Oelwald (1879). Utmärkta genom framställningens behag och en varm färg, äro de dock med afseende å den rent poetiska halten hvarandra tämligen olika. Åtskilliga bland dem, såsom La rabbiata, Die einsamen, Das mädchen von Treppi ("Flickan från Treppi", 1877), Im grafenschloss ("I grefveslottet", 1876), Der weinhüter von Meran ("Vingårdsvaktaren i Meran", 1875) och Andrea Delfin, äro verkliga mästerstycken. Såsom dramaturg har han genomgått en egendomlig utveckling. Tragedierna Meleager (1854), den prisbelönta Die sabinerinnen (1859) och Ludwig der bayer (1862) bära en tämligen akademisk prägel. Med skådespelen Elisabeth Charlotte (1864), Maria Maroni (1865) m. fl. ådrog han sig den ej ogrundade förebråelsen att på poesiens bekostnad hafva gjort alltför stora medgifvanden åt smaken för dagen. Skådespelen Hans Lange (1866; under samma namn uppfördt i Stockholm, 1882), Kolberg (1868), Ehre um ehre (1875) m. fl. hafva till en del gjort bättre verkan på scenen än H:s tidigare försök. Alla hans dramatiska triumfer öfverträffades emellertid af den, som vanns genom hans större romaner Die kinder der welt (3:dje uppl. 1873; "Verldens barn", 1874) och Im paradiese (1875; "I paradiset", 1876). Såsom lycklig poetisk öfversättare, hufvudsakligen från italienska och spanska, intager han ett af de allra främsta rummen inom den tyska literaturen. Hans Gesammelte schriften utgåfvos 1872--80. -- Utom ofvan nämnda arbeten hafva af H. på svenska blifvit öfversatta: "Noveller" (1868); "Valda noveller" (1875--76; I, 2:dra uppl. 1878), "Kusin Gabriel"; novell (1877): "Nyare noveller" (1878--79); "Stjernkikaren Beppo" (1878); Trenne noveller" (1879); "Fem noveller" (utgörande 2:dra saml. af "Nyare noveller"; s. å.); "Noveller" (1880) samt "Nya noveller" (1881) m. m. -- H:s poesi karakteriseras af en frisk sinlighet, ej alldeles fri från ett lätt drag af raffinement, samt är på en gång plastisk, färgrik och psykologiskt fin, hvarjämte ett visst gladt solljus ligger utbredt till och med öfver behandlingen af tragiska ämnen. Heywood [heoudd], liflig fabriksstad i engelska grefsk. Lancaster. Tillverkning af bomullsvaror och maskiner. 23,050 innev. (1881). S. A. L. Heywood [heoudd], John, engelsk dramatiker, f. omkr. 1500, var en ifrig katolik och stod på grund af sin skicklighet i musik och sin outtömliga qvickhet i stor gunst hos Henrik VIII och hans dotter Maria, men flyttade vid Elisabets tronbestigning (1558) till Malines i Belgien, der han dog 1565. Hans största verk, som dock af Warton karakteriseras såsom dumt och tråkigt, är den allegoriska dikten The spider and the fly (1556), i hvilket protestanterna förlöjligas under benämningen "flies" (flugor). Af större literärt intresse äro hans "interludes", skämtsamma dramatiska framställningar, hvilka bilda en mellanlänk mellan de gamla moraliteterna och det moderna dramat, och som på sin tid voro ytterst populära. Hg, kemiskt tecken för qvicksilfrets (Lat. hydrargyrum) atomvigt. Hiaihiu l. Otomi (Otomies), ett af Mejicos urfolk, bosatt i bergstrakterna mellan städerna S. Luis Potosi och Mejico. Som grenar af H. räknas mazateker l. mazahuas n. v. om Mejico, och tarascas, den inhemska befolkningen i provinsen Mechoacan v. om Mejico. Liksom totonaker, chichimeker, zapoteker o. a. mejicanska urfolk synes H. icke hafva egt någon grad af kultur, och af de senare söderifrån framträngande toltekerna betecknades alla dessa folk med det gemensamma namnet chichimek, d. v. s. barbarer. H. A. Hiakui (Yaqui). 1. Flod i mejicanska provinsen Sonora, som utfaller midt på Kaliforniska vikens östra kust. -- 2. En kring denna flod boende mejicansk stam, hvars språk tillhör den andra gruppen af Sonora-språken. H. A. Hiapu. Se Aredas. Hiatus (Lat., egentl. klyfta, remna), betecknar i grammatiken sammanträffandet af två vokalljud utan förmedlande konsonant. I många språk, t. ex. grekiskan och latinet, uppfattas hiatus (särdeles under vissa omständigheter) såsom störande för välljudet. Medel till dess undvikande äro, förutom valet af ordställning, dels den föregående vokalens utstötande (se Elision), dels de båda vokalljudens sammandragning, hvilken allt efter de förhållanden, under hvilka den förekommer, kallas kontraktion, krasis l. synizesis. A. M. A. Hibernel (af Lat. hibernus), vinterlig. -- Hibernation, öfvervintring, särskildt den för vissa djurarter egendomliga vintersömnen. Hibernia, Iverna, Juverna (Grek. Ierne), de klassiske författarnas benämningar på Irland. Hibiscus L., bot., ett slägte inom nat. fam. Malvaceae Juss., kl. Monadelphia L. Blomfodret är dubbelt, ett yttre åtta- l. flerbladigt och ett inre sambladigt, bägarlikt, femdeladt; båda qvarsittande. Blomkronan ("malva-artad") har fem omvändt hjertlika kronblad, som vid basen äro sammanhängande. Ståndarna äro många, med strängarna hopvuxna till en rörformig stam kring pistillens stift. Slägtet är rikt på arter, hvilka företrädesvis tillhöra de varmare jordbältena å båda halfkloten. H. esculentus L. (Abelmoschus Guill.) odlas i Orienten, synnerligen i Egypten, der de omogna frukterna kokas och förtäras såsom grönrätt; de äro närande och hafva en angenämt syrlig smak. Fröna af denna art utgöra s. k. Gambo-kaffe, begagnadt i det inre af Afrika. De fordom såsom medel mot kramp och ormbett prisade Bisamfröna, Semina abelmoschi l. Grana moschata, erhållas af H. abelmoschus L., ingå i beredningen af flere parfymer i Orienten och blandas af araberna till kaffe, som derigenom får en svagt myskliknande lukt. H. Rosa sinensis L., inhemsk i Kina och Kochinkina, odlas för de praktfulla blommornas skull, hvilka äfven användas i medicinen, för sin halt af växtslem, samt äfven till att färga ögonbrynen och ögonlocksränderna svarta, hvarigenom ögat synes mera glänsande. Bastet af denna art likasom af många flere tjenar såsom material till pappersberedning. En stor mängd andra arter af