ridhästar, hos hvilka en större fjederkraft är erforderlig. Ingen led inom djurkroppen är utsatt för så många lidanden som hasleden. De allmännaste af dessa äro spatt (benspatt och harspatt), ledgalla, sengalla och piphas. C. A. L. Hasledsgalla. Se Ledgalla. Hasler (Hassler), Hans Leo von, tysk tonsättare, föddes i Nürnberg 1564 och studerade efter 1584 någon tid i Venczia under Andrea Gabrieli tillsammans med dennes brorson Giovanni. Hans stil har derför mycken likhet med de båda venezianernas; de mindre canzonetterna och madrigalerna erinra mer om Andrea, de större dubbelchöriga verken mer om Giovanni. Dock är H. vida mera än en efterhärmare, och han stod hos sina samtida i stort anseende. Han lefde flere år vid kejsar Rudolf II:s hof i Prag, blef upphöjd i adelsstånd, trädde 1608 i kursachsisk tjenst och dog 1612. Bland hans kompositioner må nämnas XXIV canzonette (1590), Cantiones sacrae (1591), Concentus ecclesiastici (1596), Neue teutsche gesäng (1596), Cantiones novae (1597) och Lustgarten deutscher gesänge (1601), hvarur den mycket använda koralen "Herzlich thut mich verlangen" är hemtad. A. L. Haslidalen (Hasle), i trängre mening Aars öfversta dal, i Berner Oberland i Schweiz, i vidsträcktare mening Aars hela 40 km. långa dal från flodens källor till Brienz-sjön. Haslidalen är rik på vackra naturscenerier, särskildt vattenfall och glacierer: Handecks- och Reichenbachs-fallen, Lauteraar- och Finsteraar-glaciererna m. fl. Mot n. är dalen öppen på ömse sidor om Brienz- och Thunsjöarna, men är på öfriga sidor omsluten af berg och står endast genom höga pass i förbindelse med de omgifvande landskapen: Engelberger Joch i Genteldalen och Susten i Gadmendalen mot n. ö. samt Grimsel och Grosse Scheideck mot s. och s. v. H. anslöt sig 1334 frivilligt till Bern och åtnjöt derför ända till 1798 privilegier framför hvarje annan del af kantonen. Jämte sidodalar (området Oberhasle) innehåller H. sex kommuner: Gadmen, Guttannen, Hasleberg, Innerkirchen, Meyringen och Schattenhalb. -- Innevånarna i H. anses af flere svenske författare, bl. a. E. G. Geijer och A. E. Holmberg, vara afkomlingar af skandinaver, som utvandrat till Alperna, och detta antagande vinner redan deri ett stöd att väsentliga olikheter i språk, seder, kropps- och ansiktsbildning finnas mellan innevånarna i H. och befolkningen i de omgifvande dalarna. Mera bevisande för teoriens riktighet är tillvaron både i H. och Sverige af en tradition om en svensk utvandring till Schweiz. I Meiringens arkiv finnes nämligen en 1534 verkställd tysk öfversättning af en äldre latinsk handskrift, i hvilken utvandringen till H. skildras. Den svenske historieskrifvaren Ericus Olai (d. 1486) omtalar en svensk utvandring till Schweiz, och äfven Gustaf Vasa omnämner en sådan i ett plakat af d. 19 Apr. 1555. Vid en underhandling med Edsförbundet åberopade Gustaf II Adolf svenskarnas slägtskap med innevånarna i Schweiz. Haslingden, stad i engelska grefskapet Lancaster, s. ö. om Preston. 14,333 innev. (1881). Bomulls- och sidenfabriker samt jernverk. I nejden kolgrufvor samt sten- och skifferbrott. Haslinger, tysk musikfirma, grundad af Tobias H., f. 1787, d. 1842, hvilken kom till Wien 1810, inträdde först som bokhållare, sedan såsom associé i den steinerska musikhandeln och 1826 blef ensam egare af densamma. Hans son Karl H., f. 1816, d. 1868, öfvertog derefter rörelsen under firma: "Karl H., quondam Tobias", hvilken ännu består, sedan affären 1875 genom köp öfvergått till Schlesinger i Berlin. Lanners och Strauss' dansmusik bildar en betydlig del af firmans förlag, der för öfrigt Schubert, Beethoven, Spohr, Liszt, Moscheles, Hummel m. fl. äro representerade. A. L. Hasmonéer, judisk prest- och konungaslägt. Se Makkabéer. Hasner. 1. Leopold von Artha H., österrikisk statsman och skriftställare, f. 1818, blef 1848 redaktör för den officiella "Prager zeitung" samt 1849 e. o. professor i rättsfilosofi och 1851 professor i statsvetenskap vid universitetet i Prag. 1861 valdes han till medlem af böhmiska landtdagen och österrikisk riksrådets andra kammare samt egnade sig från denna tid nästan uteslutande åt det politiska lifvet. 1863 blef han president i österrikiska representantkammaren och i det s. k. undervisningsrådet samt utnämndes 1865 till professor i nationalekonomi vid universitetet i Wien. 1867 blef han liftidsmedlem af herrehuset samt var 1868--70 undervisningsminister (såsom sådan genomdref han en ny folkskolelag trots biskoparnas motstånd) och d. 1 Febr.--d. 5 April 1870 ministerpresident. Sedan dass har han i böhmiska landtdagen och österrikiska herrehuset verkat såsom ledare för det författningstrogna partiet. H. har författat bl. a. Grundlinien der philosophie des rechts und seiner geschichte (1851) och System der politischen oekonomi (1860). -- 2. Josef von Artha H., böhmisk ögonläkare, den föregåendes broder, f. 1819, studerade medicin i Prag, tjenstgjorde 1842--46 såsom assistentläkare vid ögonkliniken derstädes och nämndes 1848 till docent i ögonläkekonst. 1852 blef han e. o. professor och 1856 ordinarie professor i Prag. Bland hans många skrifter märkas: Entwurf einer anatomischen begründung der augenkrankhtiten (1847), Beiträge zur physiologie und pathologie des thränenableitungsapparats (1851), Ueber die benutzung foliirter linsen zur untersuchung der augen (1854), Klinische vorträge über augenheilkunde (1860--66), Die statopathien des auges (1869), Beiträge zur physiologie und pathologie des auges (1873) och Die grenzen der ackommodation (1875). Sedan 1869 är H. en af utgifvarna af "Vierteljahrsschrift für praktische heilkunde". Haspel, mek., en ofta använd benämning för maskiner eller delar af maskiner, med hvilka linor, garn, papper etc. upplindas. -- Korshaspeln utgöres af en i tappar liggande vals, genom hvilken flere häfstänger gå i en mot axeln vinkelrät riktning. På dessa häfstänger utöfvas den kraft, hvarmed man uppfordrar lasten. Denna