dansk rätt ej förefinnas. På hvad sätt en bolagsmans enskilde borgenärer ega åtnjuta godtgörelse ur hans andel i bolaget, är föremål för olika meningar. Detsamma gäller frågan om huruvida, i händelse af konkurs, bolagets gemensamma borgenärer ega att framför de enskilde borgenärerna njuta betalning ur bolagsförmögenheten. I Norge har Höjesteret i en dom af 1868 tillagt bolagsborgenärerna en sådan företrädesrätt; men denna dom har varit föremål för en skarp kritik inom den vetenskapliga literaturen. -- "Handelsselskaber" kunna enligt norsk och dansk rätt äfven vara "uansvarlige", d. v. s. sådana, hvilkas förbindelser endast hvila å delegarnas insatser i bolaget. Sådana bolag skola hos offentlig myndighet anmäla alla de bestämmelser i bolagsordningen, hvilka vidkomma förhållandet till tredje man. Försummas denna anmälan, är enligt norsk rätt tredje man berättigad att betrakta samtlige delegarna såsom personligen ansvariga. J. H-r. Handelsborgmästare. I äldre tider funnos vanligen i de större landsortsstäderna tre borgmästare, nämligen en för justitien, en för handel och köpenskap samt en för stadens räkenskaper och byggnader. Efter hand blef detta antal sedermera inskränkt, så att numera endast i Göteborg och Norrköping finnas två borgmästare, nämligen i hvardera staden en justitie-borgmästare och derjämte i Göteborg en handels och politiborgmästare samt i Norrköping en handels-, ekonomi- och politiborgmästare. Desse sistnämnde magistratspersoner benämnas gemenligen och i korthet handelsborgmästare. Deras åliggande är att föra ordet i de afdelningar af nämnda städers magistrat, som handhafvandet af stadens administration samt pröfningen af ekonomi- och politimål tillkomma. Handelsborgmästaren i Göteborg har äfven skyldighet att efter val öfvertaga och utöfvar vanligen ordförandeskapet i dervarande drätselkammare. I Norrköping är politiborgmästaren tillika ordförande i stadens poliskammare, hvilket åter icke är fallet i Göteborg, der, enligt k. br. d. 12 Okt. 1849, särskildt polismästare-ämbete finnes inrättadt. (Jfr Handels- och ekonomikollegium.) A. D. H. Handelsdeputation. Se Deputation. Handelsexpeditionen, en af de fem statsexpeditioner, i hvilka kansliet 1713--19, enl. 1713 års kansliordning, var fördeladt. Till denna expedition hörde frågor rörande handel, handtverk, fabriker, bergverk och myntväsen samt, märkligt nog, kyrko- och skolärenden. Handelsfirma. Se Firma. Handelsflagg, sjöv., en i allmänhet fyrkantig flagg med ett lands nationalfärger. Den begagnas endast af handelsfartyg och hissas vanligen under aktersta gaffeln för att angifva till hvilken nation fartyget hör. Ursprungligen var den svenska flaggen helblå; den fick sedan ett hvitt och slutligen ett gult kors i midten. Handelsfartygen förde i början icke någon flagg, men, då sådan begagnades, fästes den i vanten. Redan 1663 förordnades, att svenska handelsfartyg, till åtskilnad från örlogsfartyg, skulle föra tvärskuren, fyrkantig flagg, då deremot örlogsflaggen var tretungad; bådas färger voro för öfrigt lika. Handelsfartyg, som begagnade örlogsflagg, fingo plikta ända till 50 dal. s. m., andra straff oräknade. Efter Sveriges och Norges förening fastställdes, 1815, en s. k. unionsflagg för bägge rikena gemensamt. Den utgjordes af den vanliga svenska flaggen, hvars öfversta, närmast flaggstången sittande blå ruta blifvit borttagen och ersatt med en röd, hvaruti var anbragt ett diagonalt stäldt hvitt kryss. Alla handelsfartyg, som begåfvo sig bortom Kap Finisterre, skulle begagna denna flagg, och det var konsulerna förbjudet att i någon mån bispringa sådana fartyg, som icke förde densamma, hvaremot de fartyg, som höllo sig inom Östersjön, Nordsjön och Vesterhafvet till Kap Finisterre, fingo föra antingen den gemensamma eller den för hvardera riket gällande handelsflaggen. 1844 ändrades flaggen till den ännu gällande, hvarvid Sverige, med bibehållande af färgerna i öfrigt, fick nuvarande unionstecken insatt i stället för den med hvitt kryss försedda röda rutan, och Norge erhöll sin nuvarande flagg, som är röd med ett hvitkantadt blått kors i midten samt äfvenledes försedd med det för bägge nationerna gemensamma unionstecknet. -- Norska så väl som danska och finska handelsflaggorna hafva fyrkantig form, då deremot norska och danska örlogsflaggorna äro försedda med respektive 3 och 2 tungor. Den danska handelsflaggen är röd, med ett hvitt kors i midten, den finska är hvit, blå och röd, i lika breda, vågräta bälten. L. H. Handelsflotta, sjöv., den del af ett lands alla fartyg, som är afsedd uteslutande för handel eller privat persontrafik, och som eges af enskilda personer eller af bolag. I förstone begagnades flatbottnade farkoster, hvilka stakades fram längs de grunda stränderna; derefter blef åran ett framdrifningsmedel, och man vågade sig då längre ut på djupet. Sedermera kommo segel i bruk. I början seglade man endast med vinden. Med seglens bruk började äfven fartygskonstruktionerna småningom att förbättras och fartygens storlek att växa. Ångkraftens uppfinning inledde ett nytt skede i handelsflottornas historia. 1807 byggde Fulton i Amerika och 1812 Bell i England de första praktiskt dugliga ångfartygen. Sedan dess hafva ångfartygen mer och mer vunnit erkännande och användning inom verldens handelsflottor, och alla tecken tyda på att segelfartygens tid är förbi, åtminstone för de större handelssjövägarna. -- År 1880 var antalet af verldens samtliga handelsfartyg (segelfartyg under 50 tons och ångfartyg under 100 tons oberäknade) 55,000, med 20,7 mill. tons drägtighet. Af dessa voro 48,600 segelfartyg, om 13,9 mill. tons, och 6,400 årgfartyg, om 6,8 mill. tons. 1881 hade fartygsantalet stigit till 55,894 och tontalet till nära 21,4 mill. England eger af alla nationer den största handelsflottan. 1880 utgjordes hon af 16,183 segelfartyg, om 3,750,442 tons, och 3,789 ångfartyg, om 2,594,135 tons. Fördelade på de olika landen, intogo handelsflottorna 1880 nedanstående förhållande.