Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harpojs - Harpokration - Harpsichord - Harpun - Harpyjan - Harpyor - Harra - Harrach, slägt - Harrach, 1. Karl von - Harrach, 2. Ferdinand Bonaventora von - Harrach, 3. Alois Thomas Raimund von - Harrach, 4. Friedrich August von - Harrach, 5. Ferdinand Bonaventura von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spets, mycket grofva fötter, väpnade med stora,
tjocka, mycket krokiga klor, tarsen framtill
befjädrad till midten, vingarna korta och
afstympade, stjerten bred och lång samt
fjäderdrägten rik och mjuk, med nackens fjädrar
förlängda till en lång och bred tofs, som kan
uppresas. Hufvudet och halsen äro grå, nackfjädrarna,
ryggen, vingarna, stjerten, bröstets öfversta del och
kroppssidorna skiffersvarta; undre delarna äro hvita,
med enstaka, svarta fläckar. Längden stiger till nära
1 m. Från Mejico långt ned i Syd-Amerika finnes denna
fogel, i synnerhet vid flodstränderna, men ingenstädes
talrikt. Han förföljes nämligen ifrigt af indianerna,
som använda hans fjädrar till prydnader. Harpyjan
är en bland de farligaste fienderna till de smärre
tamdjuren, hvilka hon flitigt bortsnappar. Indianerna
uppföda ofta unga foglar för att åtkomma deras
högt värderade fjädrar, hvilka utgöra vigtiga
bytesvaror. Flere gånger hafva lefvande harpyjor
blifvit förda till Europa. I
fångenskapen aflägga de dock aldrig sin vildhet,
C. R. S.
Harpyor (Grek. Harpyiai, besl. med harpazein,
bortröfva), Grek. mytol., fabelaktiga, rofgiriga
varelser, ursprungligen stormgudinnor. Homeros
kallar en af dem Podarge (den snabbfotade). Hos
Hesiodos är antalet bestämdt till två med namnen Aello
(stormvind) och Okypete (den snabbflygande). De
äro döttrar af Thaumas och Elektra, systrar till
Iris, bevingade och snabbare än vinden. Personer,
som spårlöst försvunnit, sades vara bortröfvade af
harpyorna. Sedermera öfvergingo de till ett slags
ondskefulla straffgudomligheter och erhöllo en deremot
svarande gestalt, sammansatt af qvinnohufvud och
roffogelskroppar, hvarjämte deras antal ökades. I
argonavtsagan uppträda de såsom den blinde traciske
konungen Finevs' plågoandar, hvilka bortröfva och
nedsmutsa hans mat, till dess de slutligen förjagas af
de bevingade Boreassönerna Kalaïs och Zetes. A. M. A.
Harra, en vågformig, af vulkaniska stenblock
beströdd öcken på gränsen mellan Syrien och Arabien,
ö. om Hauran. Den har, enligt uppgift af resande,
en längd i ö. och v. af fyra dagsresor och en bredd
af en dagsresa. I n. och s. går genom densamma en
större flodbädd, Vadi er Radsjel, som förer vatten
från Djebel Hauran till Vadi Sirhan.
Harrach, österrikisk adelsslägt, upphöjdes 1616 i
grefvestånd och 1627 i riksgrefvestånd. Ätten delar
sig i den äldre linien, H. till Rohrau, och den yngre,
H. till Bruck. -- 1. Karl von H., friherre, kejserligt
geheimeråd och hofmarskalk, f. 1570, blef 1627
riksgrefve. Han ledde kejsarens underhandlingar med
Venezia (1618) och Bajern (1620). Sin dotter Elisabet
förmälde han med Wallenstein, till hvilkens snabba
framgångar vid hofvet han kraftigt bidrog. Död 1628. --
2. Ferdinand Bonaventura von H., grefve, statsman,
f. 1637, d. 1706, utnämndes 1659 till rikshofråd
och 1677 till geheimekonferensråd. 1697 sändes
han af kejsar Leopold I till Madrid för att der
arbeta för ärkehertig Karls utkorande till arfvinge
af den spanska monarkien, men kunde ingenting
uträtta. Hans Mémoires et négociations secrètes
utgåfvos 1720. -- 3. Alois Thomas Raimund von H.,
grefve, statsman, den föregåendes son, f. 1669,
efterträdde sin fader såsom kejserligt sändebud i
Madrid (1698), blef efter sin återkomst till Österrike
landtmarskalk och landsöfverste i Nedre Österrike
samt utnämndes 1728 till vicekonung i Neapel. 1733
lemnade han ståthållareskapet i Neapel och blef 1734
konferensminister. Död 1742. -- 4. Friedrich August von
H., grefve, statsman, den föregåendes son, f. 1696,
var 1726--27 kejserligt sändebud vid sardinska hofvet
och 1728--33 kurböhmiskt ombud i riksförsamlingen i
Regensburg samt blef 1729 verkligt geheimeråd. 1745
fick han i uppdrag att underhandla med Frankrike
och derefter med Preussen om en separatfred samt
afslöt s. å. freden i Dresden mellan Österrike och
Preussen. Död 1749. -- 5. Ferdinand Bonaventura von H.,
grefve, statsman, den föregåendes broder, f. 1708,
var 1744 kejserlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>