penningar åt fattigt bondfolk (kopia i Versailles), hvilken tafla vann bifall för det naturliga och sanna sätt, hvarpå en nära liggande verklighet blifvit framställd, och som äfven utmärkte sig för en viss värme och sanning i uttrycket, ehuru den i utförandet var kall och mager. Men H:s förnämsta verk, som förskaffade honom ryktbarhet, var hans 1819 utställda tafla, Gustaf Vasa tager afsked af Sveriges ständer ("L'abdication de Gustave Vasa"), hvilken utfördes för hertigen af Orléans och förstördes i Palais royal under 1848 års revolution, numera känd endast genom ett mästerligt kopparstick af Henriquel-Dupont. Taflan berömdes af samtiden för sanning i karaktererna och värdighet i uttrycket. I verkligheten äro äfven de mångfaldigt skiftande känslorna hos de olika figurerna väl återgifna och anordningen högst klar, ehuru der ej saknas skolans fel, öfverdrift i rörelserna. Dermed hade dock H. uttömt sig sjelf, och under sin senare tid sysselsatte han sig endast med porträttmålning, hvarvid han söktes af den förnäma verlden och äfven fick måla det första officiella porträttet af Ludvig Filip. Med 1830-talets slut var det redan förbi med H:s anseende, C. R. N. Hersfeld [-felt], stad i preussiska regeringsområdet Kassel (Hessen-Nassau), vid Fulda och Frankfurt-Bebra-jernvägen. 7,065 innev. (1880). Större delen af stadens gamla befästningar qvarstå, men vallarna och grafvarna äro förvandlade till promenader. Förnämsta byggnaderna äro det gamla rådhuset, kyrkan (fullbordad omkr. 1320), en vacker gotisk byggnad med utmärkta glasmålningar, samt ruinerna af den 1761 af fransmännen förstörda stiftskyrkan (uppförd i bysantinsk stil, i början af 12:te årh.). Flere klädes- och maskinfabriker, garfverier m. m. Staden har för sitt ursprung att tacka ett benediktinkloster, anlagdt 736 af Bonifacius, sekulariseradt 1648 och såsom ett verldsligt furstendöme (450 qvkm. areal) öfverlemnadt till Hessen-Kassel. 1. Hersleb, Peder, norsk teolog, född i Trondhjems stift d. 25 Mars 1689, blef student 1703, tog magistergraden 1713 och utnämndes 1714 till fältprest. 1718 kallades han till kyrkoherde i Gunderslev på Falster och blef 1725 konung Fredrik IV:s hofpredikant i Köpenhamn. Då B. Deichmann fallit i onåd och afsatts från biskopsämbetet öfver Kristiania (Akershus) stift (1730), blef H. hans efterträdare. Såsom biskop arbetade han ifrigt på allmogens upplysning och verkade i synnerhet för konfirmationens införande. 1737 blef han biskop i Själlands stift och dog d. 4 April 1757. Bland hans skrifter märkes särskildt Guds börns daglige adgang til nådestolen, hvilken ännu i dag är den i Norge mest spridda andaktsbok och äfven i Sverige, under titeln "Guds barns dageliga framträdande (l. dagliga framkomst) till nådastolen", utkommit i ett mycket stort antal upplagor (senast utg. 1878). O. A. Ö. 2. Hersleb, Svend Borchmann, norsk teolog, född i Alstadhaugs socken i Nordland d. 7 Mars 1784, blef student i Köpenhamn 1802 och teologie kandidat 1807 samt anställdes 1808 som lärare vid metropolitanskolan i Köpenhamn. 1813 blef han lektor och 1814 professor i teologi vid Kristiania universitet. Död i Kristiania d. 12 Sept. 1836. Utom ett inlägg i den strid, som N. Wergelands skrift "Danmarks politiske forbrydelser imod Norge" (1816) framkallade, utgaf H. läroböcker i bibliska historien, som på sin tid voro mycket spridda. O. A. Ö. Herslöf, socken i Malmöhus län, Rönnebergs härad. Arealen 2,432 har. 1,564 innev. (1880). H. bildar med Säby ett alternerande regalt och för egaren af Sireköpinge säteri patronelt pastorat af 1:sta kl., Lunds stift, Rönnebergs kontrakt. Herstal [ärstall]. Se Héristal. Hertford [-förd]. 1. Grefskap i mellersta England. Areal 1,583 qkm. 202,990 innev. (1881). H. är till större delen ett bördigt slättland, hvars enda höjdsträckning är Kensworth-hills (277 m.), på gränsen mot Bedford. De vigtigaste vattendragen äro Colne och Lea, båda bifloder till Thames, samt Grandjunction-kanalen i v. Af arealen äro 52 proc. åker, 27 proc. naturlig äng och 6 proc. skog. Åkerbrukets förnämsta alster äro hvete och korn. Fåren äro af ädel ras och lemna en mycket förträfflig ull. Antalet nötkreatur är jämförelsevis ringa. Landtmannaprodukterna finna sin största marknad i London. Stor maltberedning, silkesspinnerier, halmflätning, tillverkning af hattar och papper. Det milda klimatet gör H. till vistelseort för många sjuklingar. -- 2. Hufvudstad i nämnda grefskap, vid den segelbara Lea. 7,585 innev. (1881). Liflig handel med säd och ull; ansenlig tillverkning af malt för Londons bryggerier; mjöl- och oljeqvarnar samt jerngjuterier. Af stadens 8 kyrkor är Michaeliskyrkan, med ett monument öfver Bacon af Verulam, den förnämsta. Vidare märkas rådhuset, den stora spanmålsbörsen och en förberedande anstalt för Christ's hospital i London. Af det gamla slottet qvarstår numera blott en del, hvilken begagnas till skola. S. A. L. Hertha har i nyare tider varit en gängse benämning på de gamle germanernas jordgudinna. Tacitus säger i sin bok "Germania", kap. 40, om några forntyska stammar, att de gemensamt dyrka "Nerthum, id est terram matrem" ("Nerthus, d. v. s. modern jorden"). I denna Nerthus har man velat finna en qvinlig motsvarighet till fornnord. Njörðr. Andra deremot ändra Nerthum till Ertham eller Hertham, och denna genom en konjektur tillkomna Hertha har sedan blifvit upphöjd till en jordens herskarinna. Numera torde den apokryfiska Hertha endast fortlefva såsom ett någon gång användt qvinnonamn. Th. W. Hertig (Fornn. hertogi, T. herzog, motsv. Lat. dux, Ital. duca, Sp. duque, Fr. duc, Eng. duke) var hos de germanska folken ursprungligen benämning på en för ett krig utkorad ledare af hären, men sedermera, efter den stora folkvandringen, på en kunglig ämbetsman, utrustad med hufvudsakligen militärisk myndighet, eller på fursten hos vissa af det frankiska riket beroende stammar. Delvis afskaffades hertigarna af Karl den store. Vid frankiska rikets