det var från denna senare tid de ofvan angifna klagomålen i sedligt hänseende mot gårdfarihandeln uppkommo. A. Th. S. Gärding, sjöv., tåg, som halas vid bergning af ett råsegel för att dämpa eller taga vinden ur detsamma. Gårdingarna sitta fast antingen vid seglets "undre lik", bukgårdingar, eller vid dess "stående lik", nockgårdingar, och ledas derifrån på segels förkant genom block öfver eller på rån. De gårdingar, som sitta på seglets akterkant, kallas slabbgårdingar(buk- och nockslabbgårdingar). O. E. G. N. Gårdsby, socken i Kronobergs län, Norrvidinge härad (utom 1 1/2 mtl, som höra till Uppvidinge härad). Arealen 11,319 har. 1,673 innev. (1880). G. med Söraby utgör ett prebendepastorat (för biskopen) af 1:sta kl., Vexiö stift, Norrvidinge kontrakt. Gårdsrätt (Fornsv. gardsrætter), jur., en samling rättsnormer, som gällde för besättningarna på de kungliga slotten och, längre fram, äfven på adelns borgar och gårdar, och som väl företrädesvis innehöllo disciplinära bestämmelser, men äfven för allmänna förbrytelser fastställde straff, hvilkas synnerliga hårdhet utmärkte dem framför den allmänt gällande rätten. Sådana samlingar finnas såväl för Sverige som för Danmark och Norge. Sveriges äldsta gårdsrätt hänförcs till Magnus Erikssons regering (1319-63) och Danmarks till Eriks af Pommern (1396-1439). Den äldsta norska rättskällan af detta slag är känd under namnet "Konung Hakons Borgararéttr" och förskrifver sig antagligen från Håkan Magnusson d. ä:s tid (1299-1319). Hvad dessa rättskällors ursprung och inbördes förhållande angår, torde det vara tämligen säkert, att de alla ifrån början varit privata samlingar, och att till grund för dessa legat en gammal svensk samling. De fingo sedermera officiel stadfästelse af en och annan konung: Erik af Pommern bekräftade sålunda gårdsrätten både för Sverige