Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Halsfistel, med. På halsen förekomma fistelgångar, såsom följder af föregående och ofullständiga läkta bulnader - Halsfluss, med. Se Halsinflammation - Halsgrop ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inflammationer och suppurationer, nämligen lymfkörtlarna,
i sådan mängd finnas tillstädes på halsen och af
mångahanda, äfven aflägsnare, orsaker svullna och
blifva säte för abscesser. Allmänt bekant är den rol,
som skroflerna dervid spela. Onekligen bero dessa
inflammationer ofta på skrofulösa anlag, men lika
säkert är ock, att en ifrån början ganska oskyldig
körtelsvulst, om den ej i tid på ett eller annat
sätt bringas bort, kan gifva upphof till allt flere
sådana och till sist framkalla skrofler, ja verklig
tuberkulos. Fistelgångarna göra saken värre och
ej bättre, hvarför hvarje sådan åkomma är förtjent
af den största uppmärksamhet och behöfver en långt
allvarligare och framförallt vida tidigare behandling,
än som vanligen kommer den till del. Då fistlar en
gång väl kommit till stånd, är det ganska farligt
att lita för mycket på tidens och naturens läkande
förmåga. Ett sjukligt lif och en förtidig död kunna
blifva följden af en ringaktning af "skroflerna"
och fistelgångarna. Kirurgens knif är det bästa
botemedlet. I sällsynta fall förekomma medfödda
fistelgångar. Deras yttre öppning är vanligen belägen
i närheten af struphufvudet, men den kan vara mera
aflägsnad derifrån. Deras inre öppning är vanligast
ytterligt svår, ofta omöjlig att finna. De anses
såsom qvarlefvor från den period af fosterlifvet,
då halsens särskilda delar ej slutit sig tillsammans;
de äro mycket trånga, göra visserligen ej synnerlig
skada, men äro också ytterst svårbotliga.
Rsr.
Halsfluss, med. Se Halsinflammation.
Halsgrop (Lat. fossa jugularis), anat., den större
eller mindre hudinsänkning, som finnes å nedre delen
af halsens medellinie ofvan bröstbenets öfre kant,
mellan ett par vid detta sig fästande muskler.
G. v. D.
Halshuggning. 1. Fysiol. Halshuggning sker sålunda,
att hufvudet genom en bila på ett eller annat sätt
afskiljes från kroppen. Till följd af den efter
hugget inträdande blodtomheten i hjernan försvinner
medvetandet ögonblickligt, och delinqventen känner
således ingen smärta eller plåga, sedan hugget
fallit. – 2. Jur., det sätt, hvarpå dödsstraffet
för närvarande fullbordas i de festa land. För
förbrytelser enligt krigslagarna förekommer dock
äfven skjutning. Förr skedde halshuggning än
medelst svärd, än medelst handbila. Halshuggning
medelst svärd ansågs mindre vanhederlig. Numera
användes antingen handbila eller fallbila
(guillotin). Det förra verkställighetssättet
förekommer i de nordiska landen. Jfr Dödsstraff,
Guillotin. 1. R. T-dt. 2. J. H-r.
Halsinflammation. 1. Med, gemensamt namn för en
mängd olika inflammationsprocesser i särskilda delar
af halsen. Den lindrigaste formen är den katarrala
(halsfluss), en med slemafsöndring förenad lindrig
rodnad och svullnad i svalgets slemhinna. Ofta är
inflammationen inskränkt till endera eller bägge
tonsillerna (tonsillitis), hvilka då bulna eller
blifva en längre tid hårda och svullna. Den mest
elakartade halsinflammationen är den, som beror på
svampbildning i slemhinnan, difteri (se d. o.), En
yttre halsinflammation är den, som uppträder ofta
epidemiskt i "öronkörtlarna" och fått namn
af påssjuka (parotitis). Slutligen kan inflammation
förekomma längre ned inuti halsen eller i strupen,
laryngitis l. strypsjuka. – 2. Husdjurssk., en
hos alla husdjur, men allmännast hos hästar och
svinkreatur förekommande sjukdom, som har sitt säte i
luftrörshufvudets eller i svalgets slemhinna eller i
båda samtidigt. Den består uti ett ökadt blodtillopp
till nämnda slemhinnor och åtföljes antingen af riklig
varblandad slemafsöndring eller i utsvettning af
fibrin uti eller på sagda slemhinnor, hvarigenom
andedrägt och sväljning försvåras, hosta uppkommer
och djuren ofta visa tecken af smärta vid tryck på
svalget eller luftrörshufvudet samt föra hufvudet
stelt och utsträckt. Hos hästen rinna derjämte den
sväljda födan och drycken åter ut genom näsborrarna,
såvidt sjukdomen har sitt säte i svalget. Genom
betydande ansvällning af luftrörshufvudets slemhinna
kan qväfning uppstå, eller kunna, på grund af
svårighet vid sväljningen, foderdelar intränga i
lungorna och der framkalla lungbrand samt djurets
död. Till hämmande af sjukdomen kan man i lindriga
fall, eller till dess veterinär hinner anlitas,
binda ylle omkring luftrörshufvudet och svalget,
låta djuret några gånger dagligen inandas vattenångor
samt till föda gifva gräs, krossade rotfrukter eller
söt mjölk. Vatten bör ständigt finnas hos djuren,
och för hästar måste ämbaret eller kärlet, hvari detta
förvaras, bindas så högt upp invid krubban, att hästen
ej behöfver sänka hufvudet djupt ned för att dricka.
1. F. B. 2. C. A. L.
Halsjern, en med gångjern försedd jernring,
som fastlästes kring halsen på en vid
skampålen "androm till skräck" stående
brottsling, men som äfven begagnades på
krigsfångar för att hindra rymningsförsök.
H. W. W.
Halsklenod, herald., en medalj eller ett rosformadt
smycke, som hänger i ett band eller kedja omkring
halsen på en heraldisk hjelm. Den förekommer först
i senare tids heraldik och är ej något väsentligt
bihang till hjelmen. B. S.
Halskov, udde på vestra Själland,
n. ö. om Korsör. Derifrån gå
vintertiden isbåtar öfver till Sprogö.
E. Ebg.
Halsnö, en 37,3 qvkm. stor ö i östra delen
af Bömmelfjorden, i Söndre Bergenhus amt, i
Norge. Der låg under medeltiden ett kloster,
grundlagdt omkr. 1164 af Erling Skakke. I midten
af 13:de årh. var der ett augustinkloster af
Helig-ands-orden, hvilket stod i nära beroende
af biskopen i Bergen. Från en senare tid eger man
underrättelser om detta kloster, hvilka sprida ljus
öfver det norska klosterlifvet. Efter reformationen
indrogos klostret och dess egendomar till kronan, som
utarrenderade dem, till dess de (1664) lades under det
nyupprättade Bergenhus amt. Af klostret finnas ännu
några lemningar qvar. O. A. Ö.
Hals- och handrätt, jur., betecknar i det äldre
rättsspråket en åt adelsståndet eller vissa dess
medlemmar medgifven rätt att fängsla, åtala och
straffa sina underhafvande jämväl i saker, som
gingo "a hals ok hand", d. v. s. gällde lif eller
stympning. I Danmark tillerkändes adeln uttryckligen
denna rätt öfver egna tjenare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
