en insurgentskara, med hvars hjelp de ämnade införa republiken i Tyskland, men blef vid Kandern d. 20 Apr. 1848 slagen af badiska trupper. Derefter flydde han till Schweiz, men blef s. å. invald i nationalförsamlingen i Frankfurt, hvilken dock uteslöt honom såsom högförrädare. H. begaf sig då till Amerika, men återvände 1849 till Tyskland på kallelse af den då revolutionära badiska regeringen. Då emellertid de revolutionära rörelserna i Tyskland nu fingo en ände, begaf sig H. tillbaka till Amerika, der han blef farmer. Under nord-amerikanska inbördeskriget (1861--65) anförde han först ett regemente, sedan en brigad af Cumberland-armén, men nedlade till följd af mångahanda kränkningar sitt befäl 1864. Heckmann, Georg Julius Robert, tysk violinist, född i Mannheim 1848, studerade 1865--67 vid Leipzigs konservatorium under David, Hauptmann m. fl., var 1867--70 konsertmästare för "Euterpe" i Leipzig och lefver sedan 1872 i Köln såsom konsertmästare, soloviolinist och hufvudman för en berömd stråkqvartett. På studieresor lärde han 1869 i Paris känna Alard och Léonard, 1870 i Berlin Joachim. Han gjorde derefter flere konsertresor och förvärfvade sig rykte såväl för sitt utmärkta qvartettspel som för sitt varma och intelligenta soloföredrag af i synnerhet nyare violinsaker, såsom Bruchs och Svendsens konserter. Om den nordiska musikens propagerande i Tyskland har H. inlagt särskild förtjenst. Sverige besökte han 1875 och 1881, sist nämnda år i förening med sin fru, född Marie Hartwig, en dugtig pianist. A. L. Heckmondwike, Heckmondwyke l. -wick [-oick], stad i West Riding af engelska grefskapet York. 9,286 innev. (1881). Yllefabriker, spinnerier och jerngjuterier. I omgifningarna brytes mycket kol. S. A. L. Heckscher, Johann Gustaf Wilhelm Moritz, tysk statsman, f. 1797, deltog i den hanseatiska frikåren i 1815 års fälttåg, och studerade 1816--20 juridik. Sedermera egnade han sig åt advokatverksamhet i Hamburg och började 1840 redigera den politiska afdelningen i "Hamburger nachrichten". Invald i Vorparlarnentet 1848, gjorde han sig der känd för sin stora talareförmåga och sin skarpa logik. Som medlem af nationalförsamlingen slöt han sig till venstra centern. I den 1848 bildade riksministèren inträdde H. såsom justitieminister, men lemnade snart denna plats för att öfvertaga utrikesportföljen. Under parlamentets förhandlingar om Malmöfördraget mellan Tyskland och Danmark, 1848, blef han utsatt för de häftigaste anfall och måste afgå som riksminister. 1849 organiserade han tillsammans med Welcker, Hermann, Würth o. a. det s. k. stortyska partiet. När en splittring i detta parti inträffade till följd af underrättelsen om Kremsier-riksdagens upplösning och Österrikes fordran att få med hela sin landmassa inträda i tyska förbundet, kom H. med sina anhängare i minoriteten vid författningsfrågans afgörande (d. 27 Mars 1849). Kort derefter återvände H. till Hamburg, der han åter upptog sin verksamhet som advokat. 1853 blef han hanseatisk ministerresident i Wien. Död derstädes 1865. Hed (Fornnord. Heiðr), Nord. mytol., namnet på en i eddasången Völuspá omnämnd vala eller spåqvinna. Några antaga, att H. just är den vala, som qväder Völuspá; andra anse henne vara identisk med den i samma sång nämnda Guldveg (se d. o.). Ordet heiðr förekommer ock i betydelsen guld. -- Äfven andra valor med namnet H. omtalas i fornskrifterna. Th. W. Hed, en i allmänhet jämn landsträcka, hvilken vanligtvis är sandig, torr och ofruktbar, stundom äfven sumpig, endast på enstaka ställen tillåter en sparsam odling och i regeln bär en mycket enformig vegetation, gräs, mossor och ljungväxter, bland hvilka den vanliga ljungen (Calluna vulgaris) är i Europa den mest förekommande. Hedar lämpa sig dock vanligen till skogsodling. Den största hedsträckning i Europa är den, som går från Vendsyssel genom Jylland, Hannover, Oldenburg och Westfalen in i Nederländerna och norra Belgien. Stepperna i södra Ryssland och nordvestra Asien hafva en likartad natur. Hed, socken i Vestmanlands län, till större delen i Skinskattebergs bergslag, till en mindre del i Åkerbo härad. Arealen 10,909 har, deraf 10,781 har i Skinskattebergs bergslag. 2,042 innev. (1880). Konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Vesterås stift, Köpings kontrakt. Heda, socken i Östergötlands län, Lysings härad. Arealen 1,851 har. 1,035 innev. (1880). Annex till Rök, Linköpings stift, Lysings kontrakt. Hedalen. 1. Dalgång i Söndre Aurdals socken, i Valders, Kristians amt (Norge), hvilken genomflytes af Urula. Om dervarande stafkyrka berättar sägnen, att hon efter digerdöden var bortglömd och först långt senare af en björnskytt upptäcktes midt inne i en tät skog, som vuxit upp omkring henne. -- 2. En af Gudbrandsdalens sidodalar i Våge socken, Kristians amt, hvilken genomflytes af den forsande Sjoa, som utgör afloppet för Gjende och Sjodalsvand samt faller ut i Gudbrandsdalslågen. Uppför H. är den lättaste vägen till Jotunfjällen. På vestra sidan af dalen ligger bergstoppen Hedalsmuen (1,806 m.), hvilken kan betraktas som Jotunfjällens förpost mot öster. O. A. Ö. Hedared, f. d. kapellförsamling, är till alla delar förenadt med Sandhults socken och kommun i Elfsborgs län, Vedens härad. Hedberg, Fredrik Gabriel, finsk prestman, evangelismens grundläggare i Finland, född d. 15 Juli 1811, blef 1826 student, 1832 filos. magister och 1834 prest. Förföljd för sina från den herskande ortodoxien afvikande läror, sändes han 1841 till Uleåborg såsom slottsprest och förblef der till 1843, förbjuden att predika för andra än slottsfångarna och att lemna staden utan guvernörens tillstånd. Sistnämnda år erhöll han tillåtelse att återvända söderut samt blef kapellan i Pöytis socken i Egentliga Finland, 1854 kyrkoherde i Nummis och 1862 i Kimito. S. å. utnämndes han till kontraktsprost. Tidigt tviflande om riktigheten af kyrkans lära om syndaförlåtelsen och menniskans frälsning, återvann H. sitt själslugn, först då han i Luthers skrifter