Med anledning: af denna sats råkade han i en häftig strid med Haeckel. Jämte Rütimeyer utgaf H. 1865 ett stort arbete öfver kranieformerna i Schweiz: Crania helvetica. Bland hans öfriga skrifter må endast framhållas den förträffliga historiska framställningen (i "Archiv fur anthropologie", 4:de och 5:te del.) af teorierna för djurens fortplantning samt hans undersökningar öfver blodets, blodkärlens och bindväfnadens utvecklingshistoria. 1875--76 utgaf H. tillsammans med W. Braune "Zeitschrift für anatomie und entwickelungsgeschichte", hvilken sedan 1877 uppgått i den af dem bägge redigerade anatomiska afdelningen af "Archiv für anatomie und physiologie". Hishult, socken, delad med större delen, 9,257 har, 1,857 innev. (1881), å Hallands län, Höks härad, och med en mindre del, 1,468 har, 218 innev. (1881), å Kristianstads län, Norra Åsbo härad, tillsammans 10,725 har, 2,075 innev. H. bildar med Fagerhult ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl, af hvilket H. tillhör Göteborgs stift, Laholms kontrakt, men annexet Lunds stift. Hising. Se under Hisinger. Hisingen, näst Orust den största af de många öar, som bilda den Bohuslänska skärgården, begränsas i ö. af Göta elf, i n. och n. v. af dess förgrening Nordre elf samt i öfrigt af de dessa elfvar mötande vikarna af Kattegatt, Elfve-, Björkö-, Dana-, Hake-, Rifö- och Elfsborgsfjordarna. Areal 19,497 har. Ön är bergig och nära nog skoglös, men dalarna äro väl odlade och mycket bördiga. Innevånarna i församlingarna å H. utgjorde vid 1881 års slut 11,511 personer, hvadan folkmängdstätheten är ganska betydlig, omkr. 60 personer å qvkm. Närheten till staden Göteborg, med hvilken ön är förenad med en bro, har framkallat en mängd industriella anläggningar, bland hvilka märkes Lindholmens mekaniska verkstad, desslikes ock både villor och enklare bostäder tillhörande Göteborgsboar. Till Backa socken å ön är Göteborgs hospital för sinnessjuka förlagdt. -- Ön är delad å två härad, båda bildande ett tingslag af Askims, Hisings och Säfvedals domsaga. Vestra Hisings härad omfattar socknarna Rödbo, Säfve, Backa, Björlanda, Torslanda och Öckerö (en ögrupp v. om H.) samt en del af Nödinge. Arealen 18,590 har. 8,738 innev. (1881); Östra Hisings härad består af socknarna Lundby och Tufve. Areal 4,536 har, 5,162 innev. (1881). Af dessa härad räknas det vestra till Bohuslän och det östra till Vestergötland. K. S. Hisinger, svensk-finsk adlig ätt, härstammar från Olof Hising, en bondeson från Hisingen, som (senare hälften af 1500-talet) tjenade sig upp till befallningsman (landshöfding). Dennes ättlings i 5:te led, Mikaël Hisings (se nedan 1), son, Johan, adlades 1770 med namnet H. Dennes kusin Karl och brorson Vilhelm blefvo 1784 adopterade. Ätten anses utgången i Sverige. Johans son Mikaël erhöll 1819 finsk friherrlig värdighet, och i Finland fortlefver slägten. 1. Hising, Mikaël, bruksegare, född d. 22 April 1687 i Köping, studerade en tid i Upsala, men nedsatte sig sedan såsom handlande i sin födelsestad och flyttade derifrån 1711 till Stockholm såsom grosshandlare. Snart samlade han sig en stor förmögenhet, inköpte 1725 Skogby och Billnäs Jernbruk i Nyland samt 1727 Fagerviks (se d. o.) Jernbruk och Dahls fabrik i Kimito. 1732 grundlade han slutligen Björkboda Jernbruk i Dragsfjerds kapell. H. var riksdagsman för Stockholms stad vid riksdagen 1734. Död på Ådö gård i Upland d. 14 Okt. 1756. 2. Hisinger, Johan, bergsman, den förres son, född i Stockholm d. 31 Jan. 1727, blef student i Upsala 1737 och inskrefs 1747 såsom auskultant i Bergskollegium, hvarest han 1749 befordrades till vicenotarie. Genom resor till rikets förnämsta bergverk förvärfvade han sig stor erfarenhet i bergs- och brukshandteringen. Efter faderns död (1756) tog han 1758 afsked från sin tjenst i Bergskollegium och flyttade öfver till Finland, hvarest han på sina efter fadern ärfda bruk införde en mängd förbättringar, genom hvilka han i hög grad bidrog att höja bergshandteringen i detta land. Äfven väckte han trädgårdsskötseln till lif genom att grundlägga storartade fruktträdgårdar och kryddgårdar. Derjämte sörjde han med stor omtanke för sina underhafvandes väl, inlade under dåliga år stora förtjenster om nödens mildrande, understödde med donationer Åbo universitet o. s. v. Han adlades 1770, fick 1778 bergsråds titel och dog på Fagervik den 19 Maj 1790. 3. Hisinger, Vilhelm, kemist och fysiker, den förres brorson, född i Vestmanland d. 23 Dec. 1766, studerade vid Upsala universitet och inskrefs 1786 vid Bergskollegium, men skilde sig snart derifrån och bosatte sig på landet, der han på sina fäderneärfda egendomar Skinskatteberg och Baggå (i Vestmanland) egnade sig åt en vidsträckt bruksrörelse. Vid sidan af denna idkade han äfven omfattande vetenskapliga studier, genom hvilka han förvärfvade sig ett berättigadt hedersrum bland Sveriges naturforskare. Det var hufvudsakligen åt den oorganiska kemien, mineralogien och paleontologien han riktade sina forskningar. Bland de arbeten han inom dem utförde böra främst nämnas upptäckten af cerjorden (tillsammans med Berzelius, 1803) och undersökningarna öfver den elektriska strömmens verkningar på saltlösningar (äfvenledes i förening med Berzelius, s. å.), hvarvid det grundväsentliga sakförhållandet uppdagades att den elektriska strömmen, då den går genom en ledande vätska, skiljer dennas beståndsdelar sålunda, att syret och syrorna taga vägen till den positiva polen, under det att bränbara kroppar och baser begifva sig till den negativa polen. Detta blef utgångspunkten för de i vetenskapens historia epokgörande elektrokemiska teorierna af Davy och Berzelius. Redogörelsen för denna undersökning är offentliggjord i Versuche betreffend die wirkung der elektrischen säule auf salze und auf einige von ihren basen (i Gehlens "Journal der chemie", bd I). Under vidsträckta resor i olika trakter af Skandinavien insamlade H. värderika bidrag till Sveriges och