och lagarna för häfstången äro på denna maskin tillämpliga. För att jämnvigt mellan kraft och last skall ega rum, måste således deras vridningsmoment kring axeln vara lika. Om lasten betecknas med l och valsens radie med r, så måste lr = KR, då K är kraften och R hjulets radie, eller l:K = R:r, d. v. s. lastens och kraftens förhållande till hvarandra är omvändt som radierna till de periferier, på hvilka de äro anbringade. Den kraft, som erfordras för att hålla jämnvigt mot en viss last, är lika många gånger mindre än denna, som hjulets radie är större än valsens. Vägstyckena, som last och kraft tillryggalägga, äro deremot proportionella mot valsens och hjulets radier, således mindre för lasten i samma mån som dess radie är liten. Exempel på hjulet med valsen äro bl. a. vindspel, gångspel. L. A. F. Hjulformig, bot., kallas en sambladig blomkrona, då dess pip är mycket kort eller nästan omärklig och brämet plattadt utbredt. Kungsljuset (Verbascum L.) är ett bekant exempel på en växt med hjulformig blomkrona (corolla rotata). O. T. S. Hjulfönster, en i den senromanska, eller s. k. öfvergångsstilens, samt den tidiga gotikens period förekommande rund fönsterform, delad genom raka, i radiernas riktning gående stafvar, att skilja från rosfönstret, som egentligen tillhör den senare gotiken, och i hvilket delningen ej sker medelst raka stafvar utan medelst svängda linier, som omsluta bladlika ytor eller ock s. k. fiskblåsor. Ofta tagas dock de båda benämningarna såsom likbetydande. Både hjul- och rosfönstren äro i regeln anbringade å de stora katedralernas vestfasader samt å tvärskeppens framspringande gaflar. Ett praktfullt hjulfönster pryder Upsala domkyrkas norra tvärskeppsgafvel. Upk. Hjulhus, skeppsb., byggnader på ångfartyg med sidohjul, äro afsedda dels till att skydda de inom och under dem belägna vattenhjulen, dels att hindra vatten, som af hjulskoflarna uppkastas, att komma in på däck. De hufvudsakliga delar, som ingå i hvarje

hjulhusbyggnåd, äro följande (se fig.): hjulhusbalken, a, hjulhuslångbalken, b, afvisarna, c, vingbalkarna, d, hjulhusbågarna, e, hjulhusbeklädnaden, f och g, vingbeklädnaden, h, stöttorna under hjulhus- och vingbalkarna, i, hjulhushytterna, k, samt kommandobryggan, l. J. G. B. Hjullinie. Se Cykloid. Hjullås, krigsv., ett i synnerhet på kavalleriets eldvapen användt lås, uppfanns 1517 i Nürnberg och nyttjades på 1500- och 1600-talet. Det bestod af ett låsbleck, hvarpå var fäst ett

stålhjul, B, hvars skrofliga omkrets nätt och jämnt ingick genom ett hål i en ofvanför fäst fängpanna, upptill sluten genom ett lock. Framom eller bakom fängpannan satt hanen, D, rörlig kring axeln, F. I hanens klyka var inklämd en eldsten, C, af jern och svafvelantimon. När låset skulle spännas, påsattes en nyckel på axeln A, och hjulet omvreds, hvarvid en kedja, som stod i förening med slagfjädern, upplindades på axeln. Derefter uppfälldes eller undansköts fängpannans lock, H, hanen nedfördes och hölls af fjädern E nedtryckt, så att eldstenen låg an mot hjulet. Vid slagfjäderns frigörande kom hjulet i så häftig rotation och gnidning mot eldstenen, att krutet tändes i fängpannan. Låset utmärkte sig för en säker antändning utan skakning, men det var för mycket sammansatt och långsamt att spänna. I Sverige kallades hjullåset sint eller fyrlås. H. W. W. Hjulnålar, mek., kallas de tappar af gjutet eller smidt jern, som insättas i båda ändarna af en hjulstock (se d. o.), och förmedelst hvilka denne kan röra sig i sina lager. Då hjulstocken och vattenhjulet med hela sin tyngd hvila på och uppbäras af hjulnålarna, är det nödigt att dessa icke allenast äro tillräckligt grofva, utan äfven så stadigt fastsatta i hjulstocken, att de ej kunna rubbas vid de upprepade stötar, för hvilka i synnerhet hammarhjul äro utsatta. Derför måste den inuti hjulstocken insatta delen af hjulnålen vara flere gånger längre än den utanför varande delen samt erhålla en fyrkantig eller platt, bladformig skapnad, under det den yttre delen naturligtvis för rörelsen i lagret måste vara cylindrisk. Vid ihåliga hjulstockar erhåller emellertid äfven den inre delen rund eller åttkantig form, ehuru af mycket större diameter än den yttre tappen. Då en stark friktion måste uppkomma vid hjulnålens rörelse i lagret eller den s. k. dynstenen, är det nödigt att den hålles väl sval, vare sig genom smörja eller genom ständig öfverspolning med vatten. C. A. D. Hjulsjö, socken i Örebro län, Nora och Hjulsjö bergslag. Arealen 24,854 har. 2,741 innev. (1881). H. utgör ett regalt pastorat af 3:dje kl., Vesterås stift, Nora kontrakt. Hjulskoflar kallas de delar uti ett ångfartygs sidohjul, hvilka, genom det arbete de under hjulens kringvridning förrätta, åstadkomma