andra. Hans förmåga att sätta sig in i och återgifva en annan person i hållning, min, gest och röst lär hafva gränsat till det otroliga, och såsom exempel derpå anföres en anekdot om huru han inför en preussisk ambassadör, som varit adjutant hos Fredrik II, framställt denne konung med en i minsta detalj så slående likhet, att den gamle krigaren föll på knä och snyftande utropade: "Mein alter Fritz!". Stundom spelade han med så stor natursanning, att ej blott publiken fullständigt illuderades, utan äfven medspelarna hardt när bragtes ur fattningen. När "Tretio år af en spelares lefnad" första gången gafs, spelade H. -- såsom fadern, hvilken förbannar sonen-spelaren och vid förbannelsescenens slut faller framstupa och dör -- så hänförande, att N. V. Almlöf, som återgaf sonen, tappade koncepten; en dödstystnad inträdde i salongen, och bud sändes upp på scenen för att fråga, om H. träffats af ett slaganfall. H. egde mycken bildning och vidsträckt beläsenhet samt sysselsatte sig på lediga stunder med vitterhet. Han öfversatte en mängd teaterpjeser, bland hvilka den mest bekanta torde vara den burleska komedien "Arlequin, kejsare i månen" (1796), väl lokaliserad efter svenska förhållanden, efter tredje föreställningen af d. v. regeringen förbjuden såsom anstötlig för majestätet. Jfr K. A. Adlersparre: "Anteckningar om bortgångne samtida" (1859) och J. Jolin: "Om Lars Hjortsberg" (i Sv. Familj-journalen 1870). A. F. 2. Hjortsberg, Hedvig Kristina, dansös, den föregåendes syster, född d. 15 Juni 1777, blef elev 1786 och var 1791--1806 premierdansös. Hon ansågs på sin tid för svenska scenens utmärktaste dansös. 1804 trädde hon i äktenskap med grosshandlaren E. S. Koersner och 1811, efter dennes död, med bergmästaren A. Hülphers. Död i Vesterås d. 3 Okt. 1867. 3. Hjortsberg, Fanny, skådespelerska, L. H:s sonhustru. Se Vesterdahl. Hjortsberga.</B> 1. Socken i Blekinge län, Medelstads härad. Arealen 6,717 har. 1,270 innev. (1881). H. bildar med Edestad ett regalt pastorat af 3:dje kl., Lunds stift, Medelstads kontrakt. -- 2. Socken i Kronobergs län, Allbo härad. Arealen 10,335 har. 1,552 innev. (1881). H. utgör ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Vexiö stift, Allbo kontrakt. Hjortslägtet, Cervus, zool., hör till familjen Hjortdjur, Cervidae, underordningen benhornsdjur, Cervicornia, och ordningen boskapsdjur, Pecora, inom däggdjursklassen. Arterna af detta slägte hafva nosspetsen mer eller mindre bar, klöfvarna merendels smala och spetsiga, hornen knottriga och med väl utbildad "rosenkrans", hvars bas ligger närmare ögonhålan än nack-kammen, stora tårgropar och de mellersta framtändernas kronor vanligen långt mera utbredda än de öfrigas. -- Slägtet sönderfaller i fyra underslägten, nämligen Kronhjortar (Cervus), Dofhjortar (Dama). Råbockar (Capreolus) och Elgar (Alces). C. R. S. Hjortsvinet, Porcus babirussa, zool., hör till familjen Egentliga svin, Suidae, och ordningen Svindjur inom däggdjursklassen samt finnes på Celebes och åtskilliga af de mindre Molukkerna. Det har smärt kroppsform, höga ben och ovanligt långa betar, af hvilka de öfre växa ut genom öfverläppen samt böja sig halfcirkelformigt bakåt och nedåt med spetsen; underkäkens hörntänder äro kortare samt mera upprätta. Hos honorna äro betarna betydligt mindre. Hjortsvinets hud är tjock och valkig samt endast helt sparsamt betäckt af borst. Bottenfärgen är askgrå på rygg och sidor, något stötande i rostbrunt på benens inre sida samt obetydligt ljusare undertill; öronen äro nästan svarta. Kroppens längd stiger till något öfver 1 m. och höjden öfver bogarna till 75 cm. Djurets älsklingstillhåll är sumpiga skogar och vassar; der förekommer det i större eller mindre flockar, sofver om dagen och går nattetid ut att söka sin föda. De få exemplar, som blifvit förda till Europa, hafva inom kort dukat under för det olämpliga klimatet. C. R. S. Hjortöarna. Se Elafitiska öarna. Hjorvard, Hjörvard l. Hjärvard. Se Granmar. Hjuke, Nord. mytol. Uti den yngre eddan berättas, att Måne tog till sig från jorden Vidfinns tvänne barn: sonen Hjuke och dottern Bil, just när de gingo bort från brunnen Byrge med såen Säg, som de buro på axlarna med stången Simul. H. är således den äfven i senare sägner omtalade "mannen i månen". Enligt folktron har mannen kommit dit antingen för stöld, för arbete på oloflig tid eller för någon annan förseelse, som upptäckts af den nattlige himlavandraren. Th. W. Hjularöd, gods i Harlösa socken, Frosta härad, Malmöhus län, består af 20 mtl, eller större delen af Harlösa socken, och var 1880 bevillningstaxeradt till 1,125,300 kr. H. egdes vid Skånes förening med Sverige (1658) af E. F. Acheleye, hvilken sålde godset för 14,000 karoliner i specier till vice guvernören i Skåne frih. F. von Buchwaldt. Det tillhörde sedermera slägterna v. Liewen. v. Dellwig och v. Schwerin samt eges f. n. (1883) af ryttmästaren A. Tolls arfvingar. B. S. Hjuldjur. Se Hvirfveldjur. Hjuleberg, gods i Abilds socken, Årstads härad, Hallands län. Taxeringsvärderadt, jämte underlydande i Vessige och Årstads socknar, till 390,100 kr. (1880). Egaren till H. har patronatsrätt inom Abilds socken. H. tillhörde under 1400--1500-talen slägten Tott, derefter slägten Kruse och 1663--1851 ätten Lilliehök. Det eges f. n. (1883) af hr R. Pouggaard. B. S. Hjulet med valsen, mek., en af de s. k. enkla maskinerna, består af en rund skifva (hjulet) och en cylinder (valsen), fast förbundna med hvarandra på det sätt att valsen står lodrätt mot hjulet, med axeln gående genom dettas medelpunkt. Det hela roterar kring tappar i förlängningen af valsens axel. Lasten anbringas på valsens periferi, vanligen medelst ett tåg eller en rem. och verkar således vinkelrätt mot den radie, vid hvars ändpunkt remmen utgår, således i tangentens riktning; kraften verkar på liknande sätt å hjulets periferi. Hjulet med valsen kan betraktas såsom ett häfstångssystem