detta slägte nyttjas i olika land såsom grönsaker och läkemedel. O. T. S. Hicka, fysiol., består i en, vid tillsluten röstspringa skeende, rytmiskt återkommande, snabb, plötsligt afbruten inandning, vid hvilken alstras en kort och högljudd ton. Den åtföljes oftast af ett ryckvis uppåtstigande af struphufvudet och har sin förnämsta verkande orsak deri att tungsvalg- och lungmagnervens periferiska delar retas, hvarigenom inandningsmusklerna reflektoriskt försättas i verksamhet. Mot hickan äro många huskurer i bruk, såsom en dryck vatten, andningsstillestånd, skrämsel o. s. v.; något bestämdt inflytande på hickan kan likväl icke tillerkännas dessa medel. Hickan upphör vanligtvis ganska snart af sig sjelf och dess tidigare, ju mindre individen fäster uppmärksamheten vid henne. R. T-dt. Hickmaniter. Se Good Templar-orden. Hickory-träd. Se Carya. Hicks, Elias, amerikansk predikant och religiös skriftställare, född i Hempstead (staten New York) 1748, var i sina yngre år snickare och byggmästare, men blef sedermera landtbrukare. Han var uppfostrad i qväkaresamfundets läror och började vid 27 års ålder uppträda såsom predikant inom detsamma samt vann stort anseende. I sitt arbete Doctrinal epistle (1824), som väckte ett ofantligt uppseende inom samfundet, sökte han med en mera följdriktig tillämpning af läran om det "inre ljuset" undanrödja den återstod af kyrklig auktoritetstro, som dittills, enligt hans uppfattning, funnits qvar hos qväkarna. Han förkastade lärorna om treenigheten, sonens menniskoblifvande, försoningen och bibelns inspiration. Då H. både i tal och skrift förfäktade sin uppfattning och vann många anhängare, uppstod (från 1828) en söndring bland qväkarna. H. bannlystes på qväkare-synoderna i Filadelfia och London 1829. Hans anhängare (hicksiterna l. de unitariske qväkarna) skilde sig från de andra och bildade särskilda församlingar. H. dog 1830. Den riktning, hvilkens målsman han var, har utöfvat ett stort inflytande på den andliga utvecklingen i Amerika. Hicks, Georg Edgar, engelsk målare, f. 1824, har vunnit popularitet genom en mängd särdeles karakteristiska, om ock stundom något flyktigt utförda genrestycken, t. ex. Utdelningen af dividenderna i en bank (1859), Inför magistraten (1866) m. fl. Hidalgo, Sp., Port. Fidalgo, (af hijo l. fijo, son, och algo, förmögenhet), lägre adelsman på den pyreneiska halfön. Man skiljer mellan hidalgos de naturaleza, adelsmän genom börd, och hidalgos de privilegio, adelsmän genom kunglig nåd eller genom köp af adelsdiplom. Fordom egde de förre ett högre medborgerligt anseende, men numera stå alla hidalgoer, om de icke tillhöra någon mycket gammal ätt eller besitta ansenliga rikedomar, på samma samhällstrappsteg som de borgerliga klasserna. På det att icke någon dertill berättigad må gå miste om sin värdighet som adelsman, räknas alla hittebarn som hidalgoer. -- Señor H., titel på de kungliga och furstliga pagerna i Spanien. Hidatsa, det inhemska namnet på en indianstam, som är bosatt i vestra delen af Dakotastammens område. Den kallas äfven Menitarier eller Miditadi. Jfr Matthews, "Ethnography and philology of the Hidatsa indians" (1877). H. A. Hiddemann, Friedrich Peter, tysk genremålare, föddes 1829 i Düsseldorf. Vid denna stads akademi studerade han under Th. Hildebrandt och Schadow, hvarefter han reste i Tyskland, Frankrike, Belgien och Holland. Sist slog H. sig ned i sin födelsestad, der han först egnade sig åt historiemåleriet, men snart uteslutande öfvade genremålning, hvari han ådagalagt fin uppfattning jämte humor och en kraftfull kolorit. En af hans förnämsta taflor är Preussiska värfvare på Fredrik II:s tid (1870; nu i Berlins nationalgalleri). C. R. N. Hiddensöe l. Hiddensee, liten, smal ö, v. om Rügen, i preussiska prov. Pommern, 18 km. lång och 0,25--3 km. bred. Omkr. 750 innev. Hide [hejd] (jfr Sv. hud), egentl. hud; gammalt engelskt ytmått för jord, vanligen 100 acres (40,467 har), stundom endast 60 acres (24,28 har) l. 80 acres (32,37 har). Hidinge, socken i Örebro län, Edsbergs härad. Arealen 13,290 har. 1,937 innev. (1881). Annex till Knista, Strengriäs stift, Edsbergs kontrakt. Hidseg-land. Se Gurskö. Hiel, Emanuel, flamländsk skald, f. 1834, har utgifvit åtskilliga diktsamlingar: Gedichten, Nieuwe liedekens m. fl., hvilka visa, att han intager främsta rummet bland representanterna för den nyare flamländska lyriken. Betydelsefulla äro i synnerhet hans båda storartade och omfångsrika sånger Lucifer och De Schelde (med musik af Benoît). Bland hans öfriga poem må nämnas Liederen voor kleine en groote kinderen, en samling dikter för barn (med musik af Gheluwe) Bloemeken, een liederkrans (1877) och den lyrisk-dramatiska, på det erotiska området spelande dikten Bloemardinne (s. å.). Till firandet af det 50-åriga minnet af den belgiska oafhängigheten diktade han 1880 festsångerna Belgenland och Eer Belgenland. Hiempsal, namn på två konungar i Numidien: 1. Sonson till Masinissa, dödades 117 f. Kr. af sin adoptrvbroder Jugurtha. -- 2. En annan numidisk konung i 1:sta årh. f. Kr., hvilken understödde den yngre Marius samt af Pompejus återinsattes i sitt rike, hvarur han blifvit förjagad. Han författade en skrift angående afrikanska förhållanden, med titeln "Puniska böcker", åberopad af Sallustius. R. T-dt. Hienfong, kejsare af Kina, tillhörande dynastien Ting, kejsar Taokuangs fjerde son och efterträdare, f. 1831, uppsteg 1850 på tronen och utbytte då sitt förra namn Tsju mot H. Han afsatte sin faders rådgifvare och bröt fullständigt med hans politik, hvilken öppnat Kina för Europa och beträdt framåtskridandets bana, men framkallade derigenom en revolution (Tai-pingrevolutionen). H. sökte befästa sin tron genom den blodigaste stränghet och ett hela landet tryckande tyranni. För att vinna popularitet återinsatte han sedermera sin faders