representerade i preussiska herrehuset) och är sedan 1872 professor vid Berlins universitet. 1872--78 var han medlem af tyska riksdagen. H:s stora vetenskapliga anseende grundar sig företrädesvis på hans omsorgsfulla upplaga af de "psevdo-isidoriska dekretalen" (1863) och hans vidlyftiga arbete Kirchenrecht der katoliken und protestanten in Deutschland (1869--78). Hinterland, landskap i preussiska regeringsområdet Wiesbaden (prov. Hessen--Nassau). Städer: Biedenkopf, Gladenbach och Battenberg. Hinterpommern (af T. hinter, bakom, nämligen Oder), den del af preussiska prov. Pommern, som ligger ö. om Oder. Se Pommern. Hiob. Se Ijob. Hiogo (Fiogo), hamnstad på sydvestra delen af japanska ön Nipon, vid Osaka-viken, öppnades för främlingar 1860 och har med förstaden Kobe omkr. 50,000 innev. H. är medelst jernväg förenadt med Osaka och Kioto samt utgör dessa städers hamn. Hamnen, förr farlig, är nu, sedan en dyrbar vågbrytare anlagts, en af de bästa i riket. Värdet af exporten uppgick 1879 till 21 mill kr. och af importen till 27,36 mill. kr. I staden finnas skeppsvarf, jerngjuteri och en pappersmassefabrik. Hiolle [iåll], Ernest Eugène, fransk bildhuggare, f. 1834, lärjunge af Jouffroy och Grandfils, intager inom sin konst ett framstående rum genom sina mästerliga porträttbyster (Robert-Fleury, Viollet le Duc m. fl.) och idealfigurer (Narcissus, Arion på delfinen m. fl.). Hioma, den estniska benämningen på Dagö. Hiong-nu (Heung-noo) var den hos de äldste kinesiska historieskrifvarna brukliga gemensamma benämningen på turkiska folk. De skola af en mytisk kejsare, Hoangti (2700 f. Kr.), blifvit undanträngda mot norden. Den beskrifning kinesiska annaler gifva öfver hiong-nu är af intresse, emedan den till stor del öfverensstämmer med ännu hos högasiatiska stammar rådande seder och bruk. Såsom hiong-nu-rikets grundläggare anses Maotun, Tomans son (209 f. Kr.), hvilken eröfrade hela Central-Asien ända till Kaspiska hafvet, och med hvilken Kina måste sluta fred på hårda vilkor. År 48 e. Kr. delades riket i en nordligare och en sydligare hälft; den förra underkufvades snart af Sien-pi, en tungusisk stam. Tunguserna förenade sig sedan med syd-hiong-nu och förde långvariga strider mot Kina, hvilka slutades med att "barbarerna" upptogos inom Kinas område och koloniserades. I 6:te årh. uppträdde åter turkiska folk i Kinas historia, men då under det af turkarna ombildade namnet tu-kiu. Jfr. Castrén, "Etnologiska föreläsningar" och Wylie, "History of the Heung-noo in their relations with China" ("Journ. of the anthropol. Inst. of Great-Britain and Ireland", 1874). H. A. Hiorter, O. P. Se Hjorter. Hiou, Shiou l. Khyeng, en hednisk nomadstam i Birma, på vestra sluttningarna af Joma-kedjan. Omkr. 30,000 medlemmar; hälften vistas i britiska Birma och andra hälften i konungariket Birma. En del af stammen har börjat slå sig ned som fasta jordbrukare. Deras språk, som saknar literatur och eget alfabet, hör till den birmanska gruppen af de s. k. enstafviga språkfamiljerna. H. A. Hipparchos (Lat. Hipparchus). 1. H., atheniensisk herskare, son af envåldsherskaren Peisistratos, efterträdde 527 f. Kr., vid sidan af sin broder Hippias, sin fader i regeringen. Peisistratos' söner voro kraftfulla furstar, men utöfvade sin makt med hofsamhet och visade stor aktning för de bestående lagarna. Ett berömdt namn hafva de båda, men i synnerhet H., vunnit genom den omvårdnad de egnade konst och vetenskap. Samtidens förnämsta skalder (Anakreon, Simonides m. fl.) kallades till deras hof, och Athen pryddes af dem med praktbyggnader. Sedan H. år 514 fallit ett offer för enskild hämd af Harmodios och Aristogeiton, började Hippias regera med större stränghet, men förjagades 510, på anstiftan af de landsflyktiga alkmaioniderna (se Alcmæonider) och med understöd af spartanska vapen. -- 2. H., grekisk matematiker och astronom från Nicea i Bitynien, lefde och verkade 160--125 f. Kr. dels på Rhodos, dels i Alexandria. Genom skarpsinniga och noggranna forskningsmetoder lyckades H. vinna flere för den astronomiska vetenskapen epokgörande resultat. Årets längd bestämdes af honom till fem minuter mindre än den förut antagna, 365 dagar och 6 timmar. Dessutom beräknade han solbanans excentricitet, solens och månens afstånd från jorden samt storleken af jordens, solens och månens diametrar. (Se Diagram.) Äfven företog han sig att upprätta en förteckning öfver alla fixstjernor med noggrann bestämning af hvarje stjernas plats. Öfver hufvud underkastade han sin samtids alla astronomiska lärosatser en sorgfällig pröfning och har icke utan skäl blifvit betecknad såsom den vetenskapliga astronomiens grundläggare. Äfven för geografiens studium har han stor betydelse, emedan han införde bruket att bestämma orternas läge med tillhjelp af längd- och breddgrader. Af hans många skrifter återstå blott en kommentar till Aratos' astronomiska lärodikt och ett fragment af en fixstjerneförteckning. A. M. A. Hipparion (Grek.; "liten häst"), paleont., fossilt slägte af hästfamiljen, hvilket förekommer särskildt i Greklands miocena bildningar (Pikermi) och öfverensstämmer i det närmaste med det i Nord-Amerikas pliocen funna slägtet Protohippus, som har 3 tår utvecklade på hvardera af såväl fram- som bak-fötterna. Den mellersta af dessa tår är emellertid vida starkare utvecklad än de öfriga. H. är således, jämte Protohippus, den länk i hästslägtets utvecklingshistoria, som står emellan Miohippus (Anchitherium) och Plioppus. Se vidare Anchiterium. B. L--n. Hippark (Grek. hipparchos, af hippos, häst, och stammen arch --, som återfinnes i archein, herska) kallades i åtskilliga forngrekiska stater högste befälhafvaren för rytteriet, I Athen valdes årligen två hipparker, hvilka det ålåg att såväl organisera och inöfva som i krig anföra den till ungefär 1000 man uppgående ryttareskaran. Under dem kommenderade tio fylarker, eller sqvadronschefer. Sjelfve subordinerade de under strategerna, eller befälhafvarna öfver krigsmakten i dess helhet. Hipparkernas ämbete,