tilldelat honom titeln lord Clonawly, 1662 till Irland, hvarest hans ätt utgick på manssidan med hans son William. Äfven Ludvig H. vände i början af 1660-talet tillbaka till sin fäderneö, der ännu 1864 hans ätt qvarlefde på svärdssidan. En yngre broder till den ofvannämnde Hugo, John H., hade två söner, Malkolm och Hugo, hvilka trädde i svensk tjenst 1689 samt erhöllo svensk friherrlig värdighet och blefvo stamfäder för friherrliga ätten H. af Hageby. Från den äldre af dessa härstammar den nu lefvande friherrliga ätten H. af Hageby. Den yngre broderns friherrliga ätt utdog 1805, men från hans sjette son, Gustaf David H. som 1751 upphöjdes i grefligt stånd, härstammar den nu blomstrande grefliga ätten H. 1. Hamilton, Malkolm, friherre af Hageby, född på Irland 1635, ingick 1654 i svensk krigstjenst, på uppmaning af sin ofvannämnde farbroder frih. Hugo H. af Deserf, utnämndes 1678 till öfverste for Elfsborgs regemente samt 1698 till generalmajor och landshöfding i Vesternorrlands län. 1664 hade han naturaliserats såsom svensk adelsman och 1689 upphöjts i friherrligt stånd. Död i Stockholm d. 19 Jan. 1699. 2. Hamilton, Hugo, friherre af Hageby, den föregåendes broder, krigare, född på Irland, kom 1680 till Sverige och tjenade först vid Elfsborgs regemente, för hvilket hans broder då var öfverste. 1703 utnämndes han till öfverste för Smålands tre- och fem-männingsregemente samt 1710 till öfverste för Jönköpings regemente, generalmajor och kommendant i Malmö. 1711 förordnades han till öfverkommendant i Göteborg. 1716 blef han generallöjtnant och landshöfding i Vesternorrlands län, men lemnade landshöfdingeposten 1719, då han utnämndes till generalfälttygmästare. 1689 upphöjdes H. i friherrligt stånd. Död d. 19 Jan. 1724. 3. Hamilton, Hugo Johan, friherre af Hageby, son af H. 1, fältmarskalk (födelseåret okändt), blef 1692 löjtnant vid lifgardet, 1700 öfverstelöjtnant och 1702 öfverste vid lifdragonerna samt utnämndes 1708 till generalmajor af kavalleriet. H. deltog i Karl XII:s fälttåg, kämpade i slagen vid Narva, Klissov, Fraustadt och Pultava samt blef genom kapitulationen i Perevolotsjna (1709) gjord till rysk fånge. Först 1722 återkom han till Sverige, der han ansetts för död. Han utnämndes 1722 till general och 1734 till fältmarskalk och lemnade krigstjensten 1746. Död d. 9 Jan. 1748. 4. Hamilton, Gustaf David, grefve, son af H. 2, fältmarskalk, född d. 29 Jan. 1699, blef 1716 volontär vid lifdragonerna och 1718 kornett, men lemnade inom kort Sverige för att i Frankrike lära krigskonsten. 1720 blef han kapten i fransk tjenst och 1740 öfverstelöjtnant. Han återvände derefter till sitt fädernesland, der han 1741 utnämndes till öfverste för ett värfvadt regemente, 1747 till generalmajor och 1755 till generallöjtnant. Han deltog i det pommerska kriget (1756--62) och erhöll såsom den äldste närvarande generalen d. 27 Juni 1758 öfverbefälet öfver svenska hären efter grefve G. F. von Rosen. H. framryckte med hären till Neu-Ruppin i Brandenburg, men måste redan i Okt. draga sig tillbaka till svenska Pommern. Med anledning af återtåget fick han från kanslipresidenten emottaga skrifvelser af så sårande innehåll, att han genast begärde och d. 24 Nov. 1758 fick afsked ej blott från öfverbefälet, utan äfven ur krigstjensten. 1765 erhöll han fältmarskalks titel och 1778 rang som en af rikets herrar. Död på Barsebäck i Malmöhus län d. 29 Dec. 1788. 5. Hamilton, Adolf Ludvig, grefve, den föregåendes son, memoarförfattare, född d. 1 Juni 1747, blef 1759 fänrik vid kronprinsens regemente och 1766 kammarherre hos kronprinsen (sedermera Gustaf III). Död på Tidaholm i Vestergötland d. 10 Okt. 1802. H. författade, ännu icke af trycket utgifna, anteckningar rörande Sveriges historia under åren 1718--1800. 6. Hamilton, Gustaf Wathier, grefve, den föregåendes son, landshöfding, född d. 5 Juli 1783, fick 1805 häradshöfdings namn och värdighet samt utnämndes 1808 till assessor i Svea hofrätt, 1809 till statssekreterare vid Kammarexpeditionen och s. å. till justitieråd. 1826 förordnades han till landshöfding i Östergötlands län. Död i Linköping d. 8 Dec. 1835. Han åtnjöt stort anseende såsom ämbetsman och troddes vara bestämd till grefve Rosenblads efterträdare såsom justitiestatsminister. Han efterlemnade anteckningar från tiden 1809--35, hvilka ännu icke blifvit öppnade. 7. Hamilton, Hugo Adolf, friherre af Hageby, sonsons sonson af H. 3, generalpostdirektör, f. 1802, student i Upsala 1819, filos. mag. 1824, blef 1828 andre sekreterare i kabinettet för utrikesbrefvexlingen, men lemnade 1834 denna plats. Såsom kammarherre hos kronprins Oskar (1826--39) kom han i vänskapligt förhållande till denne, hvilket icke skulle blifva utan betydelse efter dennes uppstigande på tronen. Vid 1840 års riksdag kallades han af Karl XIV Johan att såsom chef för finansdepartementet inträda i statsrådet, men afböjde anbudet. Af konung Oskar I förmåddes H. att 1844 öfvertaga ledningen af kungliga teatern, hvars dåliga ekonomiska ställning han lyckades förbättra genom sträng sparsamhet. Den svenska dramatiken sökte han uppmuntra genom att på k. teaterns repertoar upptaga flera arbeten af inhemska författare, såsom Börjesson, Blanche, Jolin, Dahlgren och Ridderstad. Ehuru H. 1845 blifvit utnämnd till generalpostdirektör, qvarstod han såsom teaterdirektör till 1848. Till följd af ett missförstånd mellan honom och regeringen måste han 1850 afgå från generalpostdirektörsplatsen. Ifrån och med 1828 deltog H. i riksdagarna och arbetade framförallt för en representationsförändring. Af Örebro läns landsting insattes han 1867 i Första kammaren. Varm älskare af skön konst, tecknade och utgaf H. flere litografiska arbeten, bl. a. illustrationer till Nicandeis "Runor" (1825), Tegnérs "Frithiofs saga" (24 plancher) och "Axel" (1830; 12 plancher), Teckningar ur Skandinaviens äldre historia (1830--31; 28 pl), plancher öfver