"antistes" högsta ledningen af kantonen Zürichs kyrkliga angelägenheter. Hess. 1. Karl Ernst Christoph H., tysk kopparstickare, f. 1755, begaf sig 1776 till Augsburg för att studera kopparstickarekonsten och kom snart derefter till Düsseldorf, der han 1780 blef ledamot af konstakademien, på grund af sitt första stick efter Rembrandt, och 1782 professor. 1787 anträdde han en studieresa till Italien, der han förädlade sin framställning. Flere efter denna resa i punktermanér utförda stick hafva vunnit stor berömmelse, t. ex. Marias himmelsfärd, efter Guido Reni, porträtt af Rubens och hans fru samt Den heliga familjen, efter Rafael. 1806 flyttade han till München, der han utförde ett stick efter Rubens' berömda Yttersta domen, och der han dog 1828. -- 2. Peter H., batalj- och genremålare, den föregåendes son, född i Düsseldorf 1792, fick sin första undervisning af fadern och utbildade sig efter 1806 vidare i sitt fack. Han deltog i kriget 1813--15 och gjorde sedan resor uti Italien, Grekland, Schweiz och Ryssland. Hans framställning af landskap och bataljer beror derför på egen åskådning och säkra studier. Detta är i synnerhet fallet med de senare, bland hvilka må nämnas en serie fresker, som hafva afseende på Greklands befrielse, i slottsträdgårdens arkader i München. H. dog i denna stad 1871. Hans söner Eugen (f. 1824, d. 1862) och Max (f. 1825, d. 1868) gjorde sig kända som genremålare. -- 3. Heinrich Maria von H., historiemålare, son till H. 1., född i Düsseldorf 1798, kom med fadern och den äldre brodern 1806 till München, der han ifrigt egnade sig åt måleriet. Efter studier i Rom blef han professor och direktör för konstsamlingarna i München 1828. Han utförde teckningar till glasmålningar för domkyrkorna i Köln och Regensburg samt för den nya Aukirche i München, hvarjämte han målade fresker på flere ställen i samma stad, såsom i Allhelgonakapellet, i Bonifacius-basilikan, samt en stor Nattvard i refektoriet till det dit hörande klostret. H. målade mestadels religiösa och monumentala verk, i hvilka han jämte en stilistiskt genombildad formgifning förstått bevara en värdig, äkta kyrklig karakter. Död 1863. Hans son, Anton Heinrich (f. 1838), är bildhuggare och särdeles framstående i porträttfacket. -- 4. Karl H., yngste sonen till H. 1., f. 1801, d. 1874, egnade sig med förkärlek åt landskapsmåleriet med staffage af menniskor och djur. C. R. N. Hess, Karl Adolph Heinrich, tysk målare och kopparstickare, f. i Dresden 1769, valde genast såsom sitt fack att måla hästar, hvari han nådde stor fullkomlighet, sedan han utbildat sig genom resor i Ryssland, Ungern, Turkiet och England. 1788 blef han ledamot af akademien i Wien, dit han flyttade 1800 och der äfven blef lärare. Till hans förnämsta arbeten räknas De uralske kosakernas marsch. Många af sina målningar har han sjelf raderat. H. dog 1849. C. R. N. Hess, Per Niklas Christiernin, kallad von H., förment Vasaättling, född 1785 i Stockholm, blef uppfostrad vid prinsessan Sofia Albertinas hof, emedan denna var hans gudmor, ingick sedan på den militära banan och deltog i finska kriget 1808--09 samt, i egenskap af regementsqvartermästare, i 1813--14 års fälttåg. 1815 begaf han sig utomlands, blef i sin frånvaro placerad på Göta artilleri och tog derifrån afsked såsom kapten. Han återvände sedermera hem och gjorde 1827 konkurs, invecklades i åtskilliga tämligen besynnerliga penningtransaktioner samt utpekades som medlem af en procentareliga, hvilken då härjade i hufvudstaden, hvarför han, eftersatt af polisen, i Juni 1828 rymde från Stockholm och for till Helsingfors. Derifrån anhöll han att få återkomma på lejd, hvilken anhållan dock ej ledde till något resultat. Han begaf sig vidare till Köpenhamn, der han uppehöll sig 1830--31 och antog namnet "von Hess". Det var ock der som han utgaf en särdeles bitter och häftig skrift rörande anledningen till sin rymning: Hvad är rätt i Stockholm? Höflig förfrågan (1831). Sedan förde han som handelsagent och slutligen som homöopat ett tämligen kringflackande lif, dels på kontinenten, dels i England, der han 1848--56 var bosatt som praktiserande läkare i Newcastle. 1856 återvände han som homöopat till fäderneslandet och nedslog slutligen omkr. 1863 sina bopålar i Stockholm. Der utgaf han bl. a. Några historiska anteckningar (1869, med supplem. 1870), i hvilka han lemnar uppgifter om sig sjelf till 1815, men alldeles förtiger tilldragelserna under de derpå följande 19 åren. En kort tid tjenstgjorde han äfven i Statistiska centralbyrån. "Det var under dessa senaste år ryktet om hans frändskap med Vasahuset kom i svang och fann tro; hur mycken del i detsamma han sjelf hade lemnas derhän." H. afled i Stockholm d. 24 Okt. 1870, och i dödsannonsen, som sannolikt han sjelf förut anordnat, fanns hela hans namn utsatt, hvarigenom den mystiska slöja, som förut omgifvit honom, skingrades. -rn. Hess, Hermann Joseph von, friherre, österrikisk fältmarskalk, f. 1788, blef 1805 fänrik vid ett österrikiskt infanteriregemente, deltog som generalstabsofficer i krigen 1809, 1813, 1814 och 1815 samt belönades med befordringar och ordnar. Under Radetzky utmärkte han sig ytterligare uti Italien 1831, blef 1834 generalmajor och brigadchef i Mähren, 1842 fältmarskalklöjtnant samt tjenstgjorde åter hos Radetzky som generalstabschef vid armén och uti Italien 1848--49. Han uppgjorde planen till sommarfälttåget 1848 och till det mästerliga femdagarsfälttåget i Mars 1849. Efter slaget vid Novara (s. å.) utnämndes han till chef för österrikiska generalstaben. 1855 hade han öfverbefälet i Galizien, Ungern och Siebenbürgen mot Ryssland samt deltog i 1859 års italienska krig. Efter freden blef han fältmarskalk. Död 1870. H. W. W. Hessare, germanskt folk, ansågos förr allmänt såsom afkomlingar af chatterna, och namnet antogs vara yngre form af namnet chatter. Men sistnämnda antagande strider mot lagarna för ljudvexlingen, och att hessarna bebo samma trakter som fordom chatterna bevisar ej deras identitet