samt 1868 i nämnde kammares undervisningsutskott. Vid de nya valen 1869 afsade sig H. sin plats i andra kammaren, men invaldes 1875 af Göteborgs och Bohus läns landsting i första kammaren, der han närmast slöt sig till landtmannapartiet (för hvilket han visat sympatier äfven i andra kammaren). 1876 nedlade han åter sitt mandat som representant. Emellertid invaldes han 1878 af Göteborgs stad i andra kammaren för valperioden 1879--81, och detta val förnyades för 1882--84. Åren 1876 samt 1879--82 var han medlem af bevillningsutskottet (der han liksom i riksdagen representerade frihandelsåsigter); 1881 tillhörde han andra kammarens undervisningsutskott, och 1880--82 var han medlem af landtförsvarskomitén. - Jämte en ovanligt stor mängd tidningsartiklar har H. af trycket utgifvit bl. a.: Om arbetareassociationer (1852), En episod från studentfärden till Kristiania (s. å.), Till bankfrågan (1859), Till undervisningsfrågan. Om grunderna för uppfostran etc. (i "Svensk månadsskrift", 1864; särskildt utg. 1868), Schweiz. Reseanteckningar jemte landets statsförfattning, försvarsväsen (m. m. 1866) frukten af en resa i Schweiz, Sveriges försvarsväsen, ordnadt på grunden af allmän värnepligt (1867), Om Schweiz' försvarsväsen (1868) samt några vittra skrifter, såsom öfversättningar af dramer, nyårsstycket En nyårsmorgon i storkyrkotornet (1852, tillsammans med C. H. Rydberg) m. fl. Hedner, Anders, filolog, skald, prest, föddes d. 10 Dec. 1801 i Vimmerby landsförsamling af bondeslägt och tog sitt namn efter Heda socken i Östergötland, dit föräldrarna sedan flyttade. H. blef student i Upsala 1823, filos. magister 1830, poëseos romanae docens 1831 samt lektor i latin vid Linköpings gymnasium 1836. Efter att hafva innehaft förslag till professuren i latin, såväl i Upsala, 1839, som i Lund, 1842, öfvergick H. som blifvit prestvigd 1837, sedermera fullständigt till den presterliga banan. 1844 blef han kyrkoherde i Asby i Östergötland, 1847 kontraktsprost samt vid kröningen 1860 teol. doktor. Död i Asby prestgård d. 22 Okt. 1873. Redan såsom student gjorde sig H. känd såsom god latinare och i synnerhet såsom lycklig skald på romarespråket. Utom disputationer utgaf han 3 häften latinska poem, Metra latina (1841--44), till största delen författade i Upsala akademis eller den studerande ungdomens namn; derjämte utgaf han kommenterade upplagor af flere latinska författare: Curtius, Cornelius och Sallustius, redigerade J. V. Tranérs "Carmina", öfversatte Zumpts mindre latinska grammatik (1833) samt skref en Latinsk constructionslära (1845; 2:dra uppl. 1854). Han skref äfven ett par svenska skaldestycken på klassiska verslag: Besöket på Omberg (1839), Tempelecho (1843) m. fl. Hans sista arbete var en Skärskådning af våra svenska psalmer (1873). Hedning-kristna</B> kallades i 1:sta årh. de bekännare, som kristendomen vann bland de utanför judendomen stående folken (Hebr. gojim). De utgjordes i början mest af sådana, som förut antagit judendomens gudstro och sedelära utan att öfvergå till judendomen, utan att låta omskära sig eller följa ceremoniallagen ("portens proselyter"). Sedan Paulus uppträdt såsom förkunnare af en lagfri (vid den mosaiska lagen ej mera bunden) kristendom, erhöll evangelium en större utbredning i hednaverlden, och kristendomen vann en stor mängd bekännare omedelbart från de hedniska kulterna. Hedonism (af Gr. hedone, glädje, njutning), filos., den etiska åsigt, enligt hvilken det högsta goda vore att söka i den enskilda sinliga njutningen eller i summan af sådana njutningar. För denna åsigt blifver menniskans viljelif till sitt innehåll (motiven) rent djuriskt, och blott med afseende på medlen att vinna detta förefinnes en skilnad emellan menniska och djur. Menniskan har äfven i sitt förstånd, sin kloka beräkning, ett sådant medel. (Jfr Eudemonism.) L. H. Å. Hédouin [edouäng], Edmond, fransk målare och gravör, f. 1819, var i Paris lärjunge till Nanteuil och historiemålaren Delaroche, men egnade sig uteslutande åt landskap och genre, hälst i förening med hvarandra vid skildring af landtfolkets lif, som han med stor naturlighet och sanning behandlade. Dit höra sådana bilder som hans Glaneuses, "axplockerskor, öfverraskade af stormen", eller en ensam såningsman ute på det kala fältet (bägge i Luxembourg), i hvilka särskildt det ödsliga landskapet är med enkla medel sant och kraftigt återgifvet. Dessa bilder äro betecknande för en hel ny riktning i Frankrike, hvilken afsigtligt sätter sig öfver allt slags komposition och mångfald i anordningen. Vidare har H. med stor framgång återgifvit scener ur Spaniens folklif och från norra Afrika, i hvilka han lyckligt träffat den egendomligt kraftiga lokalfärgen hos föremålen, sedda i söderns skarpa ljus. Dessutom har han för foyern i Théatre français målat fyra porträttmedaljonger samt utfört dekorativa väggmålningar i Palais royal och i ett palats vid Champs Elysées, målade i förra århundradets rococostil, hvilka dock ej anses fullt lyckade. Slutligen är H. en utmärkt tecknare med etsnålen och har i gravyr illustrerat en mängd arbeten, såsom "Manon Lescaut", "Sentimental journey" m. fl., samt utfört flere porträtt, t. ex. af sin lärare Nanteuil och af Ivan Turgeniev. C. R. N. Hedrseus, Benedictus (Bengt), astronom, född på Yxnäs (Dalsland) 1608, blef student i Upsala 1630 och utnämndes till professor i "praktisk matematik" derstädes 1649. Död 1659. -- H. egnade sig företrädesvis åt den praktiska astronomien och inrättade för detta ändamål ett eget litet privatobservatorium i Upsala -- det första observatoriet derstädes -- samt försåg det med en azimuth-qvadrant, förfärdigad under hans egen tillsyn. H. utgaf äfven en skrift i praktisk astronomi, Nova et accurata astrolabii geometrici structura nec non quadrantis astronomici azimuthalis (1643), samt efterlemnade i skrift åtskilliga föreläsningskurser i trigonometri och praktisk geometri. G. E. Hedrek. Se Gestumblinde. Hedrén, Johan Jakob, biskop, född d. 4 Mars 1775 på Bäckenäs i Rennelanda socken på Dal, blef 1793 student i Upsala samt 1797 filos. magister och docent i botanik, i hvilket ämne