historisk försök (1855); Om opium i historiskt och farmakodynamiskt afseende (1859); vidare hans Tvenne profföreläsningar (1859), Om den Hippokratiska medicinen (s. å.) o. s. v. En hängifven beundrare af Israel Hwasser, utgaf H. 1868--70 dennes "Valda skrifter", hvilka han inledde med en karakteristik af honom. Såsom ordförande i Upsala läkareförening, från hösten 1860, har H. inlagt stora förtjenster. Ett bevis för H:s varma intresse för skön konst föreligger i hans artikelserie En blick på italienska måleriets utveckling till och med Rafael (i Upsala Posten, 1859). Hedenlunda (under medeltiden Hendalunda l. Hendelunda), gods i Vadsbro socken, Oppunda härad, Södermanlands län, beläget vid sjön Väckelns norra strand. Godset består af 13 mtl i Vadsbro och 9 1/13 mtl i Flens socken. Areal 2,267 har. Taxeringsvärde 350,000 kr. (1880). Vid gården finnas grafkullar och andra fornminnen. Redan i handlingar från förra hälften af 1300-talet är gården nämnd. Hertig Karl (sedermera k. Karl IX) skänkte den 1582 till generalkvartermästaren H. Stuart, men från dennes sondotter Brita Maria, gift andra gången med kaptenen M. J. Rosenschantz, indrogs det 1683 till kronan. 1684 tillbytte sig landshöfdingen H. Falkenberg af regeringen godset, som sedermera tillhörde hans måg fältmarskalken frih. H. J. Hamilton och grefliga ätten Bonde, från hvilken det genom köp 1849 öfvergick till grefve H. Hamilton. Denne sålde det 1856 till öfverstekammarjunkaren frih. S. Adelsvärd, hvilkens arfvingar f. n. (1882) innehafva godset. B. S. Hedensberg l. Hedensberga, fideikomissegendom i Vestmanlands län, Tillberga, Hubbo, Björksta, Tortuna och Sevalla socknar, tillsammans 22 1/2 mtl, med verk och inrättningar taxerad till omkr. 415,000 kr. Arealen utgör 2,240 har, hvaraf 890 har åker och 1,250 har skog. Vid hufvudgården, 7 mtl, som ligger i Tillberga socken, vid Tillberga-ån, finnas bibliotek samt en större samling taflor (hufvudsakligen holländska, tyska och italienska), utgörande en del af hornska samlingen på Fogelvik och ekebladska samlingen på Stola. Den förste kände egaren till H. var Matts Kettilmundsson, som omnämner det i sitt testamente (1306). Det tillhörde sedan bl. a. Kristina Gyllenstierna och hennes sondotter Anna Svantesdotter Sture. Efter dennes mans, Hogenskild Bielkes, afrättning (1605) kom det till kronan samt förlänades 1607 till hertig Johan af Östergötland. 1776 köptes det af frih. Karl de Geer, som deraf upprättade ett fideikommiss för sin dotter Charlotta, gift med generallöjtnanten frih. A. R. Du Rietz. F. n. (1882) innehafves fideikommisset af den sistnämndes dotterdotters son grefve G. M. Hamilton. Hedensö, gods i Näshulta socken, Öster-Rekarne härad, Södermanlands län, beläget på en ö i Näshulta- sjön. 7 5/8 mtl. Taxeringsvärde 505,000 kr. (1880). Vid godset finnas qvarn och såg. H. omnämnes redan 1295, då dess namn skrefs Hithinzö. Från senare hälften af 1300-talet till början af 1500-talet tillhörde H. ätten Fargalt. 1511 kom gården genom köp till Sigrid (af Fargaltsätten), som var gift med Nils Krumme. Deras sondotter Ingeborg var gift med riksrådet Bengt Gylta (död å H. 1574). Genom en deras dotter Britas gifte (1588) med Knut Kurck kom H. till ätten Kurck och förblef i dess ego till 1783, då det såldes till direktören vid Ostindiska kompaniet Arfwedson, hvilken 1806--8 uppförde den nuvarande hufvudbygnaden, som är af timmer, brädbeslagen och oljemålad. Godset eges f. n. (1882) af en broders sonsons son B. P. L. Arfwedson. B. S. Hedera. Se Murgröna. Hedersdoktor. Se Doktor. Hedersdomstol (T. ehrengericht), en domstol, som till behandling upptager mål rörande officerare, hvilka icke kunna dragas inför vanlig domstol, men genom hvilka officerskårens heder anses fläckad. Domstolar af detta slag förekomma inom tyska, österrikiska och ryska arméerna. Hederslegionen (Fr. Légion d'honneur), det nuvarande Frankrikes enda militär- och civilförtjenstorden, stiftades genom ett konsulardekret af Bonaparte d. 29 Floréal år X (d. 19 Maj 1802) och fick ny organisation genom ett kejserligt dekret d. 22 Messidor år XII (d. 11 Juli 1804). Dekorationen bestod då af en femstrålig hvit emaljerad stjerna, med Napoleons bild på ena sidan, omgifven af en eklöfs- och lagerkrans, med omskriften "Napoléon empereur des français", och på den andra den franska örnen med blixtar i klorna och inskriften: "Honneur et patrie"; bandet var vattradt, skarlakansrödt. Bourbonerna behöllo orden, men förvandlade den 1814 från en förtjenst- till en riddareorden och satte Henrik IV:s bild i stället för kejsarens samt de tre liljorna i st. f. örnen. Julirevolutionen (1830) utbytte liljorna mot två trefärgade fanor och satte öfver stjernan en kunglig krona. 1848 borttogs den senare från ordenstecknet, hvilket ändrades så, att stjernans centrum upptog på ena sidan Napoleons hufvud med inskriften "Napoléon, premier consul, XIX Mai 1802", samt på den andra de båda trefärgade fanorna, och till den traditionella omskriften lades "République française". Den gamla kejserliga formen återställdes 1852, och orden indelades i fem grader: riddare (chevaliers), officerare (officiers), kommendörer (commandeurs), stor-officerare (grands officiers) och storkors (grands croix). Kejsaren var stormästare; medlemmarna nämndes på lifstid, men förlorade sina privilegier, i fall de dömdes förlustiga fransk medborgarerätt. Efter Napoleon III:s fall (1870) fick orden en ny organisation. Dekorationen bär nu i stället för kejsarens bild republikens med omskriften "République française" och årtalet 1870; frånsidan visar de två fanorna med omskriften "Honneur et patrie". Antalet ledamöter i hvarje grad blef strängt begränsadt, och det bestämdes, att tre femtedelar i hvarje grad skujle utgöras af militärer samt återstoden af civile, hvarjämte för militärerna bestämdes årliga pensioner till olika belopp inom de olika graderna. -- Till H. hör "Maison nationale de Saint-Denis", en uppfostringsanstalt för nära