sedan utvecklade han sig på ett nästan oförklarligt sätt och på egen hand till en storhet och sjelfständighet i uppfattning och behandling, som i viss mån ställa honom vid sidan af Rembrandt. I hans senare verk ligger alltid hufvudvigten på det fysiognomiska uttrycket och lifvet i händerna; ställningen är osökt, och färgen underordnar sig det hela. Till hans yppersta verk höra de s. k. Doelen- eller regentbilderna, i hvilka samtliga en stads eller en institutions föreståndare och betydande män äro sammanställda i en grupp och porträtterade i kroppsstorlek. Detta är en art af historiemåleri, som kännetecknar den holländska konsten och är egendomlig för dennas äkta demokratiska anda. Från 1616 till 1664 utförde H. åtta sådana målningar, hvilka nu befinna sig i Haarlems museum (raderade af William Unger i senare tid). Af enkla porträtt finnas några förträffliga exempel i Berlin, ett porträtt af Cartesius i Louvre, likaså många enskilda porträtt i Haarlem. Såsom exempel på hans humoristiska sinne i konsten må påpekas hans ypperliga, raskt och pastöst målade bild af Hille Bobbe (Berlin), den högst karakteristiskt uppfattade och framställda hexan i Haarlem, med en uggla på venstra axeln. -- H. var lärare åt Ostade och många andra holländska genremålare, och det holländska genremåleriet kan leda sitt ursprung med lika stor rätt från hans atelier som från Rembrandts. Särskildt må det ihågkommas, att hans broder Dirk H. (d. 1656) egnade sig uteslutande åt framställning af de lustiga lag och dryckesgillen, som sedan blefvo så kännetecknande för den holländska konsten och väl äfven kunna leda sitt ursprung från den humoristiske målaren i Haarlem, jämte hvars nyss påpekade svaga och dåliga sidor man icke må glömma hans sjudande snille, hans outtömliga qvickhet och rika konstnärliga fantasi, om hvilka egenskaper staden Haarlems historieskrifvare, Ampzing och Schrevelius, skola hafva yttrat sig med odelad beundran. -- Äfven H:s son, Franz H. d. y., målade still-leben och genrebilder samt porträtt i faderns manér. C. R. N. Halsa, sjöv. Se Hals 5. Halsar, babords, styrbords, sjöv. Se Babord, Hals (5) och Styrbord. -- Halsar och skot!, kommandoord då hals- och skothornen å underseglen skola något upplyftas för att under en vändning ej hindra rårnas ombrassning. R. N. Halsbandsflugsnapparen, Muscicapa collaris, zool., hör till flugsnappareslägtet och häckar allmänt på Gotland, men visar sig under flyttningarna äfven i Skåne. Hannen är ofvan svart, med pannan och halsryggen hvita samt öfvergumpen hvitaktig; undre delarna äro hvita, vingarna svarta, med en stor långsgående, hvit fläck på sin inre och en mindre på sin yttre del, stjerten svart, med de trenne yttersta pennparen mer eller mindre hvita. Honan är ofvan gråbrun, under hvitaktig och på de mellersta vingpennorna försedd med en större, hvit fläck, som är synlig äfven på de främre. Längden stiger till 136 mm. -- Denna flugsnappare sjunger väl och lägger sina ägg i trädhål. C. R. S. Halsbandsorden. Se Annunciata-orden. Halsbandsprocessen, en skandalprocess, som 1785--86 utagerades i Paris, och som mäktigt bidrog att nedsätta franska hofvets, i synnerhet Marie-Antoinettes, anseende i allmänhetens ögon. Med denna beryktade sak förhåller det sig enligt E. Campardons på processhandlingarna fotade undersökning ("Marie-Antoinette et le procès du collier") på följande sätt. Kardinal Louis René Edouard de Rohan, hvilken ådragit sig drottning Marie-Antoinettes onåd, hoppades kunna åter komma i gunst vid hofvet genom bemedling af en äfventyrerska, grefvinnan de Lamotte, hvilken lät påskina, att hon egde stort inflytande hos drottningen. Grefvinnan lät en sin förtrogne, Rétaux de Villette, i drottningens namn skrifva bref till kardinalen och behöll dennes svar i sin ego samt arrangerade t. o. m. i Versaillesparken ett nattligt möte mellan honom och en person, mademoiselle d'Oliva, som uppgafs vara drottningen. Allt detta styrkte kardinalen i hans tro att grefvinnan var invigd i drottningens förtroende, och genom ett af de på sådant sätt förfalskade brefven förmåddes han i början af 1785 att i drottningens namn med juvelerarna Böhmer och Bassenge afsluta köp af ett diamant-halsband, värdt 1,600,000 livres, hvilket juvelerarna förut förgäfves hembjudit hofvet. Smycket stannade naturligtvis hos grefvinnan de Lamotte, hvilken realiserade diamanterna. Ett samtal mellan drottningens kammarfru och Böhmer ledde till upptäckt af bedrägeriet, och kardinalen, som redan kommit till insigt om att han blifvit lurad, grefven och grefvinnan de Lamotte, de Villette, mademoiselle d'Oliva samt den äfven i affären indragne, beryktade Cagliostro arresterades. Målet öfverlemnades till Paris-parlamentet (Sept. 1785), hvilket d. 31 Maj 1786 frikände kardinalen, d'Oliva och Cagliostro, men dömde grefve de Lamotte till lifstidsarbete å galèrerna, grefvinnan till lifstidsfängelse i la Salpêtrière och de Villette till ständig landsflykt. Till betalning för halsbandet lemnade kardinalen en invisning å 300,000 livres årligen på inkomsterna af abbotstiftet Saint-Waast, men då detta till följd af nationalförsamlingens beslut jämte öfriga kyrkogods 1789 indrogs till kronan, gingo juvelerarna miste om full liqvid. På grund deraf förde deras rättsinnehafvare länge process med kardinalens arfvingar. (Ännu 1863 pågick rättegången.) Marie-Antoinettes namn hade utan hennes förvållande inblandats i denna ruskiga affär, men "nutiden har i sjelfva verket svårt att föreställa sig hvilket ofantligt tillskott halsbandsprocessen lemnade till den sqvallerkrönika, som långt förut girigt bemäktigat sig Marie-Antoinettes person". Halsbands-vadsvalan. Se Glareola. Halsbränna, med., den brännande känsla, som vid magsyra uppstår i halsen. F. B. Halsdäfvert. sjöv. Se Fockehalsdäfvert. Halsfeniga fiskar. Se Bukfenor. Halsfistel, med. På halsen förekomma fistelgångar, såsom följder af föregående och ofullständigt läkta bulnader, mycket ofta, just emedan de organ, som mestadels utgöra utgångspunkten för djupliggande och svårbotliga