kränkningar. Han ställdes i spetsen för den armé, som sändes mot Masinissa, men visade sig vara en af dessa "härförderfvare, som karthaginenserna plägade utnämna till fältherrar". Ehuru H:s armé var större än Masinissas, blef han i grund slagen och tvungen till en neslig fred (150 f. Kr.). Genom påtryckning af det romerska partiet i Karthago dömdes H. derför till döden, men lyckades fly och samlade en 20,000 man stark här, med hvilken han understödde sin fädernestad i kampen mot Rom. Sedan han låtit döda öfverbefälhafvaren i Karthago, Masinissas dotterson, som äfven hette Hasdrubal (148), bemäktigade han sig sjelf öfverbefälet. När Karthago 146 föll i romarnas händer, kastade H. sig till Scipios fötter och bad om förskoning, medan hans hustru under förbannelser öfver sin mans feghet störtade sina barn och sig sjelf i lågorna. H. dog som fånge i Italien. Hase, Karl Benedikt, tysk-fransk filolog, f. 1780 i Sulza vid Naumburg, d. i Paris 1864, erhöll 1805 anställning vid kejserliga franska bibliotekets manuskriptafdelning samt utnämndes 1816 till professor i grekisk paleografi och nygrekiska språket vid École des langues orientales, 1830 till professor i tyska språket och literaturen vid École polytechnique samt 1852 till professor i jämförande grammatik vid Faculté des lettres. H:s förnämsta arbeten äro editionerna af "Historia Leonis diaconi" (1819) och "Laurentius Lydus de ostentis et mensibus" (1823). Hase, Karl August, tysk teolog, f. 1800, bosatte sig 1823 såsom docent i Tübingen, men insattes s. å. för delaktighet i Erlangens "burschenschaft" (se d. o.) på fästningen Hohenasperg och hölls fången 10 månader. 1830 utnämndes han till professor i teologi i Jena. H. är en af nutidens mera framstående teologer och har särskildt utmärkt sig på de kyrkohistoriska och dogmatiska områdena. I sitt teologiska system söker han sammanjämka den lutherska kristendomen med den moderna bildningen samt lägger största vigten vid subjektets egna religiösa medvetande och den kristna kyrkans historiska betydelse. Hans förnämsta arbeten äro: Lehrbuch der evangelischen dogmatik (1826; 6:te uppl. 1870; "Hases dogmatik i sammandrag", 1839), Gnosis oder evangelische glaubenslehre für die gebildeten (1826--28; 2:dra uppl. 1870), Hutterus redivivus, oder dogmatik der evangelisch-lutherischen kirche (1827; 11 uppl. 1868; "Hutterus redivivus, eller den evangelisk-lutherska kyrkans dogmatik", 1833 o. f.)", Das leben Jesu (1829; 5:te uppl. 1865), Kirchengeschichte (1834; 10:de uppl. 1877; "Kyrkohistoria", 1838) och Handbuch der protestantischen polemik gegen die römisch-katolische kirche (1863, 4:de uppl. 1878). Hase, Konrad Wilhelm, tysk arkitekt, f. 1818, studerade under Gärtner i München och utbildade sig sedan genom resor i Italien, Frankrike och Nederländerna. H. har utmärkt sig genom sin kännedom om medeltidens byggnadsstilar och förträffligt restaurerat kyrkorna S. Godehard och S. Michael i Hildesheim i romansk stil, klosterkyrkan i Lokkum i öfvergångsstil och den sengotiska Nikolaikyrkan i Lüneburg. Dessutom har han byggt Museum i Hannover, en kyrka i samma stad och slottet Marienburg, som hör till den gotiska stilens vackraste profanbyggnader. H. är professor vid polytekniska skolan i Hannover. C. R. N. Hasenauer, Karl von, friherre, österrikisk arkitekt, född i Wien 1833, erhöll sin första undervisning i Braunschweig, studerade sedan i Wien 1850--55 och utbildade sig i synnerhet under de romantiske byggnadskonstnärerna van der Nüll och Siccardsburg samt genom resor i Frankrike, Italien, Nederländerna och England. Sedan han vunnit ett par pris, nämligen ett i täflan för operahuset i Wien och ett annat för dôme-fasaden i Florens, slog han sig ned i Wien. H. har deltagit med den berömde arkitekten Semper i utförandet af tvänne storverk i det nya Wien, nämligen Museibyggnaderna, började 1872 och till det yttre fullbordade 1879, samt den ännu (1882) under arbete stående nya Burgteatern. H., som dessutom utfört en mängd enskilda större hus och villor i Wien och dess omgifningar, är sedan 1866 medlem af akademien i Wien och af flere utländska akademier. C. R. N. Hasenclever [-klefer], Johann Peter, tysk målare, f. 1810, d. 1853, kom vid 17 års ålder till Düsseldorf för att vid der varande akademi utbilda sig till arkitekt, men han vände sig snart till måleriet, som han studerade under Schadow. Efter att hafva försökt sig i olika riktningar fann han till sist sitt egentliga område, nämligen den humoristiska skildringen af det småborgerliga lifvet i Rhentrakten, hvarvid han följde den något äldre målarehumoristen Schrödter i spåren. Hans färg är sann och sund, uppfattningen lätt och skarp och komiken fri, om också ej synnerligen fin, utan snarare en smula grofkornig. Berömd och vida bekant är hans tafla Vinprofvet, och till hans mest lyckade skapelser hör en cykel af bilder ur den komiska hjeltedikten "Die jobsiade" af K. A. Kortüm, utgifven 1784, hvadan de äro framställda i det förra århundradets drägt och former, C. R. N. Hasenclever [-klefer], Wilhelm, tysk socialist, f. 1837, till yrket logarfvare, har med synnerlig oförskräckthet verkat för de socialistiska lärornas spridning såsom redaktör af åtskilliga tidningar ("Neuer socialdemokrat", "Vorwärts", 1876, i Leipzig), såsom nitisk medlem af socialistiska arbetareföreningar (1871 blef han ordförande för det af Lassalle stiftade "Allgemeiner deutscher arbeiterverein" och 1875 för "Socialistische arbeiterpartei Deutschlands") samt såsom ledamot af Nordtyska riksdagen (1869--70) och Tyska riksdagen (1874--78). Hasgalla. Se Sengalla. Hasjimiter, arabisk slägt af kureisjiternas stam. Muhammed tillhörde denna ätt. Hasjisch l. haschisch (Arab., ört, särskildt hampväxten, såsom den yppersta af alla örter, på grund af dess smärtstillande och rogifvande egenskaper, och slutligen beredningar af denna ört), farmak. Den i Persien och Ostindien växande och odlade formen af