hvarmed hans förhållande till de tongifvande i Basel var befäst; och under de följande 10 åren utvecklade den unge mästaren en vidsträckt verksamhet, som fortfor till hans afresa till England 1526. Till denna tids arbeten hörde först och främst åtskilliga nu tyvärr förstörda väggmålningar, såsom de, med hvilka han 1517 både innan- och utantill prydde "schultheiss" J. von Hartensteins hus i Luzern (nedrifvet 1824; kopior i Luzerns Bürgerbibliothek), fasaddekorationer på borgarehusen i Basel (der H. 1519 upptogs i målareskrået), utsmyckade i renaissancestil, samt hans mest monumentala skapelse: väggmålningar i Basels rådhussal (började 1521, fulländade under en senare tid af hans lif, men förstörda af fukt redan före århundradets slut). Ämnet för dessa var "nödvändigheten af opartisk rättsskipning", och de äro kända genom teckningar, smärre kopior och äfven några fragment (i Basels museum). Dernäst märkas H:s s. k. "visirungen", utkast för glasmålningar, i hvilka han visade sin förmåga att fylla rummet med renaissanceornamentik och att med kraftfull realism ställa lefvande figurer i sammanhang dermed (ypperliga exempel i Basels museum). -- Af religiösa eller kyrkotaftor från denna tid finnas flere i behåll, ehuru en mängd troligen förstördes i den bildstorm, som 1529 gick fram öfver Basel. Bland dessa märkas följande: midtstycket af Nattvarden (i Basel), som visar så påtaglig slägtskap med Lionardo da Vincis berömda fresk i Milano, att många forskare deri trott sig finna anledning att antaga ett besök i Italien af Holbein; vidare Kristus som död, liggande utsträckt i kroppsstorlek, med förfärlig realism återgifvande ett lik, men underbart modellerad (i Basel); dernäst den härliga madonnan i Solothurn (1523), ett af H:s förnämsta verk, med två mäktiga figurer: en biskop och en riddare, på hvardera sidan om den heliga jungfrun, i hvilken mästaren antages hafva återgifvit sin hustru; samt, mest berömd af alla, den 1526, näst före H:s afresa till England, målade Meyerska madonnan, känd i hela verlden, särskildt genom den i början af 1870-talet utkämpade häftiga striden angående företrädet af det exemplar, som länge beundrats i Dresden, eller det under Holbein-utställningen i nämnda stad 1871 vid dess sida upphängda exemplaret från Darmstadt, hvilket senare af flertalet bland de kritiske domarena ansågs vara original, under det att det förra förklarades vara en senare, delvis förändrad, men af en duktig målare utförd kopia. Till denna tid hör äfven en följd af porträtt, bland hvilka särskildt må framhållas några bilder af Erasmus, en i Longford-Castle nära Salisbury, en i Louvre och en i Basel, alla tre målade 1523, samt ett par märkvärdiga bilder af en tvetydig dam i Basel, en gång framställd såsom grekisk hetär, en annan gång som Venus med Amor. -- Men dessutom var H. under denna tid ifrigt sysselsatt såsom tecknare för träsnitt, bestående dels af illustrationer, titelblad och initialer till klassiska författare, som trycktes hos Froben, och illustrationer till bibeln, som trycktes hos Wolff och Petri i Basel (bland hvilka märkas 21 illustrationer till Johannes' Uppenbarelse), skurna 1523--26 af Hans Lützelburger, Tysklands förnämste formsnidare, dels af ett par stora följder, den ena utgörande 91 blad bilder till Gamla testamentet, den andra innehållande H:s berömda Dödsdans (se d. o.). Till denna hade han fått impuls genom ett blad af Burckmair och genom de i Schweiz målade framställningarna af ämnet, medan han sjelf på sitt eget vis, drastiskt och gripande, framställt dödens tragedi i en mängd slående enstaka scener, i hvilka en bitter humor ej saknas. Af dessa benrangel i dödsdansen kan man se huru obetydlig H:s anatomiska insigt var; så mycket säkrare var han i skildringen af den yttre, för ögat synliga formen. För de dåliga tidernas skull lemnade H. 1526 hustru och barn i Basel och reste till London, med rekommendation från Erasmus till den engelske statsmannen Thomas Morus. I London blef H. uteslutande porträttmålare, och han utvecklade dervid sin konst till en fulländning, som af få blifvit hunnen, af ingen öfverträffad. Främst målade han Th. Morus och dennes familj (den förres porträtt af 1527 finnes i enskild ego i England; en stor vattenfärgsbild med hela familjen, 10 figurer, är förkommen, men originalskissen ses i Basels museum). Andra lika mästerliga porträtt äro t. ex. det af ärkebiskop Warham i Canterbury, hvaraf en replik finnes i Louvre, och en studie bland 87 med färgad krita utförda porträtt-teckningar i Windsors bibliotek; vidare de 1527--28 utförda bilderna af Thomas Godsalve och hans son John (i Dresden), af Sir Henry Guilford såsom kunglig stallmästare (i Windsor) samt af astronomen N. Kratzer och Sir Henry Wyat (bägge i Louvre). -- Mellan 1528 och 1532 var H. åter i Basel under ifrig verksamhet. Han fullbordade då sina arbeten i rådhussalen på ett sätt, hvarom ett par bibehållna originalskisser bära vittne, nämligen såsom en af alla tiders störste historie- och monumentalmålare. Den ena skissen framställer Israels sändebud inför konung Rehabeam, en komposition i strängaste stil, den andra mötet mellan profeten Samuel och Saul, i spetsen för sin här efter fälttåget mot amalekiterna. För öfrigt målade H. i Basel flere porträtt, såsom (ännu en gång) Erasmus (1530, nu i Parma) och Melanchthon (1529, nu i Hannover) samt sin hustru och sina barn (nu i Basel), hvarjämte han sannolikt då utförde det träsnitt, "Erasmus im gehäus", som framställer den lärde vännen under en renaissancebåge, med högra handen hvilande på en satyrherm. -- H. återvände till England 1532 och målade der både monumentala bilder och porträtt. Till de förra fick han beställning af köpmännen i det hanseatiska gillehuset ("The steelyard") i London, i det han först 1533 vid Henrik VIII:s kröning åt dem utförde en festdekoration (handteckning i Weigelska samlingen i Leipzig) och sedan målade två stora friser i deras högtidssal, framställande rikedomens och fattigdomens triumf i allegoriska tåg, efter Mantegnas och Dürers