1740, d. 1800), Wilhelm (f. 1748, d. 1780) och Georg Abraham (f. 1755, d. 1805). C. R. N. Häckländer, Friedrich Wilhelm, tysk författare, född d. 1 Nov. 1816 i Burtscheid nära Aachen, blef 1830 anställd i en modehandel och ingick 1832 vid det preussiska artilleriet. Sedermera egnade han sig å nyo åt handeln, men öfvergaf längre fram detta yrke, för att i stället sysselsätta sig med literaturen. Hans första arbete var Bilder aus dem soldatenleben im frieden (1841; "Soldatlifvet i fredstid", 1846), som väckte allmän uppmärksamhet. I början af 1840-talet företog han en resa till Orienten. De literära frukterna af denna resa voro Daguerreotypen (1842; 2:dra uppl. under titeln Reise im Orient, 1846) och Pilgerzug nach Mekka (1847), en samling österländska sagor och sägner. 1843--49 var han sekreterare hos kronprinsen af Würtemberg och 1859--65 trädgårdsdirektör hos konungen. Död d. 6 Juli 1877. Utom ofvannämnda arbeten författade H. Soldatenleben im krieg (1849--50), en frukt af hans deltagande i Radetzkys fälttåg i Piemont 1849 samt i ockupationen af Baden, romanerna Handel und wandel (1850; "Handel och vandel", 1874). Namenlose geschichten (1851) och Eugen Stiltfried (1852), hvilka båda senare framför hans andra arbeten anses utmärka sig för friskhet i färg och liflighet i skildring. Till denna hans literära blomstringstid hör äfven lustspelet Der geheime agent (1850; "Den hemlige agenten", 1851), som på kort tid gick öfver alla Tysklands scener och äfven en mängd andra. Mera delad var meningen om den allmänt bekanta tendens- och sensationsromanen Europäisches sklavenleben (1854; "Europeiskt slaflif", två öfvers. 1856); deremot strömmar en friskare ande genom hans Soldatengeschichten (1854). Hans senare arbeten karakteriseras i allmänhet genom en större bredd och mattare färger. Äfven på det journalistiska området verkade H., i det han tillsammans med Edm. Höfer grundlade tidskriften "Hausblätter" (1855) och med E. Zoller den bekanta illustrerade tidskriften "Ueber land und meer" (1857). I sina literära skapelser visar sig H. såsom en sund natur med stor verlds- och menniskokännedom, så länge det gäller endast iakttagelser af yttre omständigheter och mera grunda karakterer. Detta hans lyckade återgifvande af realistiska smådrag torde vara enda anledningen till den ofta hörda jämförelsen mellan honom samt Dickens och Thackeray. I det stora hela led hans forfattareskap af öfverproduktion. Efter hans död utkom Der roman meines lebens (1878). En samlad upplaga af hans verk utgafs i Stuttgart i 36 bd (1855-- 76; delvis i nya uppl.). Hackman, finsk köpmansslägt. 1. Johan Fredrik H., f. 1755, inflyttade omkr. 1780 såsom handelsbiträde från Bremen till Viborg, der han 1789 grundlade ett affärshus. Efter hans död, 1807, fortsatte enkan, Maria Elisabeth Laube, ensam affären. -- 2. Johan Fredrik H., den föregåendes son, född d. 1 Okt. 1801, blef 1822 kompanjon med sin moder. Under hans ledning utvidgades husets verksamhet, som dittills varit hufvudsakligen inskränkt till trävaruaffärer. Ett stort antal industriella inrättningar kommo, genom H:s initiativ och kapital, till stånd i olika delar af landet, hvarförutom huset dref en betydande import- och exporthandel. Småningom blef firman landets största och rikaste affärshus. På samma gång egnade H. tid och intresse åt offentliga värf, särskildt inom sin kommun och hemtrakt, hvarjämte han med frikostig hand understödde allmänt nyttiga och välgörande företag. 1874 upphöjdes han i adligt stånd. Död d. 4 Aug. 1879. -- 3. Vilhelm H., den föregåendes son, född d. 5 Juli 1842, som redan under senare delen af faderns lifstid biträdde denne, öfvertog efter hans död affärens ledning. Vid sidan af sin omfattande affärsverksamhet har han på ett framstående sätt deltagit i behandlingen af offentliga ärenden, särskildt såsom medlem af ridderskapet och adeln vid 1877--78 och 1882 års landtdagar. R. C. Hackspettar, Picidae, zool., är namnet på en familj bland de partåiga foglarna. De svenska arterna hafva rät, stark och smal, kägellik näbb samt masklik tunga, som i spetsen bär ett med två rader bakåt riktade hullingar försedt ben och kan utsträckas mycket långt med tillhjelp af tungbenets utomordentligt långa, fjäderlikt spänstiga horn, hvilka löpa under huden rundt om hela hjernskålen ända till öfverkäkens rot. Klorna äro starka och krökta, den mellersta icke sned, utan dess bägge sidor äro lika höga. Dessa foglar lefva mer eller mindre ensligt i skogar; deras föda består nästan uteslutande af insekter samt af dessas larver och puppor, hvilka de vanligen uppsöka under barken af murkna träd. Några arter förtära likväl frön, och någon enda art synes förgripa sig på små däggdjur och foglar. Hackspettarna häcka i trädhål och lägga hvita, ofläckade ägg. -- Familjen omfattar två underafdelningar: de egentliga hackspettarna, Picini, och göktytorna, Iyngini. De förre hafva näbben mycket kantig och kilformig, näsborrarna täckta med borst, stjertens pennor styfva, spetsiga och utåt gradvis kortare, underarmens större öfre täckfjädrar korta och föga talrika, fötterna korta och grofva, yttre baktån längst, den inre minst bland alla tårna (stundom saknas den), framtårna sammanvuxna till midten af första leden, mellanfoten framtill beklädd med en enkel rad af stora plåtar eller sköldar, vingarna medelmåttigt långa och något afrundade, med första pennan mycket liten och den tredje eller fjerde längst. Hackspettarna äro utbredda öfver alla delar af jorden, med undantag af Australien och Stilla hafvets öar; i tropiska land förekomma de i det största antal arter. De tillbringa mesta delen af sitt lif med att klättra; ofta flyga de blott från träd till träd, sänka sig under flygten djupt ned och börja sina undersökningar långt nere på stammen, t. ex. några fot ofvan marken. Med raskt på hvarandra följande språng klättra de antingen rakt uppåt eller skrufformigt omkring trädstammen, deremot aldrig med hufvudet nedåt. Lätet är kort och skarpt. Hannarna frambringa dessutom ljud genom att trumma på lösa