hamnar; ty deras vinst på fraktning af import är upptagen i varuimportens värde (de importerade varorna upptagas nämligen till det värde de hafva uti importhamnen), och deras vinst af export kommer ej i fråga, emedan exportens upptagna värde är dess värde i utskeppningshamnen. I fall kreditsidans totalsumma öfverstiger debetsidans, kallas handelsbalansen gynsam, i motsatt fall ogynsain. Af det anförda följer, att man ej får, såsom ofta sker, bedöma ett lands handelsbalans genom att med hvarandra jämföra exportens och importens värden; ett land kan nämligen hafva gynsam handelsbalans, fastän importen öfverstiger exporten. -- I vidsträcktare bemärkelse är handelsbalans en tablå öfver ett lands förfallna kredit och debet med utlandet, af hvilka orsaker dessa än må hafva uppkommit. För att beteckna denna balans använder man dock ofta (och såsom äfven här i det följande skall ske) termen betalningsbalans. I denna balans ingå, jämte de poster, som handelsbalansen upptager, följande. På kreditsidan: 7) de vinster, som i landet bosatta personer göra såsom delegare i företag i utlandet, de kapitalöfverflyttningar från utlandet, som deraf uppkomma, och de kapital, som af utländingar öfverflyttas för att i landet anläggas; 8) räntor och amorteringar på lån, som landet eller i landet bosatta enskilda gifvit åt utlandet eller der bosatta enskilda; 9) köpeskillingen för till utlandet försålda värdepapper; 10) lån, som upptagas i och indragas från utlandet, vare sig af staten eller enskilda; 11) penningesändningar från utlandet till personer, som uppehålla sig i landet, samt de penningesummor, som från utlandet kommande resande och invandrare medföra; 12) arf, testamenten o. d. från utlandet. På debetsidan upptagas motsvarande poster, genom hvilka utlandet eller i utlandet bosatta enskilda erhålla förfallna fordringar på inlandet eller i inlandet bosatta personer. Äfven med afseende å denna betalningsbalans skiljer man mellan gynsam och ogynsam sådan, alltefter som kreditsidans eller debetsidans slutsumma är störst. -- Är ett lands betalningsbalans ogynsam, har det ett skuldsaldo till utlandet att utjämna. Denna utjämning kan ske på flere olika sätt, såsom genom 1) export af ädel metall; 2) ökad varuexport; 3) minskad varuimport; 4) upptagande af lån i utlandet eller diskontoförhöjningar, som förmå utländingar att placera sina kapital i landet; 5) försäljning af värdepapper till utlandet m. m. Under olika förhållanden är än det ena, än det andra af dessa sätt det fördelaktigaste. Om landet t. ex. har öfverflöd på ädel metall, kan det första sättet vara fördelaktigt; under motsatt förutsättning åter skadligt, då ett annat bör väljas. Är ett lands betalningsbalans gynsam, har det ett saldo att fordra af utlandet, och detta kan utjämnas på lika många motsvarande sätt som skuldsaldot. Om dessa sätt gäller mutatis mutandis hvad nyss anmärkts om sätten för skuldsaldots utjämning. -- Oriktigt är att bedöma ett lands ekonomiska ställning endast efter dess handels- eller betalningsbalans. Uppenbart felaktigt är det förra, ty såsom af det ofvan anförda framgår, kan landet samtidigt hafva ogynsam handelsbalans och gynsam betalningsbalans eller tvärtom. Att åter bedöma ett lands ekonomiska ställning endast efter dess betalningsbalans vore lika orimligt som att bedöma en enskild persons affärsställning blott efter hans förfallna skulder och fordringar. Ty betalningsbalansen upptager hvarken landets icke förfallna skulder och fordringar eller dess öfriga tillgångar. Ej häller får man af en förändring af betalningsbalansen i viss riktning sluta till en förändring af landets ekonomi i samma riktning. Så leder en stegring af varuimporten under för öfrigt oförändrade förhållanden till en försämring af betalningsbalansen. Men denna varuimportens stegring kan mycket väl leda till förbättring af landets ställning, t. ex. om den består af produktionsmedel, som komme att betydligt höja landets produktion. Under andra förutsättningar åter, t. ex. om importen blott består af tämligen öfverflödiga lyxartiklar, kan denna försämring af betalningsbalansen vara ett symtom af försämring af landets ekonomi. -- Att utröna huruvida ett lands handels- l. betalningsbalans är gynsam eller ogynsam är en särdeles vansklig uppgift. Ty den ekonomiska statistiken är hvarken tillräckligt fullständig eller tillförlitlig. Det hjelpmedel man, hvad betalningsbalansen beträffar, har i noteringarna af utländska vexlar är dels mycket svårt att handhafva (ty hvarje dags vexelkurs angifver blott betalningsbalansens ställning noteringsdagen, under det att det vanligen är af intresse att känna ställningen under en längre tid), dels får man derigenom ej reda på orsakerna till balansens ställning. D. D. Handelsbalken, jur., den af balkarna i Sveriges rikes lag, som innefattar lagstiftningen rörande handeln. Den innehåller 18 kapitel, af hvilka dock genom yngre författningar -- k. förordn. ang. utvidgad näringsfrihet d. 18 Juni 1864 m. fl. -- några blifvit upphäfda, andra ändrade. Motsvarande balk benämnes i en del landskapslagar samt i lands- och stadslagarna köpmåla balk. E. S. Handelsbok, bok, hvari köpman gör anteckning om sådant, som angår hans rörelse. Emedan en sådan bokföring är af betydelse icke blott lör köpmannen sjelf, utan ock för dem, som inlåta sig i affärer med honom, har lagstiftaren dels stadgat, att vissa personer skola föra handelsbok, dels närmare bestämt huru den skall föras (k. förordn. d. 4 Maj 1855). Underkastade skyldigheten att föra handelsbok äro icke blott köpmän, utan ock fabriks- och yrkesidkare, dock icke de, som idka jord- och bergsbruk eller handtverk i mindre skala. De särskilda böcker, som skola föras, äro tre: dagbok, som upptager allt, som i rörelsen förekommit, brefbok, hvilken innehåller alla bref, som angående handelsärenden afgått eller ankommit, samt inventariibok, som skall utvisa huru tillgångar och skulder ställa sig gent mot hvarandra för hvarje år. Underlåter köpman att på föreskrifvet sätt föra dessa handelsböcker, drabbas han af ansvar, om han försättes i konkurs. Särskild betydelse har handelsboken