- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
1179-1180

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hessen-Nassau ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för hvarje krigståg vald högste befälhafvare, som bar titeln pochodnij ataman (fält-hetman). Numera styras de donska kosakerna af en nakaznij ataman, hvilken utöfvar en generalguvernörs myndighet. Sedan 1835 innehar storfursten-tronföljaren värdighet af hetman öfver alla kosaker. -- I Polen var hetman vanlig titel på härförare. Ofverbefälhafvaren för polska armén bar (sedan 1581) titeln storhetman (P. hetman wielki), hans närmaste man fälthetman (P. hetman polny). Bägge värdigheterna förekommo såväl i Polen som i Litaven. Storhetmanen hade oinskränkt befäl öfver hären, utom då konungen sjef tog kommandot. Hetmansvärdigheten upphäfdes 1792. Hetsch. 1. Philipp Friedrich von H., tysk målare, född i Stuttgart 1758, d. 1839, utbildade sig dels i hemlandet, dels i Paris, hvarefter han blef würtembergsk hofmålare. 1785--87 vistades han i Rom och blef efter sin hemkomst professor vid Karlsschule i Stuttgart. 1795 reste han för andra gången till Rom, hvarefter han 1800 blef galleridirektör i sin födelsestad. Han målade historiska taflor, som skola utmärka sig för enkel komposition, ädel stil och god färg. Bland dem må nämnas Den blinde Oidipus, ledsagad af sina döttrar; Brutus och Porcia samt Kristi himmelsfärd, i hofkyrkan i Stuttgart. -- 2. Gustav Frederik H., tysk-dansk arkitekt, den föregåendes son, född i Stuttgart 1788, död i Köpenhamn d. 7 Sept. 1864, studerade i Paris, begaf sig sedermera till Rom och följde P. Malling derifrån till Köpenhamn, der han blef professor vid konstakademiens byggnadsskola. H. utförde icke många byggnadsverk, men han hade ett stort och välgörande inflytande genom den undervisning i teckning, som han meddelade såväl vid konstakademien som åt handtverkare. Icke få danska byggmästare hafva varit hans lärjungar. 1. C. R. N. 2. Ph. W. Hettbläddror, hettblemmor l. hettblåsor, namn än på finnar (se Finne.), än på hudutslag, beroende på hetta, såsom af våtvarmande omslag (eczema caloricum) eller i hetsig feber (sudamina). F. B. Hetting, Magnus Gabriel, norsk fiskeriinspektör, föddes 1811 i Overhaldens socken, Nordre-Trondhjems amt, tog juridisk ämbetsexamen 1842 och var under en följd af år anställd i Revisionsdepartementet samt derefter i tullverket. 1855--74 var han inspektör öfver de norska sötvattensfiskena. H. har utöfvat en rastlös verksamhet för att införa ett mera rationelt bedrifvande af sötvattensfisket i Norge samt med ifver arbetat på att sprida kännedom om fiskodlingen och dess betydelse. Han har bl. a. författat: Kortfattet veiledning for dem, som ville indrette udkläkningsapparater for de vinterlegende ferskvandsfiske (1856; 4:de uppl. 1869) och Veiledning till att bygge laxetrapper (1866; 2:dra uppl. 1872). O. A. Ö. Hettner, Hermann Julius Theodor, tysk literatur- och konsthistoriker, född i Leisersdorf i Schlesien d. 12 Mars 1821, idkade först filosofiska och filologiska studier, men egnade sig sedermera (från 1842) åt konst- och literaturhistoria. 1844 företog han en studieresa till Italien, der han hufvudsakligen uppehöll sig i Rom och Neapel. Sedan han 1847 återkommit till Tyskland, blef han 1851 e. o. professor i Jena och kallades 1855 till direktor för antiksamlingen i Dresden och till professor vid akademien för de bildande konsterna i samma stad. Der vann han snart ytterligare anställning som direktor för museum och professor i konsthistoria vid polyteknikum. Död i Dresden d. 29 Maj 1882. -- H. var otvifvelaktigt en af samtidens finaste kännare på literaturens och konstens områden. Han fördjupade sig aldrig i abstraktioner, utan var alltid klar och konkret, och äfven hans stil utmärkte sig för klarhet och behag. Hans hufvudarbete är Literaturgeschichte des 18:ten jahrhunderts, omfattande följande tre afdelningar: Englische literaturgeschichte des 18:ten jahrhunderts (1856, 3:dje uppl. 1872; "Engelska literaturens historia från 1660--1770", 1864--65), Französische literaturgeschichte des 18:ten jahrhunderts (1859, 3:dje uppl. 1872; "Franska literaturen under 18:de århundradet", 1872) samt Deutsche literaturgeschichte des 18:ten jahrhunderts (1862--70; 2:dra uppl. 1872). Detta förträffliga arbete, som utgör en fullständig och opartisk framställning af den märkliga upplysningsperiodens filosofi och literatur inom de tre stora kulturlanden, karakteriseras särskildt derigenom att det påpekar literaturens sammanhang med andra kulturföreteelser, dock utan att frånkänna de särskilde författarna deras individualitet eller nedsätta dem till blotta produkter af sin tids allmänna kulturförhållanden. Bland hans öfriga literär-historiska arbeten märkas: Die romantische schule in ihrem zusammenhang mit Goethe und Schiller (1850) och Das mederne drama (1852), båda fulla af sunda iakttagelser och slående slutsatser. På det konsthistoriska området utgaf han Vorschule zur bildenden kunst der alten (1848), Die bildwerke der königlichen antikensammhmg zu Dresden (1856; 2:dra uppl. 1869), Das königliche museum der gipsabgüsse in Dresden (3 uppl. 1872), Der Zwinger zu Dresden (1873) samt Italienische studien, zur geschichte der renaissance (1879). A. F. Hettstädt, stad i preussiska regeringsområdet Merseburg, prov. Sachsen. 7,650 innev. (1880). Fabriker för pianon och gödningsämnen. H. fick stadsrättigheter 1380. Vid seqvestreringen af grefskapet Mansfeld tillföll det Sachsen och 1815 Preussen. I närheten finnas gamla koppar- och silfvergrufvor, kring hvilka i nyare tider uppstått ansenliga förädlingsverk såsom Saigerhütte, Kupferkammerhütte och Gottesbelohnung. S. A. L. Hetär (Grek. hetaira, väninna) kallades i det forna Grekland hvarje qvinna, hvilken, obunden af familjelifvets skrankor, under friare former umgicks med männen och deltog i deras samqväm. De flesta hetärer voro fala tärnor af sämsta slag, hvilka, ofta uppträdande såsom danserskor, flöjtspelerskor o. s. v., utbjödo sig åt den förstkommande. Deras antal var högst betydligt i alla större städer, t. ex. Athen, der de för rättigheten att bedrifva sitt yrke erlade en särskild skatt till staten. På några ställen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 10 02:10:39 2026 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaf/0594.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free