- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
621-622

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamilton, 3. James (1606-1649) - Hamilton, 4. Sir William (1730-1803) - Hamilton, 5. Lady Emma, född Lyon l. Harte - Hamilton, 6. Sir William (1788-1856) - Hamilton, 7. Sir William Rowan - Hamilton, 9. Anthony - Hamilton, Charles William - Hamilton, Alexander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1631 gick han i Gustaf II Adolfs tjenst med 5 regementen engelsmän och skottar, hvilka han på egen bekostnad värfvät, samt deltog i slaget vid Breitenfeld. Han återvände emellertid snart till sitt fädernesland, der han under stridigheterna mellan konung Karl I och de skotske covenanterna iakttog ett tvetydligt uppförande. Detta oaktadt upphöjdes han af konungen till hertig af H. (1643). 1648 samlade han en här i Skotland för att understödja konung Karl i hans strid med parlamentet samt ryckte in i England, men blef af Oliver Cromwell slagen och tillfångatagen vid Preston i Lancashire. Hans hufvud föll d. 9 Mars 1649 på schavotten i London. 4. Sir William H., engelsk diplomat och fornforskare, dottersons sonsons son af den föregående, f. 1730, 1764--1800 sändebud vid hofvet i Neapel, död 1803, är mindre bekant såsom diplomat än såsom fornforskare. Vid ankomsten till Neapel väcktes hans håg för fornforskning genom de då pågående gräfningarna vid Herculaneum och Pompeji, och 1765 inköpte han Porcinaris stora samling af grekiska och etruskiska vaser, hvilka han lät beskrifva i Antiquités étrusques, grecques et romaines, tirées du cabinet de M. Hamilton (1766--67). Äfven Italiens vulkaner voro föremål för hans studier, och resultatet af sina forskningar offentliggjorde han i Observations upon mount Vesuvius, mount Etna and other volcanoes of the two Sicilies (1772), Campi Phlegraei (1776--77) samt i ett supplement till sistnämnda arbete, skildrande Vesuvius' utbrott 1779. 5. Lady Emma H., född Lyon l. Harte, den föregåendes hustru, var beryktad för sin skönhet, sin plastisk-mimiska förmåga, sina utsväfningar och sina politiska intriger. Hon föddes 1764, var dotter till en fattig tjensteflicka och tjenade sjelf en tid dels i privathus, dels på värdshus, tills hon blef mätress åt kapten J. W. Payne. hvilken lät gifva henne en omsorgsfull uppfostran. Men hon förföll igen och nyttjades af en läkare Graham vid hans medicinska charlatanerier och gjorde samtidigt under namnet "Fanny" eller "vackra mjölkflickan" tjenst som modell. Inom kort blef hon mätress åt lord Ch. Greville, hvilken dock måste afstå henne åt sin onkel, sir William Hamilton, som 1791 gifte sig med henne. I Neapel, der han var engelskt sändebud, började en lysande tid för lady Emma. Hon presenterades på hofvet, blef snart drottning Karolinas förtrogna och utöfvade genom drottningen, hvilken fullkomligt beherskade konung Ferdinand IV, ett betydligt inflytande på Neapels politik. Så t. ex. var det neapolitanska anfallet på Rom 1798 till ganska stor del hennes verk. 1798 gjorde hon bekantskap med den engelske amiralen Nelson, hvilken intogs af den lidelsefullaste kärlek till henne. Då sir William 1800 med sin fru återvände till England, nedlade Nelson sitt kommando samt följde sin älskarinna. I England födde lady H. en dotter, till hvilken Nelson var fader, och hvilken äfven fick Nelsons namn. Efter sin makes död (1803) hängaf lady Emma sig helt och hållet åt Nelson, men förföll fullständigt efter sin älskares död (1805). Hon framlefde siiia sista dagar i Calais, der hon dog 1815. Såsom konstnärinna gjorde hon sig ett namn genom att återväcka till lif den antika mimiken och orkestiken. I sina plastiska framställningar ("lefvande bilder") efterbildade hon vanligen antika statyer; framför allt lyckad var hon i sitt återgifvande af Niobe. 6. Sir William H., filosof, f. 1788 i Glasgow, studerade filosofi och juridik i Oxford samt blef 1821 professor i historia och 1836 professor i logik och metafysik i Edinburgh. Död derstädes 1856. Utom en upplaga af sin lärare Reids skrifter och en mängd uppsatser i "Edinburgh reviev" utgaf H. ett arbete, kalladt Discussions on philosophy and literature, education and university reform (1852; 3:dje uppl. 1866). Efter hans död utkommo de af honom författade Lectures on metafysics and logics (1859; 3:dje uppl. 1866), som röja påverkan af Kant. H. är närmast att hänföra till det "sunda förnuftets filosofer", hvilkas läror han sökte förena med kantianismen. Hans Memoirs utgåfvos 1869. 7. Sir William Rowan H., engelsk matematiker, född 1805 i Dublin, 1827 professor i astronomi vid universitetet i Dublin, död 1865, upptäckte på teoretisk väg ljusets koniska re-fraktion i tvåaxlade kristaller samt uppfann en ny matematisk teori, den s. k. qvaternion-kalkylen. Bland hans skrifter märkas Theory of systems of ray (1828 o. f.), Lectures ön qua~ ternions (1852) och Elements of qualernions (1866). 9. Anthony, grefve af H., fransk skriftställare, härstammande från en yngre gren af den skotska slägten H., född på Irland 1646, fördes af sina föräldrar efter Karl I:s afsättning (1649) till Frankrike, men återvände vid restaurationen (1660) till sitt fädernesland. Jakob II utnämnde honom till befälhafvare öfver ett infanteriregemente och kommendant i Limerick. Efter Jakob H:s afsättning (1689) begaf H. sig till Frankrike, der han sysselsatte sig med skriftställeri. Död 1720. Han utgaf sin svåger grefve Ph. de Grammonts memoarer: Mémoires du comte de Grammont (1713; flere uppl.). Hans Contes de féerie (1805; senaste uppl. 1874) äro en parodi på den af Fénelon omhuldade sagodiktningsarten. H:s samlade arbeten utgåfvos af Renouard 1812. Hamilton, Charles William, tysk målare af skotsk härkomst, född i Bruxelles 1668, hade en tid anställning hos furstbiskopen Alexander Sigismund i Augsburg och dog derstädes 1754. Han målade med stor naturtrohet djur (vanligen foglar och insekter) och växter, i synnerhet tistlar. H:s fader, James H., och båda bröder, Philipp Ferdinand samt Johann Georg (f. 1672, d. 1737), målade äfvenledes djur och "still-leben". Den sistnämnde var hofmålare vid det kejserliga hofvet i Wien. Hamilton [hämiltön], Alexander, nord-amerikansk statsman, föddes d. 11 Jan. 1757 på ön Nevis i Vestindien, begaf sig 1772 till New York och inskrefs 1774 såsom student vid King's college derstädes. Då samma år striden om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free