t. ex. i Korint, hade de i egenskap af kärleksgudinnan Afrodites prestinnor (hieroduloi) till och med en viss religiös helgd. Många hetärer utmärkte sig dock äfven genom hög bildning och fin umgängeston, andra genom sin oförlikneliga skönhet och allt besegrande förförelsekonst äfvensom genom det oerhörda pris, för hvilket deras ynnest måste köpas. Ryktbara voro framför andra Thais, Myrrhine, Lamia, Theodota, Lais och Fryne, hvilken sistnämnda af Praxiteles användes såsom modell vid hans framställning af Afrodite. Aspasia, Perikles' frejdade väninna, kan knappast räknas till de egentliga hetärernas antal. Vid bedömandet af hetärernas betydelse inom det forngrekiska lifvet måste man besinna, att i Grekland familjens qvinliga medlemmar till följd af det strängt tillbakadragna lif, som lagstiftning och sedvänja ålade dem, och den ringa omsorg, som egnades åt deras andliga utveckling, stodo på en jämförelsevis låg bildningsgrad, så att ett mera spirituelt qvinligt umgänge för männen stod att finna endast i hetärernas sällskap. A. M. A. Hetäria, heteria l. hetairia (Grek. hetairia, kamratskap, förening, klubb). 1. I det forna Grekland en förening af likatänkande till ömsesidigt understöd. I de demokratiska staterna utöfvades under politiskt upprörda tider ett stort och ofta förderf bringande inflytande af såsom hemliga förbund organiserade hetärior, hvilkas uppgift var att bekämpa demokratien. Så var t. ex. i Athen under det peloponnesiska krigets tid (431 --404 f. Kr.) förhållandet med de oligarkiska hetäriorna, hvilka 411 omstörtade den demokratiska författningen och 404 genom förrädiska förbindelser med Sparta medverkade vid upprättandet af de "trettio tyrannernas" regemente.-- 2. I nyare tider har ordet användts som namn på några grekiska samfund af dels literär, dels politisk art. I synnerhet hafva ett par hetärior blifvit namnkunniga, den af skalden Rhigas på 1770-talet stiftade politiska hetärian och hennes fortsättning, hvilka arbetat för den grekiska nationalitetens pånyttfödelse och frihet, den 1814 bildade Hetairia ton filimon ("Filikerna" l. "Brödraförbundet") och Hetairia ton filomuson ("Filomusernas samfund"), som stiftades 1812. (Se Grekland, sp. 1540 o. f.) "Filomusernas samfund" växte snart till ett stort förbund af mer än 80,000 medlemmar, bland hvilka voro furstar, statsmän och lärde af alla nationer. Den stiftade och underhöll tvänne läroanstalter, den ena i Athen, den andra i Milias i Tessalien. Vid grekiska frihetskrigets utbrott upphörde hetärian 1821, men återupplifvades 1824. Dess verksamhet upphörde emellertid å nyo vid konungariket Greklands upprättande (1832), om icke tidigare. Heuermann [höjer-], Georg, dansk kirurg, född i Oldesloe i Holstein 1722, promoverades 1749 till med. doktor och utnämndes, sedan han utgifvit de värdefulla arbetena Physiologie (1751--55) och Abhandlung der vornehmsten chirurgischen operationen am menschlichen körper (1754--57), 1760 till e. o. professor vid universitetet i Köpenhamn. Död d. 8 Dec. 1768. Sina rön såsom praktisk läkare nedlade han i Vermischte bemerkungen und untersuchungen der ausübenden arzneiwissenchaft (1765--67). Heuglin [höjg-], Theodor von, tysk afrikaresande och nordpolsfarare, f. i Würtemberg 1824, begaf sig 1850 till Egypten, hvarifrån han gjorde utflykter till Arabien och Röda hafvets kust, och 1852, tillsammans med Reitz, till Abessinien samt blef efter dennes död, 1853, österrikisk konsul i Kartum. 1856--58 undersökte han östra Sudan, Röda hafvets vestra kust och Somalis land och återvände sedan af helsoskäl samt för att ordna sina samlingar till Europa. 1861 ställde han sig i spetsen för den expedition, som skulle uppsöka Vogel i Vadai och som bland sina deltagare räknade Munzinger, Steudner, Kinzelbach och Schubert. Expeditionen upplöstes dock snart; H. jämte Steudner och Schubert togo en sydligare riktning genom Adoa, Gondar och gallaernas land. 1863 förenade sig H. och Steudner med den af de holländska damerna Tinné utrustade expeditionen, följde denna uppför Bahr el Ghasai och Dembo i landet Gor, der de för sjuklighet (Steudner hade redan förut dött) nödgades återvända till Europa. 1870 och 1871 gjorde H. värdefulla geologiska och zoologiska undersökningar på Spetsbergen och Novaja Scmlja. 1875 var han åter i nord-östra Afrika, i Beni Amrs och Hababs område vid Röda hafvet. Under förberedelserna till en expedition till Sokotra dog han i Stuttgart 1876. Såsom zoolog och särskildt ornitolog intog H. en framstående plats. Han författade bl. a. Systematische übersicht der vögel Nordost-Afrikas (1855), Reisen in Nordost-Afrika (1857), Systematische übersicht der säugethiere Nordost-Afrikas (1867), Reise nach Abessinien, den Galla-ländern etc. 1861--62 (1868), Reise in das gebiet des Weissen Nil 1862--64 (1869), Ornithologie Nordost-Afrikas (1869--75) och Reise in Nordost-Afrika etc. (1877) samt en mängd artiklar i Petermanns "Mittheilungen". Heun [höjn], Karl Gottlob Samuel, tysk romanförfattare, känd under psevdonymen H. Clauren (anagram af Carl Heun), f. 1771, fick 1810 anställning på statskansleren Hardenbergs byrå, redigerade 1820--23 "Preussische staatszeitung" samt erhöll 1824 en syssla i postverket. Död 1854. Hans berättelser och romaner, hvilka samlades under titlarna Erzählungen (1819--20) och Scherz und ernst (1820--28), och bland hvilka Mimili, Die graue stube, Das mädchen aus der fliedermühle, Gräfin Cherubine, Liesli und Elsi och Tornisterlieschen blefvo de mest omtyckta, utöfvade genom sin platthet, falska sentimentalitet och grofva frivolitet ett forderfligt inflytande på den goda smaken. Ehuru kritiken afgjordt fördömde hans produkter, förblef han dock länge massans gunstling. Heung-noo. Se Hiong-nu. Heurlin [hör-]. Kristofer Isak, biskop, statsråd, född d. 25 Okt. 1786 i Åseda socken, Kronobergs län, blef student i Lund 1804, promoverades 1808 till filos. magister samt utnämndes 1809 till docent i romerska literaturen, 1810 till docent i matematik och 1813 till adjunkt i ekonomi. H:s akademiska bana, som förde