griechischen aerzte (1864); Ueber verhütung und bekämpfung der volkskrankheiten (1875); Geschichte der augenheilkunde (1877), äfvensom en stor mängd artiklar öfver läkekonstens historia. Derjämte utgaf han Heckers arbeten öfver medeltidens stora folksjukdomar i ny bearbetning (1865) och redigerar sedan 1866, jämte Virchow, "Jahresbericht über die fortschritte und leistungen der medicin". Hirsch, Max, tysk politiker, f. 1832, grundade 1859 en förlagsbokhandel i Berlin och verkade derjämte såsom lärare vid Berlins handtverksförening. Efter sin faders död (1862) öfvertog han en omfångsrik affär med landtmannaprodukter i Magdeburg, återflyttade 1867 till Berlin och tog jämte F. G. Duncker 1869 initiativ till stiftande af de tyska yrkesföreningarna ("Gewerkvereine") samt redigerade sedan deras organ, "Der gewerkverein". 1869 var H. medlem af nordtyska och 1877--78 af tyska riksdagen. Han har författat bl. a. flere skrifter i nationalekonomi. Hirschau. Se Hirsau. Hirschberg, stad i preussiska regeringsområdet Liegnitz (Schlesien), vid Bober. 14,388 innev. (1880), de flesta protestanter. Evangelisk kyrka (sedan 1709) och evangeliskt gymnasium. Tillverkning af bomulls- och yllevaror, spetsar, konstgjorda blommor, maskiner, papper, cement och lervaror. Staden är ryktbar för sina romantiska omgifningar. Hirscher, Johann Baptist von, tysk teolog, f. 1788, d. 1865, var 1817--37 professor i moralteologi vid katolsk-teologiska fakulteten i Tübingen och utnämndes 1837 till professor vid universitetet i Freiburg. Hans liberala åsigter i fråga om den katolska auktoritetstron och celibatet ådrogo honom förföljelser från det ultramontana partiets sida. Bland hans många arbeten förtjena nämnas: Erörterungen über die grossen religiösen fragen der gegenwart (1846--55; 2:dra uppl. 1865), Ansichten von dem jubiläum (1826; 2:dra uppl. 1829 under titeln: Die katolische lehre vom ablass, pragmatisch dargestellt; 6:te uppl. 1855), Die christliche moral (1835--36; 5:te uppl. 1850--51), Geschichte Jesu Christi (2:dra uppl. 1840), Das leben der seligsten jungfrau und gottesmutter Maria (5:te uppl. 1865) samt några mycket lästa predikosamlingar. Hirschfängare (T. hirschfänger, "hjortfångare"), sidogevär, med kort, bred, rak klinga med rygg. Hirschfängaren har i stället för bygel en kort och rak parérstång och är ofta så inrättad, att den kan fästas vid mynningen af ett gevär såsom en bajonett. Vapnet begagnas af jägare, i synnerhet på hjort- och vildsvinsjagter, och med detsamma stickes det skjutna eller fångade villebrådet. H. W. W. Hirschholm, köping på Själland, Frederiksborgs amt, Hirschholms socken, 22 km. n. om Köpenhamn, vid landsvägen mellan denna stad och Helsingör. Der låg midt i ett träsk det af Kristian VI och hans gemål, Sofia Magdalena, 1727--44 med stora omkostnader uppförda praktfulla Hirschholms slott, der Kristian VI ofta residerade. Äfven på Karolina Matildas och Struensees tid vistades hofvet ofta der. Fredrik VI lät 1810--12 nedrifva slottets hufvudbyggnad, sannolikt med anledning af de stora utgifter, som slottets underhåll kräfde. Hirshals</B> l. Nässet. Jyllands nordvestligaste udde, 11 km. n. om Hjörring. Fyrtorn (bygdt 1862), räddnings- ooh signalstation. E. Ebg. Hirsholmene, en samling af små öar vid Jyllands östra kust, omkr. 7 km. n. ö. om Frederikshavn, sins emellan förenade genom undervattensref. De äro ofruktbara och uppfyllda af sten. Endast Gräsholmen lemnar något bete, och en enda, Hirsholmen, är bebodd, af omkr. 250 personer. H. bilda en egen socken och höra till Hjörring amt. 1838 byggdes der ett fyrtorn och 1860--61 en båthamn. Lotsstation. Stort stenhuggeri. Det har varit fråga om att anlägga en nödhamn vid Gräsholmen, som genom en hamnarm skulle sammanbindas med fastlandet. E. Ebg. Hirsova, stad i Dobrudja, Rumanien, vid Donau. Omkr. 2,500 innev. Ruiner af en fästning. Hirt, Aloys, tysk arkelog och konsthistoriker, f. 1759, d. 1836 såsom professor i arkeologi vid Berlins universitet. Hans förnämsta arbeten äro Die baukunst nach den grundsätzen der alten (1809). Geschichte der baukunst bei den alten (1820--27) och Geschichte der bildenden künste bei den alten (1833). Hirth, Georg, tysk nationalekonom, f. 1841, redigerade 1863--66 "Deutsche turnzeitung" samt grundade 1867 "Der deutsche parlamentsalmanach" och 1868 "Annalen des Norddeutschen bundes", sedan 1871 utgifna under titeln "Annalen des Deutschen reichs". 1869--70 var han medlem af komitén för förbättrandet af Tullföreningens statistik och 1870--71 medredaktör af "Allgemeine zeitung" (i Augsburg). 1874 bildade han Tyska skattereformföreningen. H:s samlade nationalekonomiska och socialpolitiska skrifter utkommo under titeln Freisinnige ansichten der volkswirtschaft (3:dje uppl. 1876). Hirtius, namn på en plebejisk familj i Rom, hvilkens mest kände medlem är Aulus Hirtius. Denne tjenade under Caesar i Gallien (58--49 f. Kr.) och följde honom sedermera i andra fälttåg. Han blef jämte Pansa vald till konsul för år 45 f. Kr., men drog sig efter Caesars mord (44 f. Kr.) tillbaka till sin kära landtgård vid Tusculum. År 43 gick han dock i fält mot Antonius, som besegrades vid Mutina. I en drabbning, som d. 27 April 43 egde rum derstädes, stupade H. Han var en vetenskapligt bildad man och skriftställare. Af hans hand är den s. k. åttonde boken af Caesars berättelse om kriget i Gallien (De bello gallico) samt måhända äfven skildringen af kriget i Egypten (Bellum alexandrinum). R. Tdh. Hirudo. Se Blodigel. Hirundinidae l. Svalor, zool., utgöra en familj inom ordningen Tättingar, Passeres, bland foglarna. De hafva tarserna mycket korta och svaga, på främre sidan till större delen täckta af flere skilda plåtar. Näbben är tunn, bred, plattad, klufven ända under ögonen och i spetsen lindrigt nedböjd, med en inskärning bakom