verlden. Antalet innevånare år 1880 utgjorde 1,554,376. Till sin folkmängdstäthet intager H.-N., med 99,1 pers. på hvarje qvkm., fjerde rummet bland rikets provinser. Till religionsbekännelsen äro 71 proc. protestanter, 26 proc. katoliker, 2,5 proc. judar, återstoden fördelad på åtskilliga mindre sekter. Af undervisningsanstalter märkas ett universitet, i Marburg, 10 gymnasier, 2 progymnasier, 8 realskolor, 13 högre borgareskolor samt flere seminarier och fackskolor. Den egentliga folkbildningen är den bästa inom hela monarkien. -- H. är deladt i tvänne regeringsområden, Kassel och Wiesbaden, hvilka omfatta resp. 23 och 22 kretsar. Båda lyda under öfverpresidenten i Kassel. De högsta juridiska myndigheterna äro appellationsdomstolarna i Kassel, Wiesbaden och Frankfurt am Main. H. väljer 14 medlemmar till tyska riksdagen och 26 till preussiska deputeradekammaren, S. A. L. Hessen-Philippsthal, yngre linie af huset Hessen-Kassel (se d. o.), utan landshöghet, stiftades 1663 af landtgrefve Vilhelm VI:s yngste son, Filip (d. 1721). Liniens hufvudman är sedan 1868 landtgrefve Ernst. En utgrening af H. är det 1721 af Filips son Vilhelm (d. 1761) grundade huset Hessen-Philippsthal-Barchfeld, hvars hufvudman landtgrefve Alexis sedan 1854 är. Hessen-Rheinfels-Rotenburg, yngre linie af huset Hessen-Kassel (se d. o.), grundades af landtgrefve Moritz' yngste son Ernst (d. 1693), hvilken 1627 erhöll Rheinfels och 1658 de rotenburgska besittningarna. Linien utslocknade 1834 med Viktor Amadeus. 1. Hessenstein, Hedvig Ulrika von, romersk riksgrefvinna, svenska konungen Fredrik I:s älskarinna, född d. 31 Okt. 1714, var dotter till riksrådet grefve E. D. Taube. Utmärkt genom sin skönhet, väckte hon vid sitt första uppträdande vid hofvet (1730) konung Fredriks lidelse. Den 16-åriga flickan, som redan skänkt sitt hjerta åt en annan, var ingalunda benägen att blifva den 54-årige konungens älskarinna, men slutligen föll hon offer för sina anförvandters öfvertalningar, och 1733 födde hon i hemlighet en dotter. Den mycket spridda berättelsen att konungen låtit af öfverhofpredikanten Kalsenius viga sig vid henne är en på samtida rykten grundad dikt. Emellertid väckte konungens förbindelse med H. allmän förtrytelse i landet, och vid 1738--39 års riksdag fann sig presteståndet föranlåtet att genom en deputation uppmana konungen att aflägsna H. från hofvet. H. bosatte sig 1740 på Östermalma gård i Södermanland, men återvände efter några månaders frånvaro till hufvudstaden, der hon, oaktadt presterskapets förnyade framställningar vid 1741 års riksdag, förblef boende till sin död, d. 11 Febr. 1744. På konung Fredriks begäran hade hon 1743 af kejsar Karl VII blifvit upphöjd till romersk riksgrefvinna. Hon hade två döttrar och två söner, Fredrik Vilhelm (se H. 2) och Karl Edvard (se H. 3). Endast sönerna uppnådde mogen ålder. 2. Hessenstein, Fredrik Vilhelm von, romersk och svensk furste, krigare, den föregåendes son med konung Fredrik I, född d. 17 Mars 1735, blef 1741 romersk riksgrefve och 1742 svensk grefve. 1747 utnämndes han till öfverste för Östgöta infanteriregemente samt befordrades 1756 till generalmajor, 1759 till generallöjtnant och 1770 till general. I pommerska kriget (1757--62) deltog han med utmärkelse. H. tillhörde det s. k. mösspartiet, och då han derför revolutionsdagen d. 19 Aug. 1772 afslog Gustaf III:s anbud att blifva öfverbefälhafvare, fängslades han, men frigafs genast efter revolutionens lyckliga genomförande. S. å. upphöjdes han till romersk riksfurste. Gustaf III behandlade honom med mycken aktning, gaf honom titeln "en af rikets herrar" (1773) och utnämnde honom till fältmarskalk (s. å.). Tre år senare blef H. riksråd och generalguvernör i Pommern (1776); titeln riksråd fick han liksom riksdrotsen Wachtmeister och riksmarskalken Bonde efter rådets afskaffande (1789) behålla till 1791. Sistnämnda år nedlade han generalguvernörsämbetet och lemnade krigstjensten. 1785 förklarades han för svensk furste, men blef icke såsom sådan introducerad på riddarhuset; 1799 tilldelade Gustaf IV Adolf honom titeln "durchlaucht". H. dog ogift d. 27 Juli 1808 på Panker i Holstein. 3. Hessenstein, Karl Edvard von, den föregåendes broder, född d. 12 Nov. 1738, upphöjdes på samma gång som brodern till romersk riksgrefve (1741) och svensk grefve (1742) samt utnämndes 1745 till öfverste i hessisk tjenst och 1747 till öfverste för ett värfvadt svenskt infanteriregemente samt kommendant i Göteborg. 1759 befordrades han till generalmajor och 1765 till generallöjtnant. Död ogift i Paris d. 2 Apr. 1769. Hessleholm, jernvägsstation i Stoby socken, Kristianstads län, vid södra stambanan, 535 km. från Stockholm, 83 km. från Malmö. Stationen är gemensam äfven för banan H.--Kristianstad, 30 km., och H.--Helsingborg, 77 km. Rörelsen är liflig. 1882 funnos vid H. 161 bebodda hus och 1,558 innev. Hessleskog, felaktigt sockennamn. Se Edsleskog. Hessling, Daniel. Se Hæsling. Hessonit (af Grek. hesson, mindre, med afseende derpå att mineralet har mindre hårdhet, tyngd och glans än många granatvarieteter), miner., en honungsgul varietet af granat, funnen vid Malsjö och Lindbo i urkalk och på Vesuvius i de s. k. Sommablocken. P. T. C. Hessus, Helius Eobanus, tysk skald, f. 1488, blef 1517 professor i latinska språket i Erfurt, hvarifrån han 1526 kallades till den nybildade högskolan i Nürnberg. 1533 återvände han till Erfurt. Genom en stor historisk dikt lyckades han vinna landtgrefvens af Hessen gunst och kallelse till Marburg (1536). Död 1540. H. besatt en ovanligt stor versifikatorisk förmåga, och hans lätthet att skrifva latinsk vers har förskaffat honom större rykte, än han genom innehållet i sina dikter förtjenat. Utan religiös och politisk öfvertygelse lät han sin ställning till tidens politiska och