hvilken 1705 med sitt land förenade de lüneburgska landen och 1715 af Danmark köpte de af detta land från Sverige eröfrade hertigdömena Bremen och Verden, hvilka områden Sverige i freden i Stockholm 1719 mot ersättning af 1 mill. rdr formligen afträdde. 1714 besteg han Englands tron, hvarigenom hans stamland för mer än 100 år förenades i personalunion med det mäktiga öriket. H: s intressen vanvårdades ingalunda af de engelske konungarna Georg I (1714--27), Georg II (1727--60), Georg III (1760--1820), Georg IV (1820--30) och Vilhelm IV (1830--37). Väl led landet betydligt under sjuåriga kriget (1756--63), men det fick sedan under en långvarig fred bota sina refvor och befann sig i ett blomstrande tillstånd, då revolutionskrigen afbröto den fredliga utvecklingen. 1801--02 hölls H. besatt af preussarna, 1803 inryckte i landet en fransk armékår, under general Mortier, och d. 5 Juli s. å. måste den hannoveranske generalen Wallmoden ingå på en konvention, hvarigenom hannoveranska armén upplöstes, och H. förband sig att underhålla en fransk armé. Genom fördraget i Schönbrunn (1805) bortbytte Napoleon H. till Preussen, men knappt hade traktaten kommit till utförande, förr än kriget mellan Preussen och Frankrike utbröt, och Napoleon återtog H. 1807 delades landet mellan Frankrike och det nyupprättade konungariket Westfalen, med hvilket äfven den franska delen af H. förenades 1810. Redan s. å. införlifvade Napoleon norra delen af H. med Frankrike. På kongressen i Wien (1814--15) återställdes H. såsom en i personalunion med England förenad, sjelfständig stat och upphöjdes till konungarike. Dess område utvidgades med Ostfriesland, Hildesheim, Arenberg-Meppen m. m., hvaremot det afstod Lauenburg till Preussen. I patentet d. 7 Dec. 1819 framställde prinsenregenten i H., hertigen af Cambridge, grunddragen till en efter engelskt mönster uppgjord författning, hvilken dock först 1822 trädde i verkställighet. Till följd af Juli-revolutionens (1830) inflytelser nödgades regeringen i H. 1833 proklamera en ny "Landesgrundgesetz", genom hvilken ministeransvarighet infördes samt representationens båda kamrar blefvo hvarandra likställda och erhöllo ökad makt. När Vilhelm IV:s broder Ernst August (1837--51), i enlighet med 1836 års arfföljdsordning, 1837 besteg H:s tron, upphörde personalunionen med England. Han var en afsvuren fiende till alla liberala åsigter, upphäfde 1833 års författning och påbjöd 1840 en ny konstitution, hvilken gjorde representationens inflytande till det minsta möjliga. 1848 blef han dock tvungen att gifva efter för folkviljan, utnämna en frisinnad minister och antaga en mera liberal författning. Ernst August efterträddes af sin blinde son, Georg V (1851--66), hvilkens första regeringsår upptogos af strider med representationen angående författningens ändrande. På tyska förbundsförsamlingens tillstyrkan förklarade slutligen konungen egenmäktigt författningen upphäfd (1855) och oktrojerade 1840 års konstitution. Genom påtryckning vid valen lyckades regeringen 1857 vinna majoritet i andra kammaren; men redan 1858 skedde ett omslag, och oppositionen inom representationen växte sedan alltjämt. 1862 tvangs den reaktionäre ministern v. Borries att afgå, och en liberalare ministèr kom till styret, men 1865 återtog konungen sin reaktionära politik. 1866 slöt sig Georg till Österrike och gaf ett afvisande svar på Preussens fordran (d. 15 Juni s. å.), att han skulle afväpna och samtycka till en reform af förbundsförfattningen. Detta svar framkallade Preussens krigsförklaring, d. 16 Juni. Preussiska trupper inryckte i H., och Georg tvangs, trots hannoveranernas seger vid Langensalza (d. 27 Juni) att kapitulera (d. 29 Juni). Den 20 Sept. s. å. tog konungen af Preussen H. i besittning, och d. 1 Okt. infördes den preussiska författningen derstädes. H. blef en preussisk provins, men fick behålla sina gamla administrativa och judiciella inrättningar. Inom den tyska riksdagen och preussiska landtdagen hafva de hannoverska ombuden alltid intagit en mot Preussen afvog ställning, och det torde dröja länge, innan H:s innevånare vant sig vid frölusten af sitt lands politiska sjelfständighet. Hannover, Adolf, dansk anatom, f. i Köpenhamn d. 24 Nov. 1814, blef 1832 student och 1839 medicine licentiat. 1841--48 var han anställd som läkare vid Frederiks hospital och blef 1850 visitator vid samma hospital samt erhöll 1856 professors titel. Vid sidan af sin medicinska praktik har H. utöfvat en betydande verksamhet såsom anatom. Redan 1837 vann han universitetets guldmedalj för en afhandling De structura gangliorum systematis nervosi. 1840 prisbelönades han af Videnskabernes selskab för svar på frågan Hvilke resultater tör physiologien opstille af de senere mikroskopiske undersögelser af nervesystemet? 1856 tillerkändes honom af Franska institutet Montyonska priset för hans undersökningar om ögat (Bidrag til öiets anatomie, physiologie og pathologie, 1850). Förutom dessa böra bland H:s många arbeten nämnas Mikroskopiske undersögelser af nervesystemet (1843); Hvad är cancer (s. å.); De qvantitate relativa et absoluta acidi carbonici ab homine sano et aegroto exhalati (1845); Om mikroskopets bygning og dets brug (1847); Om menstruationens betydning (1851); Om epitelioma (1852); Ueber die entwickelung und den bau des säugethierzahns (1857); Öjets nethinde (1876, för hvilket han 1878 för andra gången erhöll Montyonska priset). Derjämte har han offentliggjort en mängd förnämligast i Müllers Archiv och "Ugeskrift for läger" intagna smärre afhandlingar. Bland dem må här endast framhållas den, i hvilken han meddelade sina resultat om kromsyrans användning vid mikroskopiska undersökningar och derigenom åt den mikroskopiska anatomien skänkte ett det utmärktaste hjelpmedel. R. T-dt. Hannoveranska hästen är numera till väsentlig del en blandning mellan engelskt fullblod af ridhästslag och äldre hannoveransk landtras. Under den långa tid, som Hannover och England lydde under samma regenter, fördes ett stort antal hästar af förstnämnda ras från