Maj 1843, Minnestal öfver Esaias Tegnér (1847) m. fl. Th. W. 3. Hagberg, Jakob Teodor, universitetslärare, vitter författare, den föregåendes broder, föddes i Stockholm d. 20 Jan. 1825, blef student i Upsala 1842, filos. kandidat 1847 och filos. magister 1848. År 1851 kallades han till docent i fransk literatur, utnämndes 1860 till adjunkt i franska och italienska språken samt 1868 till professor i nyeuropeisk lingvistik och modern literatur vid Upsala universitet. Utom akademiska disputationer och afhandlingar i språkkunskap, estetik (Hvarför är vår tid icke poetisk, 1852, Det historiska skådespelet, 1866, m. fl.) och literaturhistoria samt några smärre öfversättningar och kritiker, har H. utgifvit: Italiensk språklära (1863), Trenne dramer af don Pedro Calderon de la Barca i svensk öfversättning (1870), Den provencalska vitterhetens återuppståndelse i 19:de århundradet (1873) och Petrarcas sonetter till Laura i svensk öfversättning (1874). Han har äfven uppträdt såsom dramatisk författare, med de historiska skådespelen Karl den tolfte (1864) och Karl den elfte (1866), af hvilka det sistnämnda 1865 uppfördes å k. scenen i Stockholm. Såsom professor har H. åt de ny europeiska språkens studium vid Upsala universitet gifvit en större utsträckning än det förut haft derstädes. Hagborg, Vilhelm Nikolaus August, genremålare, född i Göteborg d. 26 Maj 1852, inskrefs 1871 som elev vid konstakademien i Stockholm och gjorde der, särskildt under Boklunds ledning, snabba framsteg. 1875 blef han satt i tillfälle att komma till Paris. Der slöt han sig icke till någon bestämd mästare, utan studerade med varmt intresse de olika riktningar, som bryta sig inom den franska konsten. Gång efter annan hemsände H. till Sverige genrer, som vittnade om hans jämna framåtgående och röjde, att hans pensel fördes icke blott med sanningskärlek utan ock med synnerligen elegant smak. Bland hans bästa alster under dessa år (1875--78) må nämnas hans Gavroche (1876; föreställande en fransk gatpojke; inköpt af konung Oskar), den stora taflan Väntan (1877; en fiskarehustru med sitt barn vid stranden; exponerad under verldsutställningen 1878) samt några bilder af unga arbetande qvinnor. Efter en längre vistelse vid Normandies kust, hvarunder han allvarligt studerade det lif "hafvets arbetare" der förde, framträdde han i 1879 års Salon med sin berömda tafla Lågvatten i La Manche, som väckte stort uppseende hos både konstdomare och allmänhet. Taflan -- en framställning af ostronfiskare vid La Manche -- hvars fagra, ljusa luft och smidiga, säkra, väl grupperade figurer samt djupa perspektiv gjorde det bästa intryck, skaffade sin upphofsman medalj och rönte den hedern att inköpas till Luxembourggalleriet i Paris. Dermed var H:s rykte grundadt, och han har sedan i den franska konsthandeln funnit god afsättning för sina alster. Endast ett och annat af dessa har hittat väg till utställningarna i Sverige, såsom studierna till Invigningen af en fiskarebåt, Porträtt af konstnärens moder samt Normandisk mjölkflicka, hvilka alla voro med på konstutställningen i Göteborg 1881. Derjämte har sjelfva den förstnämnda taflan, "Invigningen af en fiskarebåt", senare varit utställd i Stockholm och Göteborg. H. har i sina aldra senaste arbeten öfvergifvit framställandet af scener från den normandiska kusten och bl. a. målat för Salonen en bild från jordbrukarelifvet i Isle de France: Potatissamlare, en duk af mycken kraft. -- H:s konst är realistiskt "modern" i valet af sina ämnen, men tillhör emellertid ingalunda den riktning inom den franska konsten, som lägger an på ett skissartadt intrycksmåleri i stora, hastiga drag. Tvärtom äro alltid hans taflor utförda med mycken omsorg i enskildheterna och en synnerligen elegant teckning. För framställningen af qvinnor väljer han gerna en långsträckt, smärt typ, som är i besittning af stort behag. Hans färg är mättad af ljus; någon gång visar den benägenhet för en nästan kritaktig hvithet. H:s konstnärskap är prägladt af allvarlig kärlek till det konstnärliga arbetet och en ädel smak. K. W-g. Hagby. 1. Socken i Kalmar län. Södra Möre härad. Arealen 2,404 har. 1,278 innev. (1880). Annex till Arby, Kalmar stift, Södra Möre kontrakt. 2. Socken i Upsala län, Hagunda härad. Arealen 2,404 har. 435 innev. (1880). H. jämte Ramsta är prebende-pastorat (till Upsala universitet) af 3:dje kl., Upsala stift, Hagunda kontrakt. Hagbyberga, gods i Björkviks socken, Jönåkers härad, Södermanlands län, vid Yngarns södra strand. Taxeringsvärde 219,135 kr. (1880). Två mtl krono Hagby och 1 mtl krono Berga köptes till frälse 1628 af ståthållaren på Stockholms slott L. B. Skytte. Hans dotter Elin och hennes man, stadsöfversten i Stockholm H. Oliveblad, byggde H. till sätesgård. 1694 gick egendomen genom försäljning ur Skytteslägtens ego till bruksegaren G. T. Berchner. I hans afkomlingars ego har gården sedan förblifvit. Majoren friherre B. Ribbing (f. 1754, d. 1811) lät uppföra den nuvarande manbyggnaden, ordnade godset och skapade det hufvudsakligen sådant, som det än i dag till sina grunddrag befinner sig. H. eges f. n. (1882) af öfverstelöjtnanten frih. Sten Leijonhufvud, trafikdirektören frih. B. Leijonhufvud och fröken M. Leijonhufvud. B. S. Hagdahl, Charles Emil, läkare, författare, föddes i Linköping d. 6 Febr. 1809, blef student i Upsala 1829, med. licentiat 1838 och promoverades till med. doktor 1841. 1839 antogs han till fattigläkare i Ladugårdslands församling i Stockholm, blef 1845 sekreterare för inrikes brefvexlingen i Svenska trädgårdsföreningen, var 1847 intendent vid Djurgårdsbrunns kuranstalt, men lemnade sedan all praktik och bosatte sig såsom possessionat på Tidön i Vestmanland. I midten af 1850-talet återflyttade han till Stockholm. H. har gjort flere utrikes resor, bl. a. 1841, då han hade i uppdrag att samla underrättelser om fångvården i främmande land, med anledning hvaraf han utgaf Rapport till hans excellens herr justitiestatsministern om fängelserna i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Belgien och England (1845). Såsom ekonomisk skriftställare intager H. ett utmärkt rum både till följd af grundliga