Märkvärdiga äro de många öfvergifna städerna (Pella, Gerasa m. fl.) och byarna, de flesta af syrisk-macedoniskt l. romerskt ursprung. De äro omgifna af höga murar och torn, och vid deras byggande har trä alls icke användts. Innevånarna i H. äro nomadiserande och bofasta araber samt druser (omkr. Djebel H.) Haúsa, ett i mellersta Sudan (11°--15° n. br., 5°--11° ö. lgd) mellan floden Niger i v. och staten Bornu i ö. beläget utomordentligt bördigt och af ett förträffligt klimat gynnadt land. Det består af de s., k. haúsa bókoi ("de sju Haúsa"), d. v. s. de bredvid hvarandra liggande områdena Biram, Daura, Gober, Kano, Rano, Katsena och Segseg, samt Bánsa bókoi ("de sju oäkta"), d. v. s. de sedermera underkufvade områdena Sanfara, Kebbi, Nupe (l. Nyffi), Guari, Jauri, Joruba (l. Jariba) och Kororofa, i hvilka hausaspråket är herskande, ehuru de ursprungliga infödingarna tala ett annat språk. H. utgör den mest betydande delen af riket Sokoto, hvilket derför äfven kallas sultanatet H. Sultanatet H. jämte den s. om H. belägna, till namnet underlydande prov. Adamaua anses omfatta ett område af nära 440,000 qvkm., men befinner sig i nästan fullkomlig upplösning. Residensstad är Vurno (12,000 innev.). Öfriga orter af vigt äro den vid Nigers biflod Sokoto några mil s. v. om Vurno belägna forna residensstaden Sokoto (öfver 20,000 innev.), Central-Afrikas förnämsta marknadsplats, och i det egentliga H. Katsena (under 1600- och 1700-talet Sudans förnämsta handelsstad, med öfver 100,000 innev., nu med endast 5,000 innev.), samt det s. ö. derom belägna Kano (30,000 innev.; under den lifligaste handelstiden, Jan.--April, nästan dubbelt så många), det egentliga H:s största handelsstad. -- Om H. föreligga genom arabiska historieskrifvare (Ahmed Babas krönika), geografer och resande (Ibn Batuta m. fl.) historiska underrättelser (tämligen torftiga och okritiska), som fortlöpa ända från Muhammeds tid (600-talet). Det finnes t. o. m. en från midten af 16:de årh. ända till vår tid fortsatt krönika öfver den forna hufvudstaden Katsena. Som grundläggare af riket Katsena, Haúsa-statens kärna, namnes Komajo (i början af 13:de årh.), hvars dynasti räknade endast fem herskare och som störtades af den från Asjanti bördige Korau. Till dennes ätt anses den sultan, Ibrahim Madjo, hafva hört, hvilken i midten af 16:de årh. införde den i H. ännu herskande islam. Efter långvariga oroligheter, hvarunder H. än var själfständigt, än lydde under Songrai (i n.), än under Kebbi (i v.), uppsteg i förra hälften af 17:de årh. på tronen en ny dynasti, Habe, hvilken 1807 störtades af de vester ifrån framträngande Fulbe l. Fulah (se d. o.). Vid en 1816 skeende delning af det stora Fulbeväldet lades H. under det nya riket Sókoto. -- Haúsafolket skildras som lifligt, intelligent och särskildt begafvadt för handel och industri. Ehuru sannolikt af samma ras som massan af den närmast norr om eqvatorn boende centralafrikanska befolkningen, den egentliga s. k. negerrasen, hafva hausaerna (sing. ba-hause, pl. hausaua) dock genom islams inflytande höjt sig vida öfver de flesta andra negerfolk. Deras språk utmärker sig icke blott för klangfullhet och jämnmått i fonetiskt hänseende, utan hela den grammatiska byggnaden eger trots sin rikedom en bland könsåtskiljande språk högst sällsynt klarhet och genomskinlighet i formbildningen. Det står icke i närmare slägtskap med något af de andra negerfolkens språk, men dess plats inom språkfamiljernas system är ännu oviss. Pronominal- och verbalformerna påminna såväl om motsvarande hamitiska som semitiska, och särskildt kunde personalbildningen i verbet i sin harmoniska enkelhet betraktas nästan som en grundtyp både för hamitisk och semitisk konjugation. Haúsaspråket har vunnit stor utbredning öfver hela Centralafrika, der det jämte och kanske äfven framför arabiskan och temasigt räknas som det vigtigaste handelsspråket. Jfr Schön, "Grammar of the Hausa language" (1862) och "Dictionary of the Hausa lang., Hausa-English and English-Hausa" (1876), samt Denham and H. Clapperton, "Travels and discoveries", och i synnerhet H. Barth, "Reise und entdeckungen in Nord- und Centralafrika" (1857--59). H. A. Hauser, Franz, tysk musiker, f. 1794, d. 1870, var elev af Tomaczek, under flere år operasångare samt 1846--64 direktor vid konservatoriet i München. H. hade i synnerhet anseende såsom grundlig kännare af Bach, af hvilken han samlade dyrbara manuskript, samt såsom förträfflig sånglärare, en verksamhet, hvars rika erfarenheter han nedlade i sin Gesanglehre für lehrende und lernende (1866). A. L. Hauser, Kaspar, psykologiskt märkvärdig person. Han uppträdde, klädd som en bondgosse, i Nürnberg i Maj 1828, försedd med ett bref, af det innehåll att han i Okt. 1812 blifvit funnen utanför en fattig bondes stuga, att denne, som sjelf egde tio barn, uppfostrat honom i sträng afsöndring från verlden, men undervisat honom i läsning, skrifning och kristendom samt slutligen, ständigt färdandes under natten, fört honom till Neumarkt (en liten stad nära Nürnberg). I brefvet låg en liten lapp, skrifven, såsom det uppgafs, af hans moder, men, som det tycktes, af samma hand, som författat brefvet, i hvilken lapp upplystes, att han hette Kaspar och vore född d. 30 April 1812 efter faderns död af "en fattig tjenstflicka". Gossen hade en välbildad, fint byggd kropp, mjuka händer och ett friskt utseende, men visade sig tafatt i ord och åthäfvor och kunde om sitt hem endast upplysa, att han vid bröd och vatten uppvuxit i ett trångt och lågt rum, som han aldrig fått lemna. Sitt namn, "Kaspar H.", kunde han dock skrifva läsligt. I början förtärde H. endast vatten och bröd och tillbakavisade alla andra födoämnen; de vanligaste föremål och händelser syntes honom främmande. Staden Nürnberg tog sig emellertid an honom, och en kungörelse af borgmästaren riktade på ynglingen en till sensation gränsande uppmärksamhet. Lord Stanhope och en hr von Pirch egnade honom de lifligaste omsorger, och konungen af Bajern utsatte en belöning af 10,000 floriner åt den, som kunde