besegra bjarmerna samt att slutligen äfven öfvervinna och besegra Uffe. Ädelmodigt lät H. med stor prakt högsätta Uffe och gjorde hans broder Hunding till underkonung i Svithjod. Efter att i lång tid hafva fört ett fredligt lif råkade H. i fejd med en upprorsman Toste och måste dervid en gång genom simning rädda sig undan förföljelsen, men fällde honom slutligen i tvekamp. Derefter stämplades det mot H:s lif af hans måg och dotter, och deraf utspriddes ryktet att han var dräpt. När Hunding fick höra detta, beslöt han att fira ett ståtligt graföl efter H. För detta ändamål fylldes ett väldigt kar med mjöd, men Hunding råkade att falla ned deri och drunknade. Då H. sporde den stora heder, som Hunding tillämnat hans minne, ville han icke längre öfverlefva sin vän utan dödade sig sjelf i sina hirdmäns åsyn. -- Denna berättelse, som meddelas i första boken af Saxos krönika, är tydligen en sammanfogning af olika sägner om flere kämpar med namnet Hadding. Johannes Magnus och andra historieskrifvare omtala, att Hunding och Hadding (l. Hading) svurit hvarandra ett vänskapsförbund, enligt hvilket den ene skulle förgöra sig sjelf, när han förnam den andres död, och samma trofasthet skildras i en folkvisa om "Hunding kung och Hading kung". Th. w. Haddington [häddingtön] l. East Lothian. 1. Grefskap i sydöstra Skotland, mellan Nordsjön med Forth-viken och grefskapen Berwick och Edinburgh. Areal 725 qvkm. 38,472 innev. (1881). I södra delen, som fylles af Lammermoorbergen, är boskapsskötsel hufvudnäringen, mellersta och i synnerhet norra delen räknas till Skotlands bördigaste trakter. Hälften af grefskapets areal utgöres af åker. Vid kusten idkas fiske. Goda kol brytas i v. Floden Tyne, som faller ut i Tyneviken, är segelbar och mycket fiskrik. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid Tyne. 4,042 innev. (1881). Staden har ofta lidit genom Tynes öfversvämningar. Dess veckomarknad med spanmål är näst den i Edinburgh den största i Skotland. Järnvägsförbindelse med Edinburgh. S. A. L. Haddorp, frälsesäteri i Slaka socken, Valkebo härad, Östergötlands län, 1 1/2 mtl, jämte tillhörande 3 mtl Greby i Vikingstads socken och 1/4 mtl Fröste i Kärna socken. Arealen omkr. 350 har, hvaraf omkr. 190 har åker. Egendomen, efter hvilken slägten Hadorph, som en tid egde densamma, tagit sig namn, inköptes 1854 af länets hushållningssällskap, som der inrättat en landtbruksskola för länet jämte schäferi, mejeriskola samt verkstad för förfärdigande af åkerbruksredskap. Skolan åtnjuter af staten ett årligt bidrag af 4,000 kr. Hadeland, en fruktbar och väl odlad trakt i Kristians amt i Norge, ligger på södra stranden af insjön Randsfjorden samt omfattar Jevnakers och Grans socknar. 1,251,67 qvkm. 14,540 innev. (1875). Hufvudnäringar äro åkerbruk, boskapsskötsel och skogsafverkning. Derjämte idkas en icke obetydlig glasindustri (Hadelands glasbruk i Jevnakers socken). -- Tillsammans med Thoten, Land och Ringerike utgjorde H. under medeltiden ett fylke, Hadafylke, så kalladt efter innevånarna, haðar. Numera bilda H. och Land i administrativt hänseende ett fogderi och i ecklesiastikt ett prosteri. O. A. Ö. Hadeln, landskap, som numera bildar kretsen Otterndorf, i preussiska regeringsområdet Stade, prov. Hannover, är beläget på Elbes venstra strand och nära dess mynning. Arealen är 305,5 qvkm. 17,682 innev. (1880). H. är ett fruktbart marschland, som i mycket påminner om Holland. Mot hafvet måste det skyddas genom höga vallar, dess inre är tätt fåradt af kanaler, af hvilka Hadelnscher-kanal, gräfd 1849, är segelbar och möjliggjort åkerbruk i stora, förut vattensjuka trakter i s. Innebyggarna, afkomlingar af de gamle chaukerna, idka åkerbruk och boskapsskötsel, äro välmående och bo i ståtliga gårdar. Under reformationen försvarade de med vapen i hand sin sjelfständighet och lefva ännu i dag under en ganska demokratisk kommunalstyrelse. H. lydde fordom under grefvarna af Stade och kom på 1100-talet till welfiska huset. Hertigarna af Lauenburg innehade det till 1689, då deras ätt utgick, hvarefter H. efter en längre arfstvist tillerkändes (1731) Braunschweig-Lüneburg. s. A. L. Hadéndua (Hadendoa), en i norra delen af egyptiska prov. Taka (i Sudân), mellan floderna Gasch och Barka, dels nomadiserande, dels åkerbrukande stam. Både till språk och ras är H. på det närmaste beslägtad med det norr om den boende Bisjarifolket. H. A. Hadersleben. Se Haderslev. Haderslev (T. Hadersleben), kretsstad i preussiska prov. Schleswig-Holstein, vid den 15 km. långa, men föga djupa Haderslevfjorden (af Lilla Belt). 8,054 innev. (1880), de flesta dansktalande. Genom en bibana är H. förenadt med den stora jylländska jernvägen. H. har 3 kyrkor, af hvilka den förnämsta, Mariakyrkan, är anlagd under 13:de årh., samt ett gymnasium (grundlagdt 1567). Handel och skeppsfart, jerngjuteri, maskinverkstäder och tillverkning af handskar. Hamnen, tidtals uppgrundad, har under senare åren förbättrats. -- H. hade redan 1247, då det förstördes af Erik Plogpenning, flere kloster, fick 1292 stadsrättigheter och tillväxte ansenligt under början af nyare tiden, men led under 17:de årh. mycket genom kriget mot Sverige, då äfven det 3 km. v. om staden belägna slottet Haderslevhuus nedbrändes (1644). S. A. L. Hades 1. Grek. mytol. a) Herskaren i underjorden eller de dödas rike, son af Kronos och Rhea, broder till Zevs och sjelf stundom kallad den "underjordiske Zevs", till sitt väsende förfärlig och obeveklig. Allt lefvande är förr eller senare hemfallet under hans välde. Hans namn, äfven förekommande under formerna Aïs, Aïdes och Aïdonevs, hvilket betyder "den osynlige" eller "dunkle" och åsyftar hans egenskap af herskare i mörkrets och skuggornas rike, har gifvit sagan anledning att tillägga honom en hjelm eller hufvudbonad, som egde förmågan att göra osynlig. Såsom rådande öfver de i jordens inre gömda skatterna heter han äfven Pluton (Lat. Pluto, Dis), och i mysterierna dyrkades han, i förening med öfriga "ktoniska" (underjordiska)