medlemmar med bibehållen rang och ämbetsställning i tjenst hos efterträdaren, erfordrades likväl till bekräftelse af det nya personliga förhållandet ny ed med åtföljande handgång och svärdtagning. -- Under år 1277 tilldelade konung Magnus Lagaböte åt bordsvennerna namn och värdighet af riddare och herrar. Närmast var väl detta en efter utländska förebilder vidtagen namnförändring, som icke till en början medförde någon väsentlig förändring med sjelfva hirdinrättningen. Men sedan år 1308 de rättigheter, som tillkommit konungens länstagare (lendir menn), blifvit upphäfda och sjelfva värdigheten afskaffad, fingo riddarna ett större anseende, enär de nu ej blott utgjorde den främsta afdelningen af hirden, utan ock bland alla lekmän intogo den högsta värdigheten i samhället. De företräden, som från forna tider tillkommit lendir menn, synas faktiskt hafva blifvit öfverflyttade på riddarna. Om än riddarnas antal tidtals varit ganska ringa, och man stundom synts frukta uppkomsten af en herreklass, som kunde blifva farlig både för konungamakten och bondens frihet, så finner man dock, att från början af 14:de årh. riddareklassen så småningom stigit i makt och ära, på samma gång som öfriga hirdklasser såsom sådana försvunnit och blifvit ersatta af en enda lägre afdelning, under benämningen svenner l. väpnare, hvilken klass man nödvändigt måste hafva förut tillhört för att kunna upptagas till riddare. Sedan konungens handgångne män på detta sätt och med anslutning till utländska förhållanden organiserat sig till ett samfund af riddare och svenner, kan också den gamla norska hirden i sin ursprungliga betydelse sägas hafva slutat sin tillvaro. Th. W. Hird-adel. Se Adel, sp. 127. Hirdmän. Se Hird. Hirdskrå. Se Hird. Hirn, Gustave Adolphe, fransk fysiker,f. i Logelbach nära Kolmar (Elsass) 1815, ingick 1834 såsom teknisk kemist vid sin morfaders kattuntryckeri i Logelbach och qvarstannade vid detsamma såsom ingeniör, sedan det 1842 förändrats till bomullsspinneri och väfveri. Vid sidan af sina praktiska arbeten egnade han sig med stor ifver och glänsande framgång åt rent vetenskapliga forskningar, förnämligast i värmeläran, i teorien för ångmaskiner o. s. v. Genom sin ekonomiska ställning var han också i tillfälle att i stor skala utföra sina försök. Hans vetenskapliga resultat finnas offentliggjorda dels i den franska vetenskapsakademiens "Comptes rendus" och i "Bulletin de la Société industrielle de Mulhouse", dels såsom sjelfständiga arbeten, bland hvilka märkas Recherches sur l'équivalent mécanique de la chaleur (1858); Théorie mécanique de la chaleur (1861; 3:dje uppl. 1875); Mémoire sur les anneaux de Saturne (1872); Mémoire sur les propriétés optiques de la flamme des corps en combustion (1873); Conséquences philosophiques de la thermodynamique. Analyse élémentaire de l'univers (1869); Etude sur une classe particulière de tourbillons (1878). 1867 valdes han till korresponderande ledamot af franska vetenskapsakademien. R. T-dt. Hirpiner (Lat. Hirpini), ett sabelliskt folk i södra Samnium. Se Samniter. Hirs, bot., ett sädesslag af små randade, spetsade frön eller sädeskorn (egentligen hinnfrukter) af flere arter, hörande till grässlägtet Panicum L., såsom P. miliaceum L. och P. frumentaceum L. m. fl. Den förra arten härstammar från mellersta Asien och odlas nu öfverallt i varmare land, äfven i södra Europa, den senare hufvudsakligen i Ostindien. Hirskornet står med afseende på stärkelsehalt närmast risgrynen och gifver en närande föda, ofta begagnad i många former i de land, der hirs odlas. Rumänerna bereda af hirs en af dem mycket värderad dryck, kallad braha. Hirs begagnas till fogelföda och har användts såsom urindrifvande. Äfven arter af grässlägtena Echinochloa P. de B., Setaria P. de B., Penicillaria Sw. och Eleusine Gaertn. odlas under namn af hirs. O. T. S. Hirsau (Hirschau), fabriksby i würtembergska kretsen Schwarzwald, vid Enz' biflod Nagold. Byn hade fordom ett ryktbart benediktinkloster, grundadt omkr. 830. Sitt största anseende njöt detta under abboten Vilhelm (1069--91), som 1077 införde cluniacens-regeln, under benämningen hirsauregeln, sedan antagen i en mängd kloster i Tyskland. Till följd af reformationen sekulariserades klostret 1558, och 1692 uppbrändes det af fransmännen. Endast klosterkyrkan qvarstår och begagnas till sockenkyrka. Det i klostret författade historieverket Chronicon hirsaugiense (1559; 2:dra uppl., under titeln "Annales hirsaugienses", 1690) innehåller till största delen legender; mera tillförlitlig är Codex hirsaugiensis (1844), som mera är ett urkunds- än ett historieverk. Hirsch, Theodor, tysk historiker, f. 1806, d. 1881, var 1833--65 lärare i historia vid gymnasium i Danzig och sedan 1850 stadsarkivarie derstädes samt utnämndes 1865 till professor i Greifswald. H. författade en mängd uppsatser rörande Danzig och dess förhållanden, bl. a. Danzigs handels- und gewerbegeschichte unter der herrschaft des Deutschen ordens (1858) samt var medutgifvare af "Scriptores rerum Prussicarum" (1861--74). Hirsch, August, tysk läkare, f. 1817, började 1839 egna sig åt medicinens studium. 1844 bosatte han sig såsom praktiserande läkare i Elbing, flyttade 1846 till Danzig och började der sina geografisk-patologiska studier. En första frukt af dessa var Ueber die geographische verbreitung von malariafieber und lungenschwindsucht etc. (1848), hvilken snart efterföljdes af en mängd större och mindre arbeten öfver historisk och geografisk patologi, af hvilka det mest betydande är Handbuch der historisch-geographischen pathologie (1859--64), på grund af hvilket han 1863 kallades till medicine professor i Berlin. Der anförtroddes honom många vigtiga uppdrag vid utbrott af epidemier; bland annat instiftades på hans och Pettenkofers initiativ 1873 kolerakommissionen för Tyskland. H:s egna arbeten öfver koleran hafva äfven med hänsyn till skyddet mot densamma ledt till vigtiga positiva resultat. Af H:s skrifter böra ytterligare nämnas Ueber die anatomie der alten