specialstudier och en qvick och behaglig stil. Han har utgifvit: Mejerierna i hertigdömena Schleswig och Holsiein etc. (1855; 2:dra uppl. 1856; prisbelönt af Landtbruksakademien) samt Kokkonsten som vetenskap och konst med särskildt afseende på helsolärans och ekonomiens fordringar (1878--79), ett arbete, som förtjenar att kallas klassiskt på sitt område och som torde söka sin like inom alla lands kulinariska literatur. En öfversättning deraf är f. n. (1882) under utgifning i Danmark. A. F. Hage. 1. Johannes Dam H., dansk publicist, född i Stege d. 3 Apr. 1800, aflade 1824 teologisk och 1830 filologisk examen samt blef 1827 adjunkt och 1830 lektor vid Roskilde katedralskola. Död d. 16 Sept. 1837. Från 1834 var H. en flitig medarbetare i veckobladet "Fädrelandet" och redigerade detsamma från Sept. 1835 till Juni 1837. Han skref just den artikel, som ådrog Fädrelandet dess första åtal (Nov. 1834) och medförde professor Davids afsättning. H. var en kunskapsrik, vältalig och fosterlandsälskande man. Hans framträdande som publicist sammanföll med frihetskänslans uppvaknande i Danmark efter 1830, och han var i Danmark den förste kämpen för pressens frihet. -- 2. Alfred Anton H., affärsman och politiker, den föregåendes broder, född i Stege d. 31 Dec. 1803, deltog under flere år i vården af faderns affärsrörelse i Stege och blef 1832 svensk-norsk vicekonsul. Som delegare i handelshuset Puggård i Köpenhamn (från 1842) förvärfvade H. en efter danska förhållanden utomordentligt stor förmögenhet. Från 1852 till sin död, d. 6 Mars 1872, var H. nästan ständigt medlem af Folkethinget. 1856--66 var han derjämte ledamot af Rigsrådet. Till sina åsigter var han afgjordt nationell och tämligen radikal samt en ifrig frihandelsvän. -- 3. Edvard Filip Hother H., politiker, de föregåendes broder, född i Stege d. 9 Jan. 1816, blef juris kandidat 1838 samt var 1841--49 flitig medarbetare i "Fädrelandet" och 1843--47 "fullmäktig" hos Orla Lehmann. 1847--48 redigerade han "Trykkefrihedsselskabets" organ "Dansk folkeblad" samt blef på våren 1848 ständerdeputerad och på hösten s. å. kungavald medlem af den grundlagstiftande riksförsamlingen. Han insattes i grundlagsutskottet och var upphofsmannen till de ändringar i stadgandena om val till Landsthinget, som voro gällande till 1866. Som medlem af Folkethinget 1852--64 och af Rigsrådet 1856--66 visade H. sig som en utpräglad anhängare af det nationalliberala partiet, med stor förkärlek för engelska institutioner. I synnerhet verkade han för införande af muntligt rättegångsförfarande med nämnd -- en fråga, som han redan förut behandlat i tvänne skrifter (1847 och 1851). 1860 blef han borgmästare i Stege och 1872 å nyo folkethingsman. Död d. 9 Febr. 1873. E. Ebg. Hagebyhöga, socken i Östergötlands län, Aska härad. Arealen 1,951 har. 796 inv. (1880). H. bildar med Fifvelstad och Orlunda ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Linköpings stift, Aska kontrakt. Hagedorn, Friedrich von, tysk skald, son af danske stats- och konferensrådet H. S. v. H., född 1708 i Hamburg, studerade 1726--29 i Jena, var 1729--31 sekreterare hos danske ambassadören i London och blef 1733 sekreterare vid handelssällskapet i Hamburg. Död 1754. H. skref visor, fabler och smärre berättelser samt utvecklade i hela sitt författareskap ett behag, som på hans tid var alldeles nytt i den tyska skaldekonsten. Den första upplagan af hans Poetische werke utkom 1756 och har sedermera flere gånger utgifvits (den bästa uppl. redigerades af Eschenburg, 1800). Hans älskvärda karakter äfvensom hans skaldegåfva och sällskapstalanger gjorde honom i Hamburg till medelpunkten för en samling bildade personer, hvarigenom han mycket främjade den goda smaken i poesi och konst. B. M. Hagel. 1. Meteor., nederbörd i fast form, består af runda, aflånga, tillplattade eller någon gång kantiga iskroppar, vanligen i koncentriska lager af olika klarhet och med en kärna i midten. Den i haglet förekommande isen är amorf och består icke såsom trindsnön af sammanpackade isnålar. Haglens storlek vexlar från en mindre ärts ända till ett hönsäggs eller derutöfver. Haglet faller vanligen före eller samtidigt med åskregn, således nästan alltid på dagen, sällan under natten. De moln, som medföra detta slags nederbörd, synas hafva en betydlig utsträckning i vertikal riktning och förorsaka derför i allmänhet mycket mörker. Den ismassa, som i form af hagel på kort tid utfälles ur molnen, är stundom högst betydlig, så att hon betäcker marken flere tum djupt. Den skada, som starka hagelfall tillfoga växande gröda, närmar sig stundom till fullständig ödeläggelse och har äfven gifvit anledning till särskilda försäkringsanstalter. Lyckligtvis äro vanligen de områden, öfver hvilka dylika starkare hagelfall inträffa, tämligen begränsade, men stundom framgår hagelstormen öfver en eller två ungefär parallella smalare långsträckta områden. 2. Krigsv., gammal benämning på skrot, består af små runda skrot af bly, ofta med tillsats af antimon, och begagnas till ammunition i jagtgevär. Med afseende på grofleken äro haglen i Sverige numrerade från 00 till 14. Den finaste sorten (00) kallas dunst, den gröfsta (14) snärpor. De engelska haglen numereras med bokstäfver och äro finare, ju högre bokstaf de hafva. -- Vid Falu grufva tillverkas hagel på sådant sätt, att den smälta massan sållas öfver grufvans öppning och faller i vatten vid dess botten. Under vägen i luften erhålla haglen den runda formen. På andra ställen finnas särskilda "hageltorn" uppbyggda. Hagel erhållas äfven genom pressning. 1. L. A. F. 2. H. W. W. Hagelafledare, meteor. Med anledning af det nära sambandet mellan luftelektriciteten och hagelfallen hafva förslag väckts att af vända dessa senare genom anordningar till neutralisering af molnen. Hagelafledaren skulle alltså bestå af ett större antal åskledare öfver det fält, man vill skydda. Huruvida förslagen kommit till utförande, och huruvida de kunna leda till det afsedda målet är icke med visshet kändt. L. A. F. Hagelbagge, Byrrhus L., zool., ett slägte bland skalbaggarna (Coleoptera), afdelningen