efterträddes af sin son Ferdinand III (1637--57) och denne af sin son Leopold I (1657--1705). Leopolds söner, Josef I (1705--11) och Karl VI (1711--40), blefvo bägge kejsare. Med den sistnämnde utslocknade habsburgska huset på svärdssidan (1770). Hans dotter Maria Teresia tog de österrikiska landen, Böhmen och Ungern i arf. Efter hennes död, 1780, öfvergingo de till det lothringsk-österrikiska huset, äfven kalladt det habsburysk-lothringska. Habzelia A. DG., bot., ett slägte af medelmåttigt höga träd, hörande till nat. fam. Anonaceae Rich., kl. Potyandria L., inhemskt i varmaste delarna af Afrika. Frukterna äro starkt och skarpt aromatiska, hvarför de begagnas såsom krydda och läkemedel. H. aethiopica DC. lemnar Piper aethiopicum l. Grana zelim, ett bland de äldsta läkemedel, hvilket utgöres af de rödglänsande fröna, stora som vickerärter, hvilka på grund af den skarpa, stickande, pepparlika smaken allmänt i inre Afrika begagnas af negrerna såsom matkrydda ("negerpeppar"). Fröna af H. undulata DC. och H. aromatica DC. hafva liknande egenskaper och användning. Fröna af den sistnämnda kallas ofta maniguette l. guinea- peppar. H. aromatica växer ätven i Guyana och på Antillerna. O. T. S. Hacha, La (la atsja; egentl. Ciudad del Rio de la Hacha), hamnstad i syd-amerikanska republiken Columbia, staten Magdalena, vid den liknämnda flodens utlopp i Karibiska hafvet, har omkr. 6,000 innev., hvilka idka ett indrägtigt perlfiske. Boningarna äro uppförda af lera och täckta med palmblad. Kyrkan begagnas som fyrtorn. Klimatet är osundt. H. är civilisationens yttersta utpost mot de oberoende indianerna på Guajirahalfön. Hachenburg, stad i preussiska regeringsområdet Wiesbaden, prov. Hessen-Nassau, har 1,408 innev., hälften katoliker, hälften lutheraner. Tillverkning af metalltråd och pappartiklar. -- H. var hufvudort i det forna grefskapet Sayn-H. S. A. L. Hachette [asjätt], Louis Christophe François, fransk förläggare, f. 1800, d. 1864, studerade först juridik, men öfvergaf 1826 detta studium för att grunda en bokförlagsaffär i ändamål att höja undervisningsväsendet och folkbildningen. Efter 1850 förlade han äfven belletristiska arbeten. Hans yppersta förlagsartiklar äro följande: "Bibliothèque variée", "Bibliothèque des meilleurs romans étrangers", "Bibliothèque populaire", "Bibliothèque rose illustrée", "Bibliothèque des merveilles", åtskilliga "Dictionnaires universelles" samt "Collections des guides et itinéraires" och den illustrerade tidskriften "Le tour du monde". H. uppträdde jämväl som författare, och särskildt verkade han med stor framgång för den literära och artistiska eganderätten. Hachettes försök. Se Clements försök. Hacienda [assienda]. Se Fazenda. Hackaert (Hakkert), Jan, holländsk landskapsmålare, som lefde i den senare hälften af 1600-talet, tillhörde den idealiserande riktningen inom landskapsmåleriet och upptog förnämligast den sydtyska och schweiziska naturens former. "I hans bilder herskar väl en brunaktig ton, men de äro fria från manieristiska effekter och bära prägeln af en klar, allvarligt måttfull stämning." Arbeten af honom finnas i Amsterdam, München och Berlin. I Sveriges nationalmuseum är han representerad med ett berglandskap, C. R. N. Hacka i vinden, sjöv., under bidevindssegling styra för nära vinden, så att seglen ej stå alldeles fulla, hvarigenom såväl farten minskas som af driften ökas. Den som står till rörs uppmärksammas vanligen härpå genom befallningen: "håll fullt!" eller "fulla segel!". R. N. Hackbräde l. Cymbal (T. hackbret, Ital. cembalo, Fr. tympanon, Eng. dulcimer), musikt., gammalt stränginstrument (möjligen af tyskt ursprung), bestående af en platt, trapezformad låda, försedd med stålsträngar, hvilka slås med två hammare. Klangen är till följd af brist på dämmare oredig och sorlande, men i fortesatser med orkester af god effekt. Numera användes häck-brädet -- som var en förelöpare till det moderna pianot -- endast i "zigenarekapell". A. L. Hackbräde, skeppsb., den del af skarndäcket, som betäcker ändarna af spanten längst akter ut, eller ändarna af spegeltimren på träfartyg med akterspegel. J. G. B. Hackbult l. Rundhackad bult. Se Bult. Hackelse, sönderskuren halm, nyttjas vid utfodring af hästar och nötkreatur för att underlätta halmens tuggning och för att, i blandning med säd, tvinga djuren att tugga födan, hvarigenom den blifver sönderdelad och genomdränkt af spott samt digestionen befordrad af en del af näringsämnen deri, i synnerhet stärkelse. Jfr Halm. C. A. L. Hackert, Jakob Philipp, tysk landskapsmålare, f. 1737 i Prenzlau i Uckermark (dåv. svenska Pommern), började sina konststudier 1753 i Berlin och begaf sig 1762 till Stralsund, der han studerade den härliga naturen på ön Rügen, samt 1764 till Stockholm, der han skall hafva rönt mycken uppmuntran. 1765 reste han till Paris och 1768 till Italien, der han i Rom hörde till Sergels vänner och umgänge, och der han uppehöll sig på olika ställen, sist på ett af honom inköpt gods nära Florens. Död derstädes 1807. -- H. var en af de tyske målare, som under öfvergångstiden från den maniererade klassiciteten till den antikiserande nyrenaissancen sträfvade att förena en afgjord riktning på det ideala med iakttagelse och studium af de naturliga företeelserna. Det finnes i hans och hans själsfränders arbeten något, som påminner om allvaret hos Nicolas Poussin. Hos H. står detta i samband dermed att han nästan uteslutande målade italiensk natur, der jordformationen gynnade en sträng arkitektonik i linierna jämte en harmonisk kolorit. Han utvecklade en omfattande verksamhet och hade stort inflytande på utvecklingen af landskapsmåleriet genom taflor och sepiateckningar, berömda för sina präktiga lointainer och befintliga i de flesta samlingar. Af Göthe finnes en biografisk skizz öfver H:s lif: "Philipp Hackert" (1811). -- H. hade fyra bröder, som likaledes idkade målarekonsten: Johann Gottlieb (d. 1773), Karl (f.