arbeten samt äfven studerade den sydländska naturen. Återkommen till sitt hemland, hade han alldeles ändrat målningssätt. Förut hade han ädelt och fint uppfattat naturen och genom enkelhet i framställningen åstadkommit ett vackert intryck. I denna osökta stil hade han före sin italienska resa målat åtskilliga verk, bland hvilka främst må påpekas S. Lukas, som målar madonnan. Men nu gick han i manér och förvridnirig af kroppens lemmar allt mer och mer från sanning och natur och fick likväl på samma gång en mängd efterhärmare af denna falska smakriktning. Han dog i Haarlem 1574. C. R. N. Heemskerk [hems-], Jakob van, holländsk upptäcktsresande, f. 1567, försökte 1595 och 1596 förgäfves att åt nordöst kringsegla Asien och måste båda gångerna under svåra försakelser och lidanden öfvervintra på Novaja Semlja. Efter att hafva gjort flere resor till Indien blef han 1607, såsom vice-amiral, chef för en holländsk flotta om 26 små krigsskepp och vann med dessa, under Gibraltars kanoner, en lysande seger öfver den spanska flottan, som bestod af 26 stora fartyg. H. stupade under striden. L. H. Heer [her], Oswald, schweizisk botanist, entomolog och paleontolog, föddes d. 31 Aug. 1809 i Niederutzwyl i kantonen St. Gallen i Schweiz. 1828--31 studerade han vid universitetet i Halle, såväl teologi som naturvetenskap. 1832 började han ordna Escher-Zollikofers stora insektsamling i Zürich, ett arbete som upptog 6 år, och under hvilket han samtidigt förberedde utgifvandet af Fauna coleopterorum helvetica (1838--41). 1834 blef han privatdocent i botanik och entomologi vid det nya universitetet i Zürich och s. å. föreståndare för den botaniska trädgården derstädes, 1835 e. o. professor i botanik och entomologi samt 1856 professor i speciel botanik vid det nyanlagda polyteknikum i Zürich. 1850--68 var han ledamot af kantonen Zürichs stora råd. I sina unga år företog han vidsträckta studieresor i Alperna. Utom i Schweiz har han företagit resor i Österrike, norra Italien, södra Frankrike, södra Spanien samt England och tillbragte vintern 1850--51 på Madeira. H:s förnämsta arbeten äro hans växtpaleontologiska, och han är obestridligen vår tids såväl mångsidigaste som skarpsinnigaste växtpaleontolog. Särskildt har han i hög grad vidgat kännedomen om den tertiära tidens vegetation. Banbrytande var hans arbete Flora tertiaria Helvetiae (1855--59; med 156 taflor). Af H:s andra arbeten må nämnas Flora fossilis Helvetiae (1877, med 70 taflor), Contributions à la flore fossile du Portugal (1881) samt framför allt Flora fossilis arctica, i hvilket han beskrifver Spetsbergens, Beeren Eilands, Sibiriens, Sachalins, Alaskas, Nedre Canadas och Grönlands fossila växter från olika formationer, och hvaraf hittills (1882) 5 bd samt del. I af bd 6 utkommit. Dess fortsättning, innehållande beskrifning öfver de på Grönland under de sista åren nyupptäckta massorna af fossila växter är han för närvarande (1882) sysselsatt med att utarbeta. För öfrigt har han i en mängd arbeten beskrifvit olika formationers växtfossil från en massa ställen i Europa samt äfven från Madeira, norra Afrika, Sumatra, Nebraska m. fl. land. Dessa arbeten måste likvisst här förbigås, liksom hans rent botaniska arbeten. I dessa olika arbeten igenfinner man emellertid öfverallt samma skarpa blick, mångsidiga lärdom och genialiska förmåga att behandla ämnet, så att det blir i högsta måtto fruktbringande. -- Som entomolog har H. ej blott sysselsatt sig med lefvande insekter utan äfven utgifvit vidlyftiga arbeten öfver såväl tertiärtidens som juratidens. Hans mest omfattande arbete på detta område torde vara Die insektenfauna der tertiärgebilde von Oeningen und Radoboj in Kroatien (1847--53). Slutligen förtjenar nämnas Die urwelt der Schweiz (1864; 2:dra uppl. 1879). Mer än i något af H:s öfriga arbeten framträder der författarens lärdom och mångsidighet inom naturforskningens alla områden, och detta verk torde i sitt slag hittills stå oöfverträffadt. I ett hänseende synas dock hans åsigter vara mindre lyckliga: han erkänner visserligen i princip utvecklingsteorien, men förnekar, att arternas utveckling skett gradvis och vill i stället söka förfäkta den meningen att förändringen skett med ens. A. G. N. Heeren [heren], Arnold Hermann Ludwig, tysk historieskrifvare, född 1760, studerade i Göttingen först teologi, men derefter filologi och historia. H. blef 1784 docent, 1787 e. o. professor och 1794 professor i filosofi samt 1801 professor i historia vid nämnda stads universitet. Han utnämndes 1837 till geheimejustitieråd och afled 1842. -- Ehuru H:s verksamhet på det filologiska området icke blef utan betydelse (han utgaf 1785 Menanders arbete "De encomiis" samt 1792--1801 "Eclogae physicae et ethicae" af Stobaeus), var det dock på den historiska vetenskapens fält, som han vann sitt rykte. Han författade Idéen über den politik, den verkehr und den handel der vornehmsten völker der alten welt (1793--96), ett klassiskt arbete, hvilket förskaffade honom en plats bland verldens förnämste historieskrifvare. Icke mindre uppseende väckte hans Geschichte der staaten des alterthums (1799) och Geschichte des europäischen staatensystems und seiner colonien (1809; "Handbok i det europeiska statssystemets och dess koloniers historia" etc., 1819 och 1865), af hvilka det senare ännu i dag är ett mycket läst och värderadt arbete. Bland hans öfriga arbeten märkas: Geschichte der classischen literatur seit dem wiederaufleben der wissenschaften (1792--1802), Untersuchungen über die quellen der vorzüglichsten alten historiker und geographen och Versuch einer entwickelung der folgen der kreuzzüge (1808; prisbelönt af franska institutet). En samling af H:s Historische werke utkom 1821--26. Jämte Ukert grundlade H. det ännu fortgående samlingsverket "Geschichte der europäischen staaten". Det var på anmodan af utgifvarna af detta verk, som E. G. Geijer skref sin "Svenska folkets historia", och med denna samling har äfven införlifvats F. F. Carlsons "Sveriges historia under konungarna af pfalziska huset". 1830--40 redigerade H. "Göttinger gelehrte anzeigen". Heermann [her-], Johann, tysk luthersk psalmdiktare, f. 1585, blef 1611 kyrkoherde i Köben