anmärkas hans arbeten öfver boktjärekreosot, morin, maklurin, hartser, garfsyra, floroglycin, alkaloider, sockerarter och ägghviteämnen. Hliðskjálf, Sv. Lidskälf, Nord. mytol., var ett högt vakttorn i eller vid Odens boning Vålaskälf (se d. o.). Från Lidskälf kunde Oden blicka ut öfver hela verlden och se hvad som hände; hans allvetenhet berodde således till en del på egandet af Lidskälf. Frigg sitter ock jämte Oden på denna högt belägna plats. En gång, berättas det, hade Frö satt sig i Lidskälf och fick derifrån syn på den sköna jättedottern Gerd, men hans förmätenhet straffades med en trånadsfull kärleks alla qval. Ordet lidskälf, med betydelsen vakttorn eller spejaretorn, förekommer äfven appellativt; så omtalas det ock, att konung Atles borg var försedd med sådana lidskälfvar, som förmodligen ansågos tillhöra hvarje välinrättad konungaboning, och i öfverensstämmelse dermed har den mytbildande fantasien äfven försett Odens himmelska borg med en dylik prydnad. Då Lidskälf uti Eddan säges vara ett högsäte (hásæti), får detta ord ej fattas i sin vanliga bemärkelse af hedersplats (öndvegi) i en hall, utan det betecknar endast en högt belägen sittplats. Detta bekräftas ock genom den rimligaste förklaringen af ordet, enligt hvilken det anses vara sammansatt af hlið, bergkulle, fjällsida, fjälltopp, och skjálf, bänk, sittplats (jfr eng. shelf, hylla, bänk). Th. W. Hlin. Se Frigg. Hling-dsju l. Sjindu (Sjendu), en till birmanska folkgruppen hörande stam, som, jämte en annan stam, Lung-khe, innehar landet kring öfre loppet af Kuladan (Kaladin), en af Arakans källfloder. Jfr Lewin, "Hill tracts of Chittagong" (1869). H. A. Hlodyn. Se Lodyn. Hlorriði, Nord. mytol., ett af guden Tors binamn, hvilket betecknar honom såsom körande den af blixtar omhvärfda vagnen. Th. W. H moll, Fr. si mineur, Eng. b minor, den molltonart, som har h till grundton och, i likhet med sin parallel, d dur, företecknas med två #. Hnikarr och Hnikuðr, Nord. mytol., två af Odens binamn, båda med betydelsen sönderkrossare, skakare. Th. W. Hnoss, Nord. mytol., en dotter af Od och Fröja samt syster till Gersime. Dessa Fröjas döttrar voro så fagra, att alla sköna och dyrbara smycken och klenoder fått sitt namn efter dem. Th. W. Ho l. Larka-Kol, en till det ur-indiska Kol-folket hörande stam, som jämte sina närmaste fränder, mundari och bhumidj, är bosatt på Tjutia-Nagpurs (Chota-Nagpores) högslätter, n. v. om Kalkutta. Förr voro de vilda och för europeiskt inflytande otillgängliga hedningar, men genom protestantiska missionärers arbeten hafva de nu blifvit driftiga jordbrukare i Tjutia-Nagpur-, Manbhum- och Singbhum-distrikten af prov. Bengalen. Deras antal uppskattas af Dalton ("Ethnologia of Bengal") sålunda: Mundari 400,000, Ho 150,000, Bhumidj 300,000. Deras språk är ännu oskrifvet, men ett af evangelierna har öfversatts af Nottrott på mundari-dialekten och tryckts med nagari-typer (1877). För öfrigt ega vi en grammatik öfver denna dialekt af Whitley (1873) samt "Grammatical notes" och "Vocabulary" öfver Ho-målet af Tickell i "Journ. of Beng. As. Soc." (1866). H. A. Hoang-ho (Hwang-ho, "gula floden"), näst Jang-tse-kiang Kinas största flod, upprinner i södra delen af landskapet Kukunor, på norra sidan af Bajan-chara-kedjan, genom hvilken dess källområde skiljes från Jang-tse-kiangs öfre lopp. Floden flyter genom sjöarna Dsjaring-nor och Oring-nor, bildar derefter en S-formig krökning mot n. ö., närmar sig den stora muren, skär densamma ett par gånger, omskrifver sedan i en stor båge mot n. ordo-mongolernas land, genombryter på nytt den stora muren, bildar gräns mellan prov. Sjensi och Sjansi, tvingas derefter af Tsin-ling (Tsin-berget) att vända sig mot ö. och bibehåller sedan denna riktning till staden Kaifong, der den inträder på låglandet, som bildats genom flodens aflagringar. Liksom fallet är t. ex. med Po, ligger ej blott vattenspegeln utan äfven flodbädden högre än det omgifvande landet. Öfversvämningar äro derför vanliga, och de till skydd mot dem uppförda stora dammbyggnaderna hafva flere gånger visat sig otillräckliga. Sedan 602 f. Kr. har H. nio gånger förändrat sitt mynningslopp; sitt nuvarande utlopp i Petsjili-viken tog floden under taiping-revolutionen, under hvilken, i början af 1850-talet, öfvervakningen af dammbyggnaderna försummades. Nya stora öfversvämningar egde rum 1868, 1869, 1872 och slutligen 1874, då mynningen åter förändrades. Till följd af sitt merendels snabba lopp och sina många forsar är floden endast kortare sträckor segelbar. De största bifloderna äro: fr. v. Ulan-muren (Tatsjung-ho l. Huang-sjui) och Fuen-ho, fr. h. Thao-ho, Tsing-sjui-ho, La-ho och Hwei-ho. Flodens längd beräknas till 4,400 km., flodområdet till nära 1,9 mill. qvkm. Hoax (håks; af omtvistad härledning), Eng., skälmstycke eller narri, särskildt börsspelsfint. Hobart (H. pascha). Augustus Charles, engelsk-turkisk sjöofficer, son till earlen af Buckingham, f. 1822, inträdde 1836 i engelsk örlogstjenst och deltog under orientaliska kriget såsom befälhafvare på "Driver" vid Bomarsunds bombardement (1854). Under nord-amerikanska inbördeskriget förde han (1861--65) en blokadbrytare, "Don", och uppehöll oaktadt blokaden förbindelsen med Nord-Carolina. 1868 trädde han i turkisk tjenst, och året derefter erhöll han befälet öfver den för kufvandet af upproret på Kreta utrustade flottan. Efter väl förrättadt värf upphöjdes han af sultanen till storamiral och pascha samt tjenstgjorde derefter såsom generalinspektör öfver turkiska flottan. Vid rysk-turkiska krigets utbrott 1877 erhöll han befälet öfver den på Svarta hafvet opererande flottan. Hobart Town [-taun], oriktigt Hobartown l. Hobarton, hufvudstad i britiska kolonien Tasmania, vid floden Derwent, nära dess utlopp. 21,118 innev. (1881). Staden är regelbundet byggd, har stora bryggerier, sågar och qvarnar samt drifver en betydande handel. H.