hipparki (Grek. hipparchia) var ett af de mest maktpåliggande i staten. Om dem åliggande skyldigheter och förrättningar handlar en under Xenofons namn utgifven skrift med titeln "Hipparchikos". Äfven i Beotien förekommo hipparker såsom ett högre krigsbefäl. I de etoliska och achaiska förbunden var hipparken öfverbefälhafvarens l. strategens närmaste man, ett förhållande, som starkt påminner om romarnas "magister equitum". A. M. A. Hippel, Theodor Gottlieb von, tysk skriftställare, f. 1741, d. 1796, blef 1780 förste borgmästare i Königsberg, sedan 1786 med titeln geheimekrigsråd och stadspresident. Sin literära verksamhet höll han så hemlig som möjligt, men egnade sig åt densamma med ifver. I sina skrifter behandlade han med förkärlek lifvets djupare problem, hvilka han sökte lösa med tillhjelp af Kants filosofi. Hans arbeten utmärka sig för qvickhet, humor och fin iakttagelseförmåga, men lida af författarens utsväfvande fantasi. H:s bästa arbete är Ueber die ehe (1774; många gånger omtryckt, senast 1872). I de båda arbetena Ueber die bürgerliche verbesserung der weiber (1792) och Ueber weibliche bildung (1801) tog han till orda för qvinnans rätt till borgerlig och lärd verksamhet. Bland hans öfriga arbeten märkas: Lebensläufe in aufsteigender linie nebst beilagen A, B, C (1778--81), Zimmermann I und Friedrich II (1790), Kreuz- und querzüge des ritters A bis Z (1793--94) samt Handzeichnungen nach der natur (1790). Hans samlade skrifter utkommo 1827--38. Hippias. 1. Atheniensisk herskare. Se Hipparchos. -- 2. Sofist från Elis, lefde omkr. 400 f. Kr. Han utmärkte sig t. o. m. bland sofisterna genom sin ovanliga fåfänga och skrytsamhet, hvilket föranledde hans förlöjligande i två under Platons namn bibehållna dialoger, båda med titeln H. På sofisternas vanliga sätt erbjöd han sig att hålla föredrag öfver hvilket ämne som framställdes, men skröt äfven med sin tekniska mångkunnighet, hvilken han ådaga[l]ade bl. a. genom att sjelf förfärdiga allt, som hörde till hans utstyrsel. -- 3. Matematiker, antagligen i femte årh. f. Kr. Huruvida denne H. är densamme som den ofvannämnde sofisten torde vara omöjligt att med full visshet afgöra, enär skäl finnas både för och emot en sådan identifikation. H. uppfann, enligt Proklos, en kroklinie, hvarigenom en vinkels tredelning på ett särdeles enkelt sätt kunde verkställas. Medelst denna kroklinie, som sedermera erhöll namnet quadratrix (jfr. Deinostratos), reducerades nämligen denna tredelning till tredelningen af en rät linie. 2. A. M. A. 3. G. E. Hippiater (af Grek hippos, häst, och iatros, läkare), hästläkare. -- Hippiatri l. Hippiatrik, hästläkekonst. Hipping, Anders Johan, finsk prest och historisk skriftställare, föddes i Perno socken i Nyland d. 18 Dec. 1788, prestvigdes 1812 och anställdes s. å. som religionslärare vid gymnasium i S:t Petersburg samt var under sin vistelse der någon tid (i början af 1820-talet) bibliotekarie hos rikskansleren grefve Rumjanzov. 1823 utnämndes han till kyrkoherde i Vichtis församling i Nyland, blef 1842 kontraktsprost samt mottog 1847 Nykyrka pastorat i Viborgs län. Död d. 8 Nov. 1862. Bland H:s utgifna skrifter förtjena särskildt framhållas hans för sin tid ganska goda Beskrifning öfver Perno socken i Nyland (1819), Neva och Nyenskans (1836), Om nyländska språkdialekten (1845), Beskrifning öfver Vichtis socken (s. å.) m. fl. smärre uppsatser af historiskt innehåll. R. H. Hippo l. H. Regius, i forntiden stad i Numidien, vid Medelhafvet, ursprungligen anlagd af fenicier, sedan tillhörig Kartago. Af Cæsar lades H. jämte hela Numidien under romarna och var sedan en mycket blomstrande handelsstad, stapelplatsen för Roms handel med Afrika. Under den kristna tiden var H. biskopssäte, särskildt bekant genom Augustinus, hvilken dog der 430, under det staden belägrades af vandalerna. Sedan H. intagits och förstörts af muhammedanerna (647), anlade innevånarna 2 km. n. derom den nuvarande staden Bône (Bona), som räknar omkr. 20,000 innev. Hippobosca (Grek, hippoboskos, som vallar hästar). Se Hästfluga. Hippocampus (Grek. hippokampos) af hippos, häst, och kamptein, böja). Se Hästfisk. Hippocentaurer (af Grek. hippos, häst, och kentavros, centaur). Se Centaurerna. Hippocrates. Se Hippokrates. Hippodameia (Lat. Hippodamia), Grek. hjeltes., dotter af konung Oinomaos i Pisa, en stad i det forngrekiska landskapet Elis. Med anledning af en spådom att hans dotters gemål skulle blifva hans baneman utmanade han till kappkörning alla, hvilka anmälde sig såsom friare, hvarvid han upphann och med sin lans dödade alla, till dess att slutligen Pelops besegrade honom, antingen med Poseidons hjelp eller genom att besticka hans körsven. H. blef derefter Pelops' gemål och födde åt honom många söner, bland andra Atreus och Thyestes. H:s bildstod smyckade under den historiska tiden i hippodromen vid Olympia den målpelare, kring hvilken de kappkörande skulle vända. Kappkörningen mellan Oinomaos och Pelops är afbildad på antika vasmålningar, och de nyligen återfunna skulpturerna på det olympiska Zevstemplets ena gafvelfält framställa ögonblicket före dess början. A. M. A.

Hippodrom (Grek. hippodromos, af hippos, häst, och dromos, lopp), forngrekisk kapplöpningsbana, motsvarande romarnas circus. Ett framstående rum bland de grekiska kämpalekarna (agones) intog den s. k. "hippiska agonen", hvilken