Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hecker, Friedrich Karl Franz - Heckmann, Georg Julius Robert - Heckmondwike, Heckmondwyke l. -wick, stad i West Riding af engelska grefskapet York - Heckscher, Johann Gustaf Wilhelm Moritz - Hed, Nord. mytol., namnet på en i eddasången Völuspá omnämnd vala eller spåqvinna - Hed, en i allmänhet jämn landsträcka, hvilken vanligtvis är sandig, torr och ofruktbar - Hed, socken i Vestmanlands län - Heda, socken i Östertgötlands län - Hedalen, dalgång i Söndre Aurdals socken, i Valders, Kristians amt (Norge) - Hedalen, en af Gudbrandsdalens sidodalar i Våge socken - Hedared, f. d. kapellförsamling, är till alla delar förenadt med Sandhults socken och kommun i Elfsborgs län, Vedens härad - Hedberg, Fredrik Gabriel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en insurgentskara, med hvars hjelp de ämnade införa
republiken i Tyskland, men blef vid Kandern d. 20
Apr. 1848 slagen af badiska trupper. Derefter
flydde han till Schweiz, men blef s. å. invald
i nationalförsamlingen i Frankfurt, hvilken dock
uteslöt honom såsom högförrädare. H. begaf sig då till
Amerika, men återvände 1849 till Tyskland på kallelse
af den då revolutionära badiska regeringen. Då
emellertid de revolutionära rörelserna i Tyskland nu
fingo en ände, begaf sig H. tillbaka till Amerika, der
han blef farmer. Under nord-amerikanska inbördeskriget
(1861–65) anförde han först ett regemente, sedan en
brigad af Cumberland-armén, men nedlade till följd
af mångahanda kränkningar sitt befäl 1864.
Heckmann, Georg Julius Robert, tysk violinist, född
i Mannheim 1848, studerade 1865–67 vid Leipzigs
konservatorium under David, Hauptmann m. fl., var
1867–70 konsertmästare för "Euterpe" i Leipzig och
lefver sedan 1872 i Köln såsom konsertmästare,
soloviolinist och hufvudman för en berömd
stråkqvartett. På studieresor lärde han 1869 i Paris
känna Alard och Léonard, 1870 i Berlin Joachim. Han
gjorde derefter flere konsertresor och förvärfvade
sig rykte såväl för sitt utmärkta qvartettspel
som för sitt varma och intelligenta soloföredrag
af i synnerhet nyare violinsaker, såsom Bruchs
och Svendsens konserter. Om den nordiska musikens
propagerande i Tyskland har H. inlagt särskild
förtjenst. Sverige besökte han 1875 och 1881, sist
nämnda år i förening med sin fru, född Marie Hartwig,
en dugtig pianist. A. L.
Heckmondwike, Heckmondwyke l. -wick
[-oick], stad i West Riding af engelska
grefskapet York. 9,286 innev. (1881). Yllefabriker,
spinnerier och jerngjuterier. I omgifningarna brytes
mycket kol. S. A. L.
Heckscher, Johann Gustaf Wilhelm Moritz,
tysk statsman, f. 1797, deltog i den hanseatiska
frikåren i 1815 års fälttåg, och studerade 1816–20
juridik. Sedermera egnade han sig åt advokatverksamhet
i Hamburg och började 1840 redigera den politiska
afdelningen i "Hamburger nachrichten". Invald i
Vorparlarnentet 1848, gjorde han sig der känd för sin
stora talareförmåga och sin skarpa logik. Som medlem
af nationalförsamlingen slöt han sig till venstra
centern. I den 1848 bildade riksministèren inträdde
H. såsom justitieminister, men lemnade snart denna
plats för att öfvertaga utrikesportföljen. Under
parlamentets förhandlingar om Malmöfördraget
mellan Tyskland och Danmark, 1848, blef han
utsatt för de häftigaste anfall och måste afgå som
riksminister. 1849 organiserade han tillsammans med
Welcker, Hermann, Würth o. a. det s. k. stortyska
partiet. När en splittring i detta parti inträffade
till följd af underrättelsen om Kremsier-riksdagens
upplösning och Österrikes fordran att få med hela
sin landmassa inträda i tyska förbundet, kom H. med
sina anhängare i minoriteten vid författningsfrågans
afgörande (d. 27 Mars 1849). Kort derefter återvände
H. till Hamburg, der han åter upptog sin verksamhet
som advokat. 1853 blef han
hanseatisk ministerresident i Wien. Död derstädes
1865.
Hed (Fornnord. Heiðr), Nord. mytol., namnet på en i
eddasången Völuspá omnämnd vala eller spåqvinna. Några
antaga, att H. just är den vala, som qväder Völuspá;
andra anse henne vara identisk med den i samma
sång nämnda Guldveg (se d. o.). Ordet heiðr
förekommer ock i betydelsen guld. – Äfven andra valor
med namnet H. omtalas i fornskrifterna. Th. W.
Hed, en i allmänhet jämn landsträcka, hvilken vanligtvis
är sandig, torr och ofruktbar, stundom äfven sumpig,
endast på enstaka ställen tillåter en sparsam odling
och i regeln bär en mycket enformig vegetation,
gräs, mossor och ljungväxter, bland hvilka den vanliga
ljungen (Calluna vulgaris) är i Europa den mest
förekommande. Hedar lämpa sig dock vanligen till
skogsodling. Den största hedsträckning i Europa är
den, som går från Vendsyssel genom Jylland, Hannover,
Oldenburg och Westfalen in i Nederländerna och norra
Belgien. Stepperna i södra Ryssland och nordvestra
Asien hafva en likartad natur.
Hed, socken i Vestmanlands län, till större
delen i Skinskattebergs bergslag, till en mindre
del i Åkerbo härad. Arealen 10,909 har, deraf
10,781 har i Skinskattebergs bergslag. 2,042
innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Vesterås stift, Köpings kontrakt.
Heda, socken i Östergötlands län,
Lysings härad. Arealen 1,851 har. 1,035
innev. (1880). Annex till Rök, Linköpings stift,
Lysings kontrakt.
Hedalen. 1. Dalgång i Söndre Aurdals
socken, i Valders, Kristians amt (Norge), hvilken
genomflytes af Urula. Om dervarande stafkyrka berättar
sägnen, att hon efter digerdöden var bortglömd och
först långt senare af en björnskytt upptäcktes midt
inne i en tät skog, som vuxit upp omkring henne. –
2. En af Gudbrandsdalens sidodalar i Våge socken,
Kristians amt, hvilken genomflytes af den forsande
Sjoa, som utgör afloppet för Gjende och Sjodalsvand
samt faller ut i Gudbrandsdalslågen. Uppför H. är
den lättaste vägen till Jotunfjällen. På vestra sidan
af dalen ligger bergstoppen Hedalsmuen (1,806 m.),
hvilken kan betraktas som Jotunfjällens förpost
mot öster. O. A. Ö.
Hedared, f. d. kapellförsamling, är till alla delar
förenadt med Sandhults socken och kommun i Elfsborgs
län, Vedens härad.
Hedberg, Fredrik Gabriel, finsk prestman,
evangelismens grundläggare i Finland, född d. 15 Juli
1811, blef 1826 student, 1832 filos. magister och 1834
prest. Förföljd för sina från den herskande ortodoxien
afvikande läror, sändes han 1841 till Uleåborg såsom
slottsprest och förblef der till 1843, förbjuden att
predika för andra än slottsfångarna och att lemna
staden utan guvernörens tillstånd. Sistnämnda år
erhöll han tillåtelse att återvända söderut samt blef
kapellan i Pöytis socken i Egentliga Finland, 1854
kyrkoherde i Nummis och 1862 i Kimito. S. å. utnämndes
han till kontraktsprost. Tidigt tviflande om
riktigheten af kyrkans lära om syndaförlåtelsen och
menniskans frälsning, återvann H. sitt själslugn,
först då han i Luthers skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
