(1880). H. skref äfven text till illustrationsverken Gallerie deutscher tondichter (1873) och Gallerie französischer und italienischer tondichter (1874). A. L. Hans Madsen, dansk prest, skall hafva väsentligen bidragit till Johan Ranzaus seger på Öxnebjerg (1535) öfver lybeckarna under grefve Johan af Hoija och ärkebiskop Gustaf Trolle. Af en händelse lärer han nämligen hafva hört de fientlige härförarnas rådplägning samt med stor fara och stora ansträngningar bragt underrättelse derom till konungens krigshöfding. C. R. Hans Marqvardsson, l. Johannes Marquardi, biskop, sändes såsom dekan i Skara till Rom att bevaka stiftets bästa och valdes under vistelsen derstädes till biskop i Skara 1461. Vid hemkomsten återfordrade han till domkyrkan de gods, som under företrädarna beröfvats henne. Under de politiska striderna i landet slöt han sig först till danskarna, men öfvergick snart till svenskarna samt användes af dessa såsom ombud vid flere underhandlingar, såsom 1466 i Jönköping, 1468 i Halmstad och 1476 i Kalmar. H. nedlade sitt ämbete 1477 och dog 1480. B. S. Hans Mikkelsen, borgare och borgmästare i Malmö, Kristian II:s anhängare och under en tid slottsherre på Köpenhamns slott, följde Kristian II till utlandet 1523 och tjenade honom troget på mångahanda sätt, till dess konungen (1531) drog till Norge. H. dog 1532 i Harderwijk i Geldern. I nordens reformationshistoria har han en särskild betydelse såsom den förste öfversättaren af Nya testamentet till nordiskt tungomål (i förening dock med Henrik Smith, Kristian Vinter o. a.). Öfversättningen trycktes i Leipzig 1524 och skickades till Danmark tillika med ett sändebref till det danska folket, hvilket bref föranledde en af Povel Helgesens (Eliesens) första stridsskrifter. Öfversättningen var icke god; men den väckte en sådan läslust, att en ny och bättre (Kr. Pedersens) snart kunde utgifvas. C. R. Hanssen, Georg, tysk nationalekonom, f. 1809, blef 1837 professor i Kiel, 1842 i Leipzig, 1848 i Göttingen, 1860 i Berlin (der han tillika blef medlem af statistiska byrån) och 1868 åter i Göttingen. Utgående från den förutsättningen att nationalekonomien hufvudsakligen är en empirisk vetenskap, har H. icke framställt något nationalekonomiskt system, utan blott utarbetat statistiska monografier öfver enskilda nationalekonomiska eller finansiella frågor. Bland hans arbeten märkas: Historisch-statistische darstellung der insel Fehmarn (1832), Statistische forschungen über das herzogthum Schleswig (1832--33), Die aufhebung der leibeigenschaft und die umgestaltuing der gutsherrlich-bäuerlichen verhältnisse in Schleswig-Holstein (1861), Zur geschichte norddeutscher gutswirtschaf seit ende des 16 jahrhunderts (1875). Hansson, Holger, målare, vanligen kallad Holgert målare, är en af de få inhemska konstnärerna från Sveriges senare renaissance. Han nämnes första gången 1586 som anställd vid Stockholms slott och synes fortfarande haft sin hufvudsakliga verksamhet der. För Karl IX utförde han 1606--07, utom hufvudbanér, "häroldkjortlar" och "kröningspelare", konterfej af konungen och hans barn. Året derefter anordnade han, jämte en Hinrich Wilhelm, "det larfveri (maskerad), som gjordes till den Mecklenburgiske hertigens bröllopp". Redan 1603 omtalas, att han fick betalning för "contrafacter" (porträtt), hvaraf ses, att han varit en verklig konstnär, ej blott dekorationsmålare. Man skulle dock sväfva i okunnighet om arten af hans konstnärskap, om ej ett minnesmärke bevarats af detsamma i det graverade porträtt af Gustaf II Adolf, som tillhör kyrkobibeln af 1618, och hvilket utfördes efter teckning af H. Det är fint, men hårdt tecknadt, att döma af gravyren. Sannolikt har han ock gifvit ritningen till det porträtt af konungen, som i kopparstick åtföljer lagupplagan af 1617. 1615 fick han af konungen uppdrag att afrita Augdovs belägring, hvilka teckningar skulle brukas som mönster för tapeter. Det sista år man känner för H:s verksamhet är 1618, då han ingaf räkning på arbete, bland annat till Gustaf Adolfs kröning. Ännu 1642 skattade "Holger målares enka krögerska" till Stockholms stad. -rn. Hansson, Anders Johan, målare, född i Skåne 1770, blef elev vid målareakademien och uppträdde redan i slutet af 1790-talet med historiska kompositioner vid hennes utställningar. Efter att ett par gånger hafva vunnit belöningsmedaljer för dylika arbeten och utfört en eller annan altartafla åt landsortskyrkor egnade H. sig hufvudsakligen åt porträttkonsten och erhöll 1805 ritmästarebefattningen i Lund, der han dock ej stannade längre än tre år. 1809 var han åter bosatt i hufvudstaden. Han hade under tiden blifvit agré af konstakademien och kallades 1814 till hennes ledamot. H. målade vid denna tid äfven miniatyrporträtt, men sysselsatte sig för öfrigt mest med kopiering och restaurationer. Redan Boye säger, att "man har ganska få af hans originaltaflor". H:s receptionsstycke i akademien, Hilleströms porträtt, är rätt behagligt, fast utan egentligt djup, vare sig i färg eller i uppfattning. Det är det enda af hans arbeten, som finnes i offentlig ego. H. afled, tämligen förgäten, i Stockholm 1833. -rn. Hansteen [-sten], Christopher, norsk astronom och fysiker, föddes i Kristiania d. 26 Sept. 1784. H. studerade vid Köpenhamns universitet först juridik, men egnade sig snart åt matematiken, blef 1806 lärare i detta ämne vid gymnasiet i Frederiksborg, började 1807 sina undersökningar öfver jordmagnetismen och blef på grund af ett arbete öfver densamma 1814 lektor och 1816 professor vid universitetet i Kristiania. Senare blef H. derjämte lärare vid militärskolan derstädes. Genom sina forskningar öfver jordmagnetismen vann H. verldsrykte. Redan hans första större verk i detta ämne, Untersuchungen über den magnetismus der erde (1819) jämte bihanget Beobachtungen der abweichung und neigung der magnetnadel, väckte stort uppseende och föranledde, att under nästan alla sedan dess företagna upptäcktsresor magnetiska iakttagelser anstälts efter hans metod. Sjelf studerade H. jordmagnetismen på olika orter (London, Paris,