Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hablingbo, socken i Gotlands läns södra härad - Habo, socken, delad å Skaraborgs län och Jönköpings län - Habor och Signild. Se Hagbard och Signy - Habsburg eg. Habichtsburg, gammalt slott på Wülpelsberg i schweiziska kant. Aargau - Habsburg, tyskt furstehus, som leder sina anor upp till Guntram den rike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innev. (1880). H. utgör jämte Silte ett konsistorielt
pastorat af 2:dra kl., Visby stifts södra kontrakt.
Habo, socken, delad å Skaraborgs län, Vartofta härad,
med en areal af 15,820 har, 3,108 innev. (1880),
och å Jönköpings län, Mo härad, 2,155 har, 258
innev. (1880), tillsammans 17,975 har, 3,366
innev. H. bildar jämte Fiskebäcks (Gustaf Adolfs)
kapell ett regalt pastorat af 2:dra kl., Skara stift,
Redvägs kontrakt.
Habor och Signild. Se Hagbard och Signy.
Habsburg, eg. Habichtsburg, gammalt slott på
Wülpelsberg i schweiziska kant. Aargau, uppfördt
år 1020 af biskop Werner I i Strassburg och bekant
såsom österrikiska kejsarefamiljens stamgods. H. var
fordom befäst, men är nu knappast annat än en ruin.
S. A. L.
Habsburg, tyskt furstehus, som leder sina anor
upp till Guntram den rike, hvilken lefde på
950-talet. Dennes sonson biskop Werner I i Strassburg
(d. 1028) byggde slottet Habsburg, och biskopens
broder Radbod (d. 1027) var den förste grefven af
H. Slägtens besittningar ökades under 1100-talet med
Öfre Elsass, Aargau och Lauffenburg. Vid landtgrefve
Albrekt den vises död, 1239, delades de habsburgska
landen mellan hans son och broder – som bägge buro
namnet Rudolf –, och ätten sönderföll i tvänne grenar,
Habsburg-Elsass och Lauffenburg-Klettgau. Den senare
grenen splittrade sig snart i linierna Rapperschwyl,
Klettgau, Thun och Burgdorf, men utdog på svärdssidan
redan 1415. Huset Habsburg-Elsass’ stamfader,
Rudolf I, ärfde efter sin fader Aargau och Öfre
Elsass samt efter sin moder Kyburg (1264). Vald
till tysk konung 1273, begagnade han sin kungliga
myndighet för att utvidga sin familjs besittningar,
bemäktigade sig åtskilliga områden i Schweiz och gaf
sina söner, Albrekt I och Rudolf II, de från konung
Ottokar II i Böhmen indragna rikslänen Österrike,
Steiermark och Krain samt lade sålunda grunden till
den habsburgsk-österrikiska monarkien. Albrekt I
vann genom öfverenskommelse med sin broder alla
österrikiska landen och blef 1298 tysk konung
(d. 1308). Hans son, Albrekt II, den lame eller vise
(d. 1358), herskade från 1344 ensam öfver husets
besittningar, hvilka emellertid minskats genom de
schweiziska skogskantonernas affall, men 1335 ökats
med Kärnten. Albrekt efterträddes af sin äldste
son, Rudolf IV, hvilken antog titeln ärkehertig och
ärfde Tyrolen, 1363. Vid hans död, 1365, delades
besittningarna mellan hans bröder, Albrekt III
(1365–95) och Leopold III (1365–86), hvilka grundade
albertinska l. neder-österrikiska och leopoldinska
l. inre-österrikiska linierna. Den namnkunnigaste
af den förstnämnda linien var den tredje hertigen,
Albrekt V (1404–39), hvilken genom sitt giftermål
(1422) med konung Sigmunds dotter Elisabet blef
konung af Ungern (1437) och Böhmen (1438) samt 1438
valdes till Tysklands konung (se Albrekt II). Linien
utslocknade med Ladislav Posthumus (1457), hvarefter
de neder-österrikiska landen hemföllo till kejsar
Fredrik III af inre Österrike. Den
leopoldinska liniens stiftare vidgade sitt område genom
eröfringen af staden Trieste (1382) och några andra
mindre platser. Då hans äldste son, Vilhelm, afled
(1406), skiftades landen mellan hans tre bröder,
Leopold, hvilken dog utan bröstarfvingar 1411, Ernst
och Fredrik. Den sistnämndes son, Sigmund, måste 1490
afstå sina besittningar till Ernsts son Fredrik V
eller F. III (1424–93), hvilken sålunda i sin hand
samlade hela den österrikiska makten. Han blef 1440
tysk konung och 1452 romersk kejsare. Hans son och
efterträdare, Maximilian I (som 1493 blef tysk konung
och 1508 kejsare), förmälde sig 1477 med Maria af
Burgund och förvärfvade derigenom åt det habsburgska
huset de burgundiska arflanden Franche-Comté och
Nederländerna, hvilka redan 1482 tillföllo hans och
Marias son, Filip den sköne (d. 1506). Filip förmälde
sig 1496 med Johanna, arftagerska till Kastiliens
och Aragoniens kronor, och hade med henne sönerna
Karl och Ferdinand, hvilka blefvo stamfäder för den
spanska och den österrikiska linien af huset H.
Den spanska linien. Den ofvannämnde Karl blef
1506 hertig af Burgund och konung af Kastilien
(Karl I), 1516 konung af Spanien, 1519 ärkehertig af
Österrike och tysk konung samt 1520 romersk kejsare
(Karl V). Hans son Filip II (d. 1598) erhöll af sin
faders besittningar Burgund (1555) och Spanien med
biland (1556). Karls oäkta barn, Don Juan d’Austria
(d. 1578) och Margareta (d. 1586), regentinna i
Nederländerna, hafva äfven gjort sig ett namn i
historien. Filip II efterträddes af sin andra son,
Filip III (1598–1621). Filip III hade sonen Filip
IV (1621–65) samt döttrarna Anna, gift med Ludvig
XIII af Frankrike, och Maria Anna, gift med kejsar
Ferdinand III. Linien utslocknade på svärdssidan med
Filip IV:s son Karl II (d. 1700), men fortlefde på
qvinnosidan genom Karls systrar Maria Teresia, gift
med Ludvig XIV af Frankrike, och Margareta Teresia,
gift med kejsar Leopold I.
Den österrikiska linien grundades af Ferdinand I
(d. 1564), hvilken 1521 erhöll af sin broder Karl
V ärkehertigdömet Österrike och 1527 blef konung i
Böhmen och Ungern samt 1556 romersk kejsare. Efter
hans död tillföllo kejsarevärdigheten och större
delen af de österrikiska arflanden hans äldste son,
Maximilian II (1564–76), medan de yngre sönerna,
Ferdinand (d. 1595) och Karl (d. 1590), blott erhöllo
Tyrolen och Steiermark. Denna delning egde dock
ej länge orubbadt bestånd, ty Ferdinand dog utan
lagliga bröstarfvingar, och den kejserliga linien
utslocknade med Maximilians söner, kejsar Rudolf II
(1576–1612), kejsar Mattias (1612–19), Maximilian
af Tyrolen (1612–18) och Albrekt af Burgund (1598–
1621). De österrikiska arflanden samt Böhmens
och Ungerns kronor öfvergingo då till Karls son,
Ferdinand II af Steiermark (1619–37). Han öfverlät
Tyrolen till sin broder, Leopold V, 1625, men efter
dennes yngste sons död, 1665, återföll landet till
kejsarehuset. Sedermera har icke någon delning
förekommit. Ferdinand II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
