fästningen. Danskarnas förluster uppgifvas till öfver 10,000 man, svenskarnas till 2,800. Segern blef af ganska stor moralisk betydelse för svenskarna. Striden vid H. var det sista fältslaget på svensk jord mellan danskar och svenskar. -- Jfr E. Follins "Helsingborgs historia" (1851; utg. af P. Wieselgren). K. S.<tab> C. O. N. Helsingborg--Hessleholms jernväg, mellan Helsingborg (Ramlösa) och Hessleholm på södra stambanan, med en 5 km. lång grenbana från Bjuf till Billesholm på Landskrona--Engelholms jernväg, öppnades, fullständigt för trafik d. 17 Mars 1875. Längd 79 km., spårvidd 1,435 m. Byggnadskostnaden t. o. m. år 1880 uppgick till 4,191,780 kr. l. 53,060 kr. per km. Inkomsterna s. å. utgjorde 398,498 kr. och utgifterna (driftkostnaden) 229,353 kr. Banan tillhör ett enskildt bolag. Helsinge. 1. Härad i Nylands län (Finland), bestående af 10 kommuner. Areal 3,331 qvkm. 48,900 innev. -- 2. Svensk socken i ofvannämnda härad. Areal 374 qvkm. 7,819 innev. (1880). Från H. afhystes mark till både det gamla och nya Helsingfors (se d. o.). Några industriella verk finnas i H. (Königstedt glasbruk, Vanda tvålfabrik, tegelslageri). H. utgör ett imperielt pastorat af 2:dra kl, hörande till Helsingfors prosteri, Borgå stift. -- 3. Domsaga under Åbo hofrätt, omfattar 4 tingslag. Areal 1,580 qvkm. 23,997 innev. O. I. Helsinge, ort i Åbo län, Finland, vid kusten, 70 km. nordost om Åbo. Efter den misslyckade landstigningen vid Lokalaks och utan att invänta hufvudstyrkan af de för landstigningen på finska kusten afsedda trupperna befallde Gustaf IV Adolf en ny landstigning, hvilken under befäl af öfverstelöjtnanten G. O. Lagerbring utfördes d. 26 Sept. 1808 vid H. med omkr. 3,400 man. Svenskarna kastade tillbaka de ryska trupperna och framryckte omkr. 10 km. i riktning mot Åbo. Den 28 stötte de dock vid Viais på en dubbelt öfverlägsen fientlig styrka, under general Bagration. Svenskarna, öfver hvilka öfverste G. Boije tagit befälet, måste efter en ganska häftig strid draga sig tillbaka och lyckades, ehuru med stora ansträngningar, att inskeppa sig. C. O. N. Helsingelagen, det forna landskapet Helsinglands lag, synes i den form, hvari den blifvit bevarad, hafva tillkommit i förra hälften af 14:de årh. Af denna landskapslag finnes numera endast en handskrift i behåll, hvilken ligger till grund för Schlyters upplaga (1844). Ortografien är i denna kodex tämligen vårdslösad; i vissa fall företer språket norvegianismer, liksom den ännu i landskapet talade munarten. Helsingelagen tyckes ock hafva varit gällande för den i Finland boende svenska befolkningen. Th. W. Helsinge regemente (N:o 14) leder sina anor från ett af helsingar och annat norrländskt krigsfolk 1615 bildadt stort regemente å 3,000 man. Detta delades på tre smärre regementen à 1,200 man, hvarvid ett fick namnet Helsinge regemente och Lennart Torstensson till chef. År 1675 beviljades det ständiga knektehållet för detta regemente, men kontraktet derom uppsattes först 1682. I alla krig, hvilka regementet eller delar deraf bevistat, har det utmärkt sig, i synnerhet vid Narva (1700), Gemauerthof (1705) och Liesna (1708), hvilka namn också bäras på regementets fanor. Regementet är roteradt och förlagdt i Gefleborgs län samt består af 2 bataljoner på 4 kompanier hvardera. Nummerstyrkan är 1,200 man, hvari ingå 118 ständiga vakanser. Till lindring vid rekryteringen och till understöd för svaga rotar finnas s. k. uddemantalskassor inom socknarna. Mötesplats är Mohed, nära Söderhamn. H. W. W. Helsingerunor. Se Runor. Helsingfors (F. Helsinki). 1. Finlands hufvudstad, belägen på en från Helsinge socken långt ut i finska viken skjutande halfö, förut kallad Estnässkatan; 60° 9' 42,6" n. br. och 24° 57' 17" ö. lgd (från Greenw.). Stadsområdet upptager 1,690 har, hvaraf på den egentliga staden inom tullarna komma 485 har. Staden är indelad i 8 stadsdelar och dessa i 158 qvarter. -- Fastigheternas antal var 1880 1,194, bebyggda med 2,752 bonings- och 1,850 uthus m. m., de förra innehållande tills. 24,927 rum med eldstäder. I rundt tal uppskattas de privata fastigheternas värde till 50 mill. och statens fastigheters till 15 mill. kr. Någon uppskattning af kommunens fastigheter är ej gjord. 18,5 proc. af husen voro uppförda af sten, och proportionen ökas oupphörligt, främst derför att annat byggnadsmaterial numera icke får användas i de mera centrala delarna af staden. -- Folkräkningen d. 1 Okt. 1880 gaf till resultat en faktisk folkmängd af 43,142 pers., deraf 22,462 mk. och 20,680 qvk. Till modersmål hade 22,549 svenskan, 14,672 finskan, 4,169 (till öfvervägande del rysk garnison) ryskan o. s. v.; 34,965 pers. bodde inom tullarna. Procenten af de i staden födde var 31,5. Folkmängden utgjorde 1820: 7,021, 1840: 15,479 och 1870: 32,113 pers. -- H. delas i tvänne hälfter af en genomlöpande, bred, med träd planterad promenad, Esplanaden, en af stadens bästa prydnader, hvarest inom kort Runebergs staty skall resas; andra betydande sådana "esplanader" upptagas i den nya, ännu icke fullt genomförda, stadsplanen. Inom den reglerade delen räknas 7 större öppna platser eller torg, af hvilka det anmärkningsvärdaste är Senatstorget, i stadens midt, omgifvet af monumentala byggnader. Gatorna hafva i regeln en bredd af 18--15 m. (Boulevardsgatan 24 m.). -- För sin nya byggnadsplan och den första afgörande gestaltningen af sitt byggnadsväsende har H. i främsta rummet att tacka J. A. Ehrenström, som intill 1825 presiderade i den byggnadskommission, hvilken 1812 nedsattes för den nya hufvudstaden, med särskild hänsyn fäst vid det yppade behofvet af lokaler för de till H. öfverflyttande styrelseverken och andra allmänna institutioner. Han inkallade 1816 från S:t Petersburg den snillrike arkitekten K. L. Engel, ur hvars mästarehand framgått en mängd af de både publika och privata hus, som nu pryda centrum af staden. Bland de förra må uppräknas: Senatshuset (fullbordadt 1822), Universitetets hufvudbyggnad (1832) och bibliotekshus (1836), Stadshuset -- alla dessa