lemna upplysning om hans börd och verkliga förhållanden. Alla bemödanden i detta afseende blefvo utan påföljd. I Juli 1828 lemnades han till professor Daumer i Nürnberg för att uppfostras, men såväl denne som H:s öfrige gynnare beklagade sig öfver hans dåliga egenskaper, i synnerhet öfver hans tröghet, lögnaktighet och hans motsägande uppgifter. Hans framsteg i kunskaper voro ringa, han var retlig och fåfäng, men visade derjämte stor skygghet och rädsla, I Okt. 1829 fann man honom medvetslös och blödande af ett icke farligt sår i pannan, hvilket enligt hans egen uppgift, tillfogats honom af en man. Denne kunde aldrig upptäckas. Kort derefter upptogs han såsom fosterson af lord Stanhope och erhöll något arbete vid apellationsdomstolen i Ansbach, men utvecklade ringa flit. Han var nästan bortglömd, då han åter plötsligt lät tala om sig. Den 14 Dec. 1833 kom H., sårad af ett djupt styng i venstra sidan, efter ett häftigt yrväder hem från slottsparken, der han, enligt egen uppgift, infunnit sig på kallelse af en obekant, för att få upplysningar om sin härkomst, och af denne blifvit sårad. Vid anställd undersökning syntes endast spår efter en person i snön, och äfven af den vid hans tre dagar senare timade död anställda läkarebesigtningen framgick otvifvelaktigt, att han burit hand på sig sjelf, antagligen i afsigt att å nyo vända till sig ett redan slocknadt intresse. Denna mening antogs i början allmänt, särskildt af H:s gynnare, hos hvilka väcktes misstanken om ett planmässigt bedrägeri från H:s sida. Sedermera gjordes mera romantiska utläggningar rörande hans person, såsom att han skulle varit en arfprins af Baden, hvilken såsom nyfödd bortröfvats och ersatts af ett dödssjukt barn. Denna "prins-teori" försvarades af den skarpsinnige rättslärde P. J. A. von Feuerbach i hans arbete: "Kaspar Hauser, beispiel eines verbrechens am seelenleben"(1832). Rättsadvokaten Mittelstädt i Hamburg kommer deremot i sin bok: "Kaspar Hauser und sein badisches prinzenthum" (1876), till den slutsatsen att ingen vet eller någonsin med visshet erfarit hvem H. var. Hauser, Miska (Michael), ungersk violinist, f. 1822, elev af Kreutzer, Mayseder och Sechter, gjorde från 1840 konstresor ej blott inom hela Europa (Sverige 1844 och 1867), utan äfven i Amerika, Australien m. m. och firade stora triumfer genom briljant färdighet och smältande föredrag. Hans kompositioner voro en tid, dels för sin smekande sång (Wiegenlied, komponerad på Tahiti), dels för sina flageolettkonster (Vogelcaprice) mycket beundrade af dilettanter. Sina reseminnen samlade han i Wanderbuch eines österreichischen virtuosen (1858--59). A. L. Haushofer, Max, tysk landskapsmålare, f. 1811, blef 1845 professor vid konstakademien i Prag och dog i denna stad 1866. Han valde för det mesta sina motiv från de tyska alperna, särskildt från den natursköna Chiemsee i Bajern, hvarjämte Böhmerwalds natur först af honom gjordes till föremål för konstnärlig framställning. H. var lika lycklig i återgifvandet af det älskliga och glada i landskapet som i framställningen af det storartade. Hans styrka låg i det mästerliga ordnandet af molnmassorna. Hausjärvi, socken i Hauho härad, Janakkala domsaga, Tavastehus län (Finland). Areal 506,7 qvkm. 6,236 innev. (1880). H. lyder f. n. i kyrkligt afseende under Janakkala pastorat, men är bestämdt att afskiljas till ett imperielt pastorat af 2:dra kl., hörande till Tavastehus prosteri af Åbo ärkestift. O. I. Hausmann, Johann Friedrich Ludwig, tysk mineralog, f. 1782, d. 1859, blef 1805 kammarsekreterare vid bergsdepartementet i Braunschweig, var under franska väldet generalsekreterare i westfaliska finansministeriet och utnämndes 1811 till professor i teknologi och bergsvetenskap i Göttingen. Outtröttligt verksam såsom forskare och lärare, utöfvade H. stort inflytande på sin vetenskaps utveckling. Under vidsträckta resor (bl. a. genom Skandinavien 1806--07) studerade han de geologiska förhållandena i större delen af norra och vestra Europa samt nedlade sina iakttagelser i utförliga vetenskapliga arbeten, såsom Reise durch Skandinavien (5 d., 1811--18). Alla dessa undersökningar utgjorde förberedelser till det stora verk öfver Harz, Ueber die bildung des Harzgebirges (1842), i hvilket han öfvergaf sin äldre neptunistiska ståndpunkt och modigt omfattade den plutonistiska. H. publicerade äfven en mängd vigtiga afhandlingar i kristallografi och mineralogi, såsom Krystallographische beiträge (1803) och Handbuch der mineralogie (1813, nya uppl. 1828 och 1847), i hvilken sistnämnda han offentliggjorde ett eget mineralogiskt system, samt i ren metallurgi och praktisk geologi, såsom Grundlinien der bergwissenschaft (1811) och Versuch einer geologischen begründung des ackerbau- und forstwesens (1823). H:s sista arbete var en mycket intressant skrift Ueber die durch molecularbewegungen in starren leblosen körpern bewirkten formänderungen (1856). Hausmannit, miner., ett efter den tyske mineralogen J. F. L. Hausmann (se d. o.) benämndt mineral, som består af manganoxidoxidul, Mn O, Mn₂ O₃, och till följd af sammansättningen tillhör spinellgruppen. Det kristalliserar i qvadratoktaedrar samt har svart färg och metallglans. Det förekommer på Harz, i Thüringen och i Sverige i urkalk vid flere värmländska grufvor, t. ex. Nordmarken, Långban, Pajsberg, Jakobsberg. Hausmannit nyttjas som manganrik beskickning vid jernsmältning. P. T. C. Hausrath, Adolf, tysk protestantisk teolog, f. 1837, blef 1861 docent i Heidelberg, 1864 assessor i evangeliska öfverkyrkorådet i Karlsruhe, 1867 e. o. professor i teologi i Heidelberg och 1872 ordinarie professor derstädes. Hans mest bekanta arbeten äro Neutestamentliche zeitgeschichte (1868--74; 2:dra uppl. 1873 o. f.), hvaruti Der apostel Paulus (2:dra uppl. 1872; "Apostelen Paulus", 1866) ingår såsom en del, och David Friedrich Strauss und die theologie seiner zeit (1877--78). Hausse [åss], Fr. (af haut, hög). 1. Handelst., stegring i kursen på värdepapper, i synnerhet börspapper. -- Haussier [åssie], säljare, som