- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
769-770

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harpojs - Harpokration - Harpsichord - Harpun - Harpyjan - Harpyor - Harra - Harrach, slägt - Harrach, 1. Karl von - Harrach, 2. Ferdinand Bonaventora von - Harrach, 3. Alois Thomas Raimund von - Harrach, 4. Friedrich August von - Harrach, 5. Ferdinand Bonaventura von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

metallplåt, använde man en blandning af grankåda, svafvel, finstött glas och hvalfisktran till bestrykande af fartygsbottnar. Äfven denna blandning kallades harpojs. L. H. Harpokration, grammatiker i Alexandria (sannolikt mot slutet af 2:dra årh. e. Kr.), författade ett stort antal retoriska skrifter, bland hvilka ett efter goda äldre källor sammandraget lexikon till de tio (attiska) talarna (Lexicon decem oratorum graecorum) ännu finnes i behåll. Detta arbete är af stor vigt i synnerhet för kännedomen om det fornattiska rättegångsväsendet och det dertill hörande språkbruket. De bästa upplagorna äro utgifna af Bekker (1833) och Dindorf (1853). A. M. A. Harpsichord [-kård]. Se Klaver. Harpun, ett kort spjut, försedt med hullingar, så att det, indrifvet i en mjuk kropp, icke af sig sjelf lossnar. Harpunen nyttjas hufvudsakligen vid fångst af hval, hvalross, själ och dylika större hafsdjur. Vid harpunskaftet är en lång, stark, smäcker lina fastgjord, hvilken vid harpunens kastande löper ut och hvarmed det dödade djuret sedan halas till fartyget. L. H. Harpyjan, Harpyia destructor, zool., är den väldigaste af alla örnar, som lefva i Syd-Amerika. Fogeln är groft byggd och har stort hufvud, ovanligt stark näbb med mycket krökt

illustration placeholder spets, mycket grofva fötter, väpnade med stora, tjocka, mycket krokiga klor, tarsen framtill befjädrad till midten, vingarna korta och afstympade, stjerten bred och lång samt fjäderdrägten rik och mjuk, med nackens fjädrar förlängda till en lång och bred tofs, som kan uppresas. Hufvudet och halsen äro grå, nackfjädrarna, ryggen, vingarna, stjerten, bröstets öfversta del och kroppssidorna skiffersvarta; undre delarna äro hvita, med enstaka, svarta fläckar. Längden stiger till nära 1 m. Från Mejico långt ned i Syd-Amerika finnes denna fogel, i synnerhet vid flodstränderna, men ingenstädes talrikt. Han förföljes nämligen ifrigt af indianerna, som använda hans fjädrar till prydnader. Harpyjan är en bland de farligaste fienderna till de smärre tamdjuren, hvilka hon flitigt bortsnappar. Indianerna uppföda ofta unga foglar för att åtkomma deras högt värderade fjädrar, hvilka utgöra vigtiga bytesvaror. Flere gånger hafva lefvande harpyjor blifvit förda till Europa. I fångenskapen aflägga de dock aldrig sin vildhet, C. R. S. Harpyor (Grek. Harpyiai, besl. med harpazein, bortröfva), Grek. mytol., fabelaktiga, rofgiriga varelser, ursprungligen stormgudinnor. Homeros kallar en af dem Podarge (den snabbfotade). Hos Hesiodos är antalet bestämdt till två med namnen Aello (stormvind) och Okypete (den snabbflygande). De äro döttrar af Thaumas och Elektra, systrar till Iris, bevingade och snabbare än vinden. Personer, som spårlöst försvunnit, sades vara bortröfvade af harpyorna. Sedermera öfvergingo de till ett slags ondskefulla straffgudomligheter och erhöllo en deremot svarande gestalt, sammansatt af qvinnohufvud och roffogelskroppar, hvarjämte deras antal ökades. I argonavtsagan uppträda de såsom den blinde traciske konungen Finevs' plågoandar, hvilka bortröfva och nedsmutsa hans mat, till dess de slutligen förjagas af de bevingade Boreassönerna Kalaïs och Zetes. A. M. A. Harra, en vågformig, af vulkaniska stenblock beströdd öcken på gränsen mellan Syrien och Arabien, ö. om Hauran. Den har, enligt uppgift af resande, en längd i ö. och v. af fyra dagsresor och en bredd af en dagsresa. I n. och s. går genom densamma en större flodbädd, Vadi er Radsjel, som förer vatten från Djebel Hauran till Vadi Sirhan. Harrach, österrikisk adelsslägt, upphöjdes 1616 i grefvestånd och 1627 i riksgrefvestånd. Ätten delar sig i den äldre linien, H. till Rohrau, och den yngre, H. till Bruck. -- 1. Karl von H., friherre, kejserligt geheimeråd och hofmarskalk, f. 1570, blef 1627 riksgrefve. Han ledde kejsarens underhandlingar med Venezia (1618) och Bajern (1620). Sin dotter Elisabet förmälde han med Wallenstein, till hvilkens snabba framgångar vid hofvet han kraftigt bidrog. Död 1628. -- 2. Ferdinand Bonaventura von H., grefve, statsman, f. 1637, d. 1706, utnämndes 1659 till rikshofråd och 1677 till geheimekonferensråd. 1697 sändes han af kejsar Leopold I till Madrid för att der arbeta för ärkehertig Karls utkorande till arfvinge af den spanska monarkien, men kunde ingenting uträtta. Hans Mémoires et négociations secrètes utgåfvos 1720. -- 3. Alois Thomas Raimund von H., grefve, statsman, den föregåendes son, f. 1669, efterträdde sin fader såsom kejserligt sändebud i Madrid (1698), blef efter sin återkomst till Österrike landtmarskalk och landsöfverste i Nedre Österrike samt utnämndes 1728 till vicekonung i Neapel. 1733 lemnade han ståthållareskapet i Neapel och blef 1734 konferensminister. Död 1742. -- 4. Friedrich August von H., grefve, statsman, den föregåendes son, f. 1696, var 1726--27 kejserligt sändebud vid sardinska hofvet och 1728--33 kurböhmiskt ombud i riksförsamlingen i Regensburg samt blef 1729 verkligt geheimeråd. 1745 fick han i uppdrag att underhandla med Frankrike och derefter med Preussen om en separatfred samt afslöt s. å. freden i Dresden mellan Österrike och Preussen. Död 1749. -- 5. Ferdinand Bonaventura von H., grefve, statsman, den föregåendes broder, f. 1708, var 1744 kejserlig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free