med dessa. Namnet "hessi" förekommer först i påfven Gregorius II:s bref till östfrankerna år 720. S. F. H. Hesse [äss], 1. Nicolas Auguste H., fransk historiemålare, f. 1795, d. 1869, var lärjunge af Gros och vann 1818 romerska priset med taflan Filemon och Baucis. Sedan han någon tid framställt scener ur profanhistorien (Mirabeau vid sammanträdet i États généraux d. 23 Juni 1789 m. fl.), öfvergick han till Ingres' riktning och rörde sig sedermera företrädesvis på det religiösa området. Flere kyrkor i Paris ega målningar af H:s hand. I Louvre finnes hans Évanouissement de la Vierge (Maria vid Kristi graf). -- 2. Jean Baptiste Alexandre H., den föregåendes brorson, historiemålare, född i Paris 1806, studerade under Gros och for sedan till Italien, der han stannade i Venezia samt utförde en tafla, Tizians likbegängelse, som väckte stort uppseende i 1833 års "Salon". Den var också värd framgång för sin vackra stämning och sitt kraftiga utförande. Men högre kom H. icke; han blef sedan sorgfälligare i behandlingen, men på samma gång äfven något stel och slickad i föredraget. Till hans bättre arbeten från denna tid hör Pisanis triumf, då han af det jublande folket ledsagas från fängelset (1843, nu i Luxembourg), hvilken närmar sig till hans första bild. Hans bästa målningar från en senare tid äro väggbilder i S:t Sulpice i Paris, framställande scener ur den hel. Frans' af Sales lif (1860). Han målade derjämte flere porträtt. H. dog i Paris 1879. 2. C. R. N. Hesse, Adolf Friedrich, tysk orgelvirtuos, f. 1809 i Breslau, der han 1827 blef andre organist vid Elisabethkirche och 1831 förste organist vid Bernhardinerkirche. Död 1863. På resor i Tyskland, Frankrike och England väckte han allmän beundran för sitt utmärkta orgelspel. I London framhöll han kristallpalatsets jätteorgels ressurser i en dittills ohörd prakt, och i Paris invigde han kyrkan S:t Eustache's berömda orgel på ett sådant sätt, att "Revue et gazette musicale" yttrade: "H. spelar med blotta fötterna väldigare än andra med händerna". Bland hans kompositioner äro i synnerhet de för orgel betydande. A. L. Hesse, Ludwig Otto, tysk matematiker, född i Königsberg 1811. död 1874 såsom professor vid polyteknikum i München, egnade sig företrädesvis åt bearbetandet af den högre algebran och dess tillämpning på geometrien. Af synnerlig vigt äro hans undersökningar inom teorien för de homogena formerna. Bland H:s många afhandlingar må nämnas: Über die elimination der variabeln aus drei algebraischen gleichungen zweiten grades mit zwei variabeln i Crelles "Journal für die reine und angewandte mathematik", XXVIII, 1844) och Über doppeltangenten der curven vierter ordnung (dersammastädes XLIX, 1859). För öfrigt utgaf H. äfven åtskilliga läroböcker, bl. a. Vorlesungen über analytische geometrie des raumes (1861; 3:dje uppl. 1876) och Analytische geometrie der ebene (1865; 2:dra uppl. 1873). G. E. Hesselberg, Ivar, norsk prest, f. 1780, d. 1844, blef 1813 kyrkoherde i Grue i Solör och 1834 pastor i Aker. Han var en vän och själsfrände till Grundtvig och utgaf en mängd religiösa småskrifter i grundtvigiansk anda. Mot Treschovs rationalism skref han Gjenlyd fra fjeldet af Kristi kirkers röst (1829). Hans politiska uppträdande efter stortingets upplösning 1836 ådrog honom från den regeringsvänliga sidan anfall, hvilka han besvarade i Christelig liberalisme. 1839 blef han stortingsman. Hesselby, gods i Spånga socken, Sollentuna härad, Stockholms län. Det består af 12 1/2 mtl och omfattar 1,429 har, deraf omkr. 500 har inegor. Under eget bruk äro 247 har; 50 har innehafvas af torpare och återstoden af arrendatorer. Det hela är taxeradt till 500,000 kr. Slottet, som ligger 3/4 km. från Mälaren, består af ett två våningar högt stenhus, i vacker renaissancestil. Till detsamma höra tvänne flyglar, slutande med höga torn. Riksrådet frih. K. Bonde (d. 1652) bildade under 1630-talet af hemman i Hesselby by grunden till godset och byggde det till sätesgård. Hans son riksskattmästaren frih. G. Bonde lät uppföra det nuvarande slottet. H. har sedan denna tid tillhört Bondeslägten utom åren 1855--76, då det tillhörde bankiren C. G. Cervin. Det eges f. n. (1883) af öfverstekammarjunkaren grefve G. Trolle-Bonde. B. S. Hesselbyholm, fideikommissegendom i Fogdö socken, Åkers härad, Södermanlands län, vid Mälaren. Godset med underlydande i Helgarö socken, öfver 16 mtl., 1,764 har, var 1880 taxeradt till 296,600 kr. Den slottslika, två våningar höga manbyggningen i ädel renaissancestil uppfördes på 1660-talet. Till densamma höra 4 flyglar, af hvilka en är inredd till kyrka, H. har uppkommit af de sammanslagna gårdarna Hesselby och Ekeby. Werner Brunkow sålde 1279 Ekeby till biskopen i Strengnäs Anund. Hesselby tillhörde efter midten af 1300-talet Vårfruberga kloster, men återbördades vid reformationen af riksrådet Folke Gregerssons, (en lilja) enka Brita Hansdotter Tott, som 1539 bortbytte Ekeby, Hesselby och Väsby till kronan. Gårdarna ärfdes af hertig Karl, som 1594 bortskänkte gårdarna Hesselby, Ekeby och Kynnersberg, för hvilka 1613 och 1620 erhölls frälse. 1651 kommo gårdarna genom köp till fältmarskalken grefve G. A. Leijonhufvud, och genom dennes enkas, grefvinnan K. K. de la Gardies, andra gifte tillföll godset riksamiralen grefve G. O. Stenbock, hvilken är den, som bildat det nuvarande herresätet och gifvit det namnet Hesselbyholm samt uppfört slottet. Sedermera egdes H. af Stenbocks styfson grefve G. M. Lewenhaupt (d. 1700) och derefter af dennes måg landshöfdingen (sedermera överståthållaren) grefve M. Törnflycht. Denne förlade under sommarmånaderna hela länsstyrelsen till H. och inrättade länsfängelse i slottets källarevåning. Då han aflidit, 1738, sålde enkan H. till hans syster K. Törnflycht, gift med öfverstemarskalken grefve K. Piper. Genom testamente af 1747 gjorde han H. till fideikommiss för sin dotterdotter grefvinnan E. Ch. Bielke och hennes arfvingar. Hennes man. frih. F. G. Gyllenkrok, erhöll 1779 regeringens tillstånd att öfverflytta